Vandra ensam, kan det vara något?

Gränssättning

Jag var också nyfiken att prova på ensamvandring och gjorde slag i saken förra sommaren vid de snälla Grövelsjöfjällen. Det var lärorikt, jag upplevde tydligt att jag hade problem att sätta gränser, jag gick mycket längre och fortare än när jag har sällskap. Resultatet blev att det var mindre njutbart och att jag hade färre upplevelser. Först såg jag det som ett misslyckande, men efterhand insåg jag att det snarare var en nyttig insikt. Dessutom kan jag nu sluta drömma om att göra den ultimata långresan på cykel ensam, jag tvivlar inte på om jag skulle klara det, men jag skulle inte ha glädje av den.
/Olof
 
Re: Ensam i Sarek

cnygardh; sa:
Läs min reseberättelse under rubriken Sarek 01 på min hemsida http://fjallen.get.to/

MVH ///Claes

Mycket trevlig och välgjord hemsida Claes. Vi har planerat samma Sarek-tur (fast i motsatt riktning) till augusti, förutom Grundstens bok över området så är din reseberättelse mycket bra input över hur "en vanlig" vandrare uppfattar sträckan med dess potentiella svårigheter etc. Kanon!
 
Vädret

Jag håller med Claes om att vädret är det som påverkar psyket mest. Visserligen har jag bara genomfört en vandring (ensamvandring) men jag märkte tydligt hur mycket påverkan vädret har på situationen.

Är det klart och soligt kan man känna sig lugnare och mer till frids än någonsin annars även om man befinner sig långt ifrån någon större led. Blir det däremot regnigt och dimmigt växlar iaf mitt humör ganska fort och man känner sig liten och hjälplös. Men det är ju lite av charmen med att vandra själv i fjällen.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips