Vad släpar ni på ?

Hade en period då jag hemsökte olika skogsödemarker tidigare. Då var elden en viktig del av upplevelsen och jag bar alltid med mig näver, yxa och såg. Numera, för turer där jag inte räknar med att elda eller att det är en viktig del av upplevelsen, så har jag bara med mig en lite Swiss Army kniv. Och den används inte direkt till eldning.

Så när det är dags för mysbrasa eller när det kunde vara trevligt så kapar jag torra grenar och liknande upp till en arms tjocklek genom att slå dem mot en någorlunda vasstandad sten. Brukar gå förvånansvärt lätt att bryta av 3-6 dm långa bitar. Jag har vid ett tillfälle på kalfjället använd den modellen till att kapa ett par stolpar till vinterledmarkeringar och sedan elda upp dem. Det bör kanske tilläggas att de var kasserade och ersatta av metallstolpar istället.

Men är man beroende av eld för t ex matlagning i alla väder så skulle jag nog ha med både lilla handyxan och hopfällbara sågen.

Jörgen
 
Vill nämna den här sågen också, Malcos kvistsåg, den bästa kvistsåg jag provat: http://www.utsidan.se/reviews/viewreviews.htm?ID=1448

Tyvärr har den utgått och jag har bara ett oanvänt blad kvar, därav att jag slagit till på en Frisports. Men för sommarvandringar kanske det blir en Laplander.

Raskesven


Håller med Raskesven, den typen av vik-såg tycker jag är kalas till vandringar och andra utflykter; lätta och grymt effektiva! Yxor i olika utförande kan ju visserligen ge betydligt skönare Macahan-känsla, men för att dela ved i mindre bitar är de ju rätt trista med tanke på hur stor del av veden som hamnar som spån på marken..

Per
 

Lästips

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Är det bara ved för matlagning tar jag fällbara sågen och en kniv,det räcker för småbrasor.Ska det myseldas tar jag även med yxan (fiskars 500 el. 600 lite beroende på dagsform).


peter
 
Ja behver jag såg och yxa och ska försöka få ner vikt och volym så är en ihopfällbar bågsåg alt en sån grensåg/kläppsåg som man snackat om tidigare och en liten sk campingyxa mitt alternativ.
 
Det finns ett urgammalt Norrländsk ordspråk som säger:
Nordman göra liten brasa, sitta nära. 08:man göra stor brasa, sitta långt i från.
Kunde inte låta bli, förlåt..........
Vanligtvis räcker en kniv för mig, eftersom brasan bara är till för matlagning och mys.
Yxa och såg behöver jag bara om jag skall göra en majbrasa.
Där jag vistas är det mest urskog, varför torra grenar är väldigt lätt att hitta, därav det lilla behovet av annat än kniv.
 
Bohusläning använda gasspis*, frysa men leende bada i självlysande vatten...

*Inte alltid lätt hitta ved på öarna...
 
Mitt enkla svar är att jag bara har med mig en kniv. Sen stormarna Gudrun och Per drog fram har det funnits gott om torr ved i skogen.
Är biten för lång brukar jag lägga den mot en sten och hoppa på den.

Sen läste jag det här och kände mig dum:
Så när det är dags för mysbrasa eller när det kunde vara trevligt så kapar jag torra grenar och liknande upp till en arms tjocklek genom att slå dem mot en någorlunda vasstandad sten. Brukar gå förvånansvärt lätt att bryta av 3-6 dm långa bitar.

Men den där Jörgen ska ju alltid ha så himmla intelektella lösningar på allt...

/OJ
 
När jag går ut på mina krävande expeditioner hemmavid ser jag inget alternativ till att bära ett flertal skärverktyg, eftersom mitt liv står på spel krävs det redundans, helst in absurdum. Som backup och till finlir (det vill säga allt utom ninjastrid, valslakt och husrivning) använder jag en ytterst taktisk fällkniv med mattsvart blad, fräst ur en metall som är så komplex att ingen hört talas om den (speciellt inte metallurger, men vad vet dom som inte en härdad knivfanatiker vet?). Naturligtvis är den utrustad med one-hand-multiplex så även den mest osmidiga kan fälla upp bladet med den andra handen lyckligt ovetandes. För mer tekniska jobb och reparation av mitt militärt specade hi-pressure-jetfuel-ultegra-duo-kök använder jag ett multitool med inbyggd sekatör och en full sats gängskär, naturligtvis gjort i titan. Gäller ju att tänka på vikten. Men dessa två högkvalitativa verktyg är ingenting mot kronjuvelen, mitt 8 mm tjocka svärd, som jag med säkerhet vet att jag aldrig kommer ha sönder, det har jag nämligen hört från lumpen. Bladet är naturligtvis mattsvart så man slipper bländas av fulländningen i sliparbetet, och ibland är det ju bra att inte avslöja sig med reflektioner (vare sig inifrån eller från kniven), bladet är därför lackat med epa-cote som sägs vara det som amerikanska sälar använder (oklart till vad, marina däggdjur liksom, vad vet dom liksom?). Alla dessa verktyg krävs verkligen i mellansvensk skogsmiljö, i skogen kan ingen höra dig skrika. När jag idkar friluftsliv, så gör jag det med kraft och stringens!

Näe, det var visst ironi och satir, friluftssatir dessutom. Jag använder en kniv, ibland en större, ibland en mindre. Bägge har trähandtag. Nu har jag gjort ett till blad också. Kan bli en kniv i framtiden. Kanske. Jag har två olika sågar och en yxa också. Dessa används mest på bekantas marker. Jag föredrar stora bågsågar framför fällsågar. Bökigare att bära men tre sågtag senare så har man tjänat in den energin de tog att släpa runt på dem. Det är ibland svårare än önskat att hitta bra blad, dvs. för färskt virke. De för torrt virke lämnar ett för smalt spår och bladet har därför lättare att fastna.
 
Mitt enkla svar är att jag bara har med mig en kniv. Sen stormarna Gudrun och Per drog fram har det funnits gott om torr ved i skogen.
Är biten för lång brukar jag lägga den mot en sten och hoppa på den.

Sen läste jag det här och kände mig dum:


Men den där Jörgen ska ju alltid ha så himmla intelektella lösningar på allt...

/OJ

En får tacke :)

Anar en Ulf Thorén-konnässör där...

Jörgen
 
Snopen....

Hej
Blev snopen över att så många väljer att ta med yxa på turerna.
Jag vet att en bra yxa gör ett bra jobb, men tänkte på vikten vid längre turer i skogen.
Personligen så väljer jag en bågsåg, sågar meterbitar som får brinna av på mitten som jag puttar in i elden sen, det har funkat bra hittils, slött, men som sagt, funkar bra.
I början så fällde vi 20-25 cm tjocka torra träd, och då var det ledare som propsade på att vi måste såga "spisvedskorta" ( ca 30 cm) bitar, som sen skulle klyvas i snygga femtedelar, pust....,
efter alla konstens regler, tyckte redan då det var överarbetet, men det såg snyggt ut med vedstapeln bredvid elden...
Har förstått senare att så gjorde dom för att man skulle lära sig fälla, såga o klyva ved, utan att hugga benen av sig och andra...
Men det är kul att läsa om olika beteenden ute i skogarna som utemänniskorna har !!
peter skuggan
 
Det där med att slå eller genom att stampa på grenar för att dela på dem är något jag skulel vilja avråda ifrån. Det har skett många olyckor på detta sätt, ett bättre sätt är att använda 2 tätt stående träd och att sticka in grenen där emellan och seda ntrycka framåt. Då sker det hela kontrollerat och risken för olycka ä minimal.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips