Nere i björkskogen kan du räkna med en hastighet av ca 1km/timme. På sensommaren kan myrarna vara bättre än skogen och videt om man har bra på fötterna. Ska bli intressant att höra hur det har gått, för du kommer väl att berätta här på Utsidan om din vandring? Lycka till!
Vada Rahpaädno?
- Trådstartare Almijo
- Start datum
Håller med Jeremiah - södra/västra sidan av älven är periodvis ett grönt helvete. Tror Grundsten kalla der "kvalificerat benknäckarland" i ngn av sina böcker. Manshöga videsnår under vilka det ofta är småblockigt och fullt med sanka hålor där kängorna fastnar.
Även jag har gjort omdömeslösa vad över älven i forntiden. Gör inte samma misstag.
Mats
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Det blir någon form av dokumentation här också, det lovar jag
ska även göra en liten video dagbok så den kommer eventuellt kunna ses någonstans också, men det blir några veckor efter hemkomst isåfall.Tack alla som delat med sig av kunskap, det blir en spännande utmaning nu
Den där "benknäckarterrängen" som Grundsten skriver om har blivit ett talesätt. Ofta underdriver han svårigheterna i sina beskrivningar, men här har han gjort tvärtom! Dessutom kan denna terräng undvikas. Den sträcka som ibland kallas "The Dark Side" runt Biellriehppes nordsida är förvisso ingen motorväg men heller inget extremt besvär - dock inget för förstagångsvandraren, man måste nämligen överblicka landskapet och välja en bra väg. Jag har gått från Bielloriehppjågåsj fram till Sarvesvágge och skrivit om den i flera artiklar, bland annat här:
https://www.utsidan.se/blogs/bees/algarnas-vag-i-sodra-rapadalen.htm
Längre söderut, söder om Bielloriehppjågåsj, har jag inte gått utmed Rapadalens södra strand. Men det har Bandersson här på Utsidan, hans artikel "Älgarnas väg" är en klassiker:
https://www.utsidan.se/blogs/bees/algarnas-vag-i-sodra-rapadalen.htm
Kanske har du redan läst allt detta tidigare, men det skadar ju inte att påminna. Lycka till!
/Hans
https://www.utsidan.se/blogs/bees/algarnas-vag-i-sodra-rapadalen.htm
Längre söderut, söder om Bielloriehppjågåsj, har jag inte gått utmed Rapadalens södra strand. Men det har Bandersson här på Utsidan, hans artikel "Älgarnas väg" är en klassiker:
https://www.utsidan.se/blogs/bees/algarnas-vag-i-sodra-rapadalen.htm
Kanske har du redan läst allt detta tidigare, men det skadar ju inte att påminna. Lycka till!
/Hans
Rätt länk?
Hej Hans! Jag tor att din första länk råkade bli densamma som den andra. Den första ska nog vara ""The Dark Side"" i Sarek. Jag var på väg dit för drygt en månad sedan (juni 2017) men ramlade så illa i vadet vid Pårek att jag fick vända tillbaka. /Bengt
Hej Hans! Jag tor att din första länk råkade bli densamma som den andra. Den första ska nog vara ""The Dark Side"" i Sarek. Jag var på väg dit för drygt en månad sedan (juni 2017) men ramlade så illa i vadet vid Pårek att jag fick vända tillbaka. /Bengt
Tack, Bengt, du har naturligtvis rätt. Vet inte hur det kunde bli så tokigt, jag hade bägge länkarna i beredskap när jag skrev inlägget. /H
Det är en svårframkomlig sträcka.
Jag blir lite förvånad när jag läser detta. Den sträcka det handlar om är ett par km just där man passerar Pielloriepjaure. Jag har gått den två gånger. (om det blir som planerat tar jag en tredje tur där i år) Den är svårframkomlig. Det går väl knappast att finna svårare terräng om man hamnar helt utan djurstig. Till skillnad mot Grundsten har jag funnit att bästa vägen är långt ned. Där finns den tydligaste djurstigen som jag fann. Inte på deltats nivå utan just ovanför. Enligt karta i din artikel verkar du ha gått just där också. Jag förstår inte hur "denna terräng kan undvikas" och hur man kan "överblicka landskapet" när det är tät skog? Grundsten skriver "en färdväg som kräver rätt attityd". Det stämmer bra. Att skriva "förvisso ingen motorväg" blir helt fel.
Jag blir lite förvånad när jag läser detta. Den sträcka det handlar om är ett par km just där man passerar Pielloriepjaure. Jag har gått den två gånger. (om det blir som planerat tar jag en tredje tur där i år) Den är svårframkomlig. Det går väl knappast att finna svårare terräng om man hamnar helt utan djurstig. Till skillnad mot Grundsten har jag funnit att bästa vägen är långt ned. Där finns den tydligaste djurstigen som jag fann. Inte på deltats nivå utan just ovanför. Enligt karta i din artikel verkar du ha gått just där också. Jag förstår inte hur "denna terräng kan undvikas" och hur man kan "överblicka landskapet" när det är tät skog? Grundsten skriver "en färdväg som kräver rätt attityd". Det stämmer bra. Att skriva "förvisso ingen motorväg" blir helt fel.
Jag menar inte att alla svårigheter på sträckan kan överblickas eller undvikas. Men jämfört med Grundstens vägval (stenfylld videterräng) finns det bättre val (där tycks du och jag vara överens). Kanske borde jag varit tydligare med begreppet "Bielloriehppes nordsida", jag tog i tanken med även sträckan som vetter åt NO. På denna nordostsida är det relativt enkelt att undvika den svåraste terrängen genom att gå nere i skogen. En del av dessa bättre sträckor är fullt möjliga att se på lite håll. Här finns bitvis också tydliga djurstigar.
OK, den sträcka som vetter nästan rakt åt norr är tät skog och örtväxtlighet. Jag håller med om att det kan bli besvärligt, särskilt om man inte genast hittar någon djurstig. Men stigarna/spåren finns ju där och när man hittar dem så tar man sig ganska bra framåt. Jag har inte upplevt att de varit särskilt svåra att hitta annat än på korta sträckor.
Sedan tycker jag att Grundstens beskrivningar i allmänhet är mycket bra. Det där uttrycket "en färdväg som kräver rätt attityd" är dessutom lysande. Men det det är ju sant om många ställen i Sarek.
Ja det var länge sedan, 1978 påstår majjen att de var borta men den här hittade vi 1982. Om det nu var en båt avsedd för turister eller om den användes av renskötare vet jag inte. Troligtvis av de senare då det ser ut som det suttit motor på den.
Båten låg i höjd med Spökstenen på Rahpaädnos västra strand och vi var på den östra. Vada var inte att tänka på då vattenståndet var högt. Lite turligt upptäckte vi en wire på vår sida som gick under vattenytan till båten. Vi lyckades dra över båten och ta oss över älven. Båten var inte tät och vadarstavarna nådde inte ner till botten i mitten av älvfåran så det blev ett riktigt äventyr.
Nej, händelsen får väl sorteras i kategorin "sånt jag inte borde ha gjort" men över kom vi.
