Vad bräcker Rapadalen The Dark Side? Ge mig tips på ställen folk inte vill till

Vad ska jag göra för solotur i sommar?

Jag har svårt att hitta inspiration. Ingenting bräcker fiolårets tur nedan Svenonius glaciär, över Luohttoláhko, ner i Sarvesvágge, Rapadalen The Dark Side, fick se björn på sluttningen upp mot Bielloriehpjågåsj och sedan ovädersvyer över nedre Rapadalen... Det är så starkt att jag inte ens lyckats skriva en skildring i bloggen än, förutom om att jag tvättade strumpor.

Jag säger som han som vann Vasaloppet åt Sverige för första gången på 10 år, i intervju efter målgången: "Det känns fantastiskt..." och sedan: "Jag är helt tom!"

...

Nu har jag tillbringat några veckor att googla "nordvästra Rapadalen", för det är den delen jag har kvar, nedan Oalgásj. Men jag tvekar. Glaciärjokkarna... De känns ju tveklöst övermäktiga på pappret! Klart man kan vända, men om man redan på förhand tvekar..? Exakt hur svåra är de i mitten av augusti i relation till det jag vadat på västra och östra sidan av Rapadalen? Och vad gör jag om jag vadat en, det blir tvärstopp vid nästa, jag vänder och då har det stigit i den första?

Jag vill helst till ställen där det är så lite folk som möjligt. Jag är fullkomligt ointresserad av vandring längs leder. Jag dras till det lite svårtillgängliga eller udda. Det måste finnas någon komponent som gör det ointressant för de flesta - snår eller mygg eller vad vet jag, men knäna säger helst inte för mycket stenskravel. Övriga ställen jag sneglar mot är Sulitelma och västra Padjelanta, Börgefjell, nordnorge, Offerdalsfjällen, nedre Njoatsosvágge. Men inget känns riktigt inspirerande efter fjolåret.. Rapadalen kallar onekligen. Det är något speciellt. Kanske ska jag bara tillbaka? Uppleva det igen? Men hur? Eller har ni andra förslag? Och om jag ska någon annanstans, vad är det för speciellt med det?
 
Väglöst, ensligt, snårigt, svårtillgängligt och inget stenskravel - det låter lite som Tavvavuoma. Jag har inte varit där, men min man har varit där ett par gånger.
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.
På alla riktigt fina ställen finns det en del folk.

Man kan inte alltid göra en häftigare tur än förra gången.

Det finns många fina dalar i Sarek, och sidodalar N Keb, men Rapadalen är nog outstanding vid fint väder.

Varför välja en svår väg, speciellt om man vandrar själv ?
 
Varför välja en svår väg, speciellt om man vandrar själv ?
Jag vandrar bara själv. Någon form av osäkerhetsmoment behövs ju, känner att det är en stor del i att Rapadalen lockar så. Förra året när jag gick hade jag dessutom fler osäkerhetsfaktorer: mycket snö på höjd och vatten i dalgångarna i början av juli. Jo, lite svårt måste det allt vara. :) Men det måste ju finnas utvägar givetvis.
 
Hej, vill tipsa om att gå kvikkjokk-pårek- gådoktjåhkkåbron - jiegnavagge - stuolovagge - sarvesvagge. Den vägen från Jiegnavagge till Sarvesvagge är helt outstanding och rätt säkert att du inte träffar på nåt folk. Den enda jag känner till som gått där är Pär Lindh, det finns självfallet betydligt fler men jag tror det är betydligt färre personer där än södra sidan av rapadalen. Från Sarvesvagge finns det ju lite olika alternativ, jag gick rakt upp till platån nedan Tielma förra året och över jågåsjgaskajiegna till ahkkavagge (men i motsatt riktning). Det är en spännande tur men svårt att rekommendera som solotur med allt vad glaciärer innebär. Hur man än vill göra med glaciärer är det väl värt att gå upp till platån nedan Tielma. Filmade lite från den turen som ligger här:
 
På alla riktigt fina ställen finns det en del folk.
Stämmer det verkligen? Har det inte mer att göra med hur lätt det är att ta sig dit? De ställen dit det varken går bussar, tåg eller stora leder verkar folktomma. Som alla andra har jag inte lyckats ta mig dit själv, men Skäckerfjällen, Sösjöfjällen, Vuoggatjålme och Vadvetjåkka är bara några exempel på ställen som lockar någon gång i framtiden.
 
Såklart det är folktomt där. Helt odramatiska & tråkiga ställen, sådär en 100 ggr mindre fina än Rapadalen och fjällen i Sarek och N Keb. :):cool:
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips