Vandra Sarek utan stora vad?

[moa_k40]

Jag undrar om det går att gå någon bit av Sarek utan att behöva vada över farliga vattendrag som kanske till och med skulle vara omöjliga att ta sig över.
Jag tänkte vandra i mitten eller slutet av juli.
En vandring som jag tänkte kunde vara trevlig är:
Kisurisstugan-Rinim (och båt till Sitojaurestugan) via Ruohtesvagge och Basstavaage.
På kartan verkar det finnas en upptrampad stig på större delen av sträckan. Då antar jag att vandringen inte är allt för svår med mycket blocksten? Finns det någon annan sträcka som skulle vara bättre och gå med vackrare vyer och minimalt med vad?
Eller det kanske helt enkelt är ett dåligt år att vandra sarek i år? Jag har hört att snön smälter dåligt än så länge.

 

[Tobbe C]

Det besvärligaste vattendraget längs din färdväg är vanligtvis Tjågŋårisjågåsj (mellan Skárja och Bielavallda). Här kan bästa möjligheten vara att gå ner till utflödet i Ráhpajåhkå. Så tidigt på säsongen kan det också finnas en snöbrygga kvar en bit upströms (personligen ser jag snöbryggor som en säkerhetsrisk och undviker dem helst). Även vaden i Basstavágge kan vid högre vattenstånd vara besvärliga. Alep Basstajåhkå sägs vara enklast att vada långt ner där den grenar sig (vid normalvattenstånd går det att passera uppe i dalen också). De andra två vaden i Basstavágge kan vara lite lurigare vid högvatten eftersom de är svårare att komma runt. Även Smájllájåhkå kan ställa till med problem vid högvatten.

Men låt inte det här avskräcka dig från en vandring i Sarek, det gäller helt enkelt att planera in gott om tid så att man vid behov kan vänta ut högvattnet (som du säkert hört vadas glaciärjokkar med fördel tidig morgon...) eller vända och ta en annan väg vid behov. Vanligtvis är det inga större problem men om det regnat mycket (eller är värmebölja) så kan det bli svårt till omöjligt att vada vissa vattendrag.

När dett gäller blockterräng måste kortare passager med detta underlag passeras i Basstavágge, annars är det lättgången mark så gott som hela vägen.

Läs mer i denna tråd: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=75939

 

[Tobbe C]

Att det är mycket snö kvar nu säger inget om hur det kommer att se ut i juli så oroa dig inte för det (jag har dock tänkt ta en liten fjälltur i närheten (Stora Sjöfallets NP) redan om en månad, vi får se hur det går med det...).

Min första tur genom Sarek gick från Sitoälvsbron till Aktse, norra sidan ovanför Rapadalen (med topptur till Skierffe), ner i dalen för att runda Skoarkki-massivet, upp genom Snávvávágge, till Skárja och Ruohtesvágge ut via treparksmötet.

Enda vadet som var lite knepigt den gången var Tjågŋårisjågåsj. Dock tyckte jag att värsta passagen var stigen mellan Snávvávágge och Bielavallda som är väldigt brant och utsatt (man fixar det om man tar det lugnt och tankar mycket vätska). Alep Vássjájågåsj har jag hört andra haft problem med men vi tog oss över utan större problem.

Jag tyckte denna rutten var trevligare än Basstavágge (som jag gick två år senare) men min preferens kan mycket väl vara färgad av att vi längs Rapadalen hade kalasväder medan det var dimma och gråväder i Basstavágge. Vandringen ovanför Rapadalen rekommenderas varmt, givetvis med en topptur till Skireffe.

 

[Swift]

Din huvudfråga är högst berättigad, eftersom det är just vattendragen som sätter gränserna för oss som inte klättrar över glaciärer och toppar. Och jag instämmer i vad Tobbe redan skrivit.

I din färdplan som du lämnar till anhöriga eller goda vänner ska du också ange vilken plan B och C som gäller om det är för mycket vatten i jokkarna. Ett alternativ är naturligtvis att vända, men det är svårt rent mentalt. Om T-jokken är omöjlig kan du gå tillbaka till Skarjabron och därifrån gå ut Algavagge och vidare till Padjelantaleden. Guohperjåhkå vadas några hundra meter uppströms sammanflödet med Áhkajåhkå, där den är mycket bred. En annan utgång från centrala Sarek är väster om Bierikjávrre till Gukkesbron och vidare till Suorva.

Lycka till önskar Pelle

 

[fowwe]

Kloka råd från från Tobbe och Per som jag skriver under på. Om det är möjligt att ha någon med sig som är van att vada är det till stor hjälp (naturligtvis inte alltid möjligt). Då har man personens bedömning i varje enskilt fall att stödja sig på. Man vet då mer exakt var gränsen går för att ett vattendrag ska vara vadbart utifrån sina personliga förutsättningar, och man får hjälp att göra det rätt. Ofta sätter osäkerheten en gräns vilket leder till att man avstår från att vada jokkar som man mycket väl hade kunnat ta sig över. Utan att tumma på säkerhetsmarginalerna. Dessutom: övning ger färdighet.

Reservutgången till Suorva som Per nämner kan ibland försvåras genom Njabbejåhkå som tidvis kan vara strid. Men om man bara följer den tillräckligt långt uppströms så ska det alltid kunna gå att ta sig över utan problem.

Även jag önskar lycka till! Hans

 

[undvall]

Kan vara lurigt i Bastavagge

Hejsan,

Att säkerställa att man bara får lätta vad i Sarek är givetvis alltid svårt då det till så stor del beror på vädret. Kan som exempel nämna att vi var ett gäng som tvingades vända i just Bastavagge i höstas efter 5 dagar med ihållande regn och gick ut via Sourva istället. Vid detta tillfälle var glaciärbäckarna i Bastavagge helt opasserbara, men vi hade inga problem att t.ex passera Njabbejåhkå dagen efter (fortsatte att ösa ner även sista dagen).

En annan rutt, om man har lite mer tid på sig, är att starta/sluta nere i Kvikkjokk. Om vi följer rutten från Kvikkjokk och norrut startar vi med den branta backen upp till Prinskullen. Sen följer man Vallevagge ända fram till Ruonas, där man viker av ner mot Tjuoldavagge. Sen följer man Tjuoldajåhkå/Tjuoldagårsså uppströms på västsidan och tar sig till Njoatsovagge via Låptåvagge. Om Njoatsosjåhkå ser svårvadad ut kan man följa den uppströms på sydsidan upp till Lulep Njoatsosjavrre, där man lätt tar sig över. Sen går man genom Njoatsovagge och "viker" runt hörnet in i Sarvesvagge, som man följer österut upp till vattendelaren. Där viker man norrut och tar sig till Alggavagge via Niejdariehpvagge. Sen är det bara att knata Alggavagge + Ruohtesvagge till Kisurisstugan. Jag kan inte minnas ett enda svårt vad längs denna rutt, men om jag har fel lär jag väl bli påmind om detta

/ Stefan

 

[Swift]

Ett litet komplement till Stefans vägbeskrivning.

Tjuoldajåhkå vadas ca 300 meter nedströms utloppet ur Låptåvákkjávrre, enda stället på en lång sträcka. Platsen är märkt med små rösen. Från västra sidan går man först ut till en liten långsmal ö, från dess övre ände går man någorlunda vinkelrätt över. Där ligger ett antal stenar i vattnet som bildar en liten forströskel, förmodligen ditlagda för att underlätta överfarten.

 

[moa_k40]

Tack för alla svar! Stor hjälp! Det är ju i stort sett omöjligt att se hur det egentligen ser ut utifrån att bara titta på kartan.