Vad ÄR friluftsmat egentligen?

När man läser många diskussioner här inser man rätt snart att många har sin egen defintion av vad friluftsmat är, och det beror väl på att folk prioriterar olika.

Om vi jämför "friluftsmat" med "vanlig mat" så är det väl i princip tre saker som skiljer:

Tillagningsmöjligheterna är oftast lite sämre i friluftslivet. Hemma har man en spis med fyra plattor och en ugn, för att inte tala om en hel uppsjö med kastruller, byttor, vispar etc. Planerar man sin friluftsmat behöver det dock inte vara nåt problem, vet man vad man ska äta så är det bara att ta med sig det man behöver (se dock sista punkten).

Förvaringsmöjligheterna är sämre, hemma har man kyl och frys. Men är det egentligen så mycket kylvaror man använder hemma? Och med "trolldegsmetoden" går det ju faktiskt att ta med sig fryst kött så det håller nästan en vecka.

Den punkt som skiljer sig mest från vanlig mat är: Vikten! I friluftslivet måste man bära med sig allt man skall äta och använda. Tillagningsmöjligheterna och förvaringsmöjligheterna går i många fall att komma undan genom att helt enkelt ta med sig det man behöver. Två stycken 2-lågiga gasolkök, gjutjärnsstekpanna, handvevad visp, handvevad "mixer", gasol så det räcker för 2-timmars långkok.


Min slutsats blir alltså att det viktigaste att titta på när det gäller friluftsmat är just vikten (kontra näringsinnhållet såklart). I stort sett alla andra svårigheter kan man nämligen komma runt genom att strunta i vikten.

För mig som är 175 och väger 60 kg (jag är man och 34 år gammal) så är vikten en av de saker som jag prioriterar högst. Jag har inte en chans att få med mig lika mycket som jämnåriga 90-kilos killar.
 
nermander; sa:
När man läser många diskussioner här inser man rätt snart att många har sin egen defintion av vad friluftsmat är, och det beror väl på att folk prioriterar olika.


------------------

Det stämmer nog bra att definitionerna av vad som är frilusftsmat är olika. delvis beroende av vad man prioriterar men också vilken form av friluftsliv man ägnar sig åt. Friluftsmat är en sak för mig då jag vandar och en delvis annan då jag paddlar kajak. Att ta med sig den mat man behöver och vara mer eller mindre beroende av vikt och utrymme är gemensamt. Men när jag paddlar så spelar vikten betydligt mycket mindre roll. En sak som är gemensamt är kravet på näringsinnehållet. Allt frilusftsliv är ju förentat med fysisk ansträngning som vanligen är mer än vad vi utför till vardags (åtminstone för mig) och då blir näringsinnehållet kanske inte en fråga om att överleva men om att må bra och få ut så mycket som möjligt av sitt friluftsliv. Att äta fel och vid fel tidpunkt kan förstöra eller i vart fall minska upplevelsen på den mest fantastiska turen.

Jag vill inte förstöra din tråd men något sidospår, men jag blir så nyfiken på vad "trolldegsmetoden" innebär??
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
För mig som som väger 90kg så handlar det om 2 saker när jag väljer mitt friluftskrubb.

1. Vikten naturligtvis
2. Bara för att jag är i skogen/fjället så behöver man inte leva som en barbar, jag vill ha gott käk som inte bara fyller mina tömda depåer i kroppen.

Det här tycker jag är skitsvårt att lösa. God mat och låg vikt går sällan hand i hand. Man kan lösa det genom att frystorka maten själv och med ganska enkla medel kunna komponera nästan storverk ute i naturen. Då kommer med en gång tidsfaktorn in i bilden, orkar jag hålla på och meka med hemma gjord frilufsmat eller skall jag köpa fördig? Det tredje sättet är att ta med fiskespöt och välj en väg som medger fiske, nackdelen är dock att fisken inte alltid är villig att mumsa stålkrok hur mycket fjädrar och skit man än lindat in den i..mmmmm

Sedan är det så med kroppsvikten, propertionellt sett så kan du bära mer per kilo kroppsvikt än mig(bortsett från hur vältränade vi är) Sammtidigt så kräver en lättare kroppsvikt oftast mindre mat så din packning borde bli lättare(om vi bortser från övrig utrustning).

Noli turbare circulos meos.....
 
FJS90/91; sa:
Sedan är det så med kroppsvikten, propertionellt sett så kan du bära mer per kilo kroppsvikt än mig(bortsett från hur vältränade vi är) Sammtidigt så kräver en lättare kroppsvikt oftast mindre mat så din packning borde bli lättare(om vi bortser från övrig utrustning).

Hur får, du det där att gå ihop?

30 kg för mig är verkligen MAXVIKT. Visst kan jag bära det (och har så gjort), men det är halva min kroppsvikt så jag släpar alltså på 150% av min kroppsvikt. Jag är helt slut i kroppen efter att ha släpat på det en dag.

Bär du 30 kg så släpar du bara på 133% av din kroppsvikt (vilket för mig skulle innebära 20 kg packning, och det bär jag utan problem).

Menar du att man kan bära mer desto mindre man väger?

Och kroppsvikten har väl ensam inget att göra med hur mycket mat man behöver? Möjligen om man ser till proteinbehovet, på lång sikt, men för nån veckas vandring är det ju energibehovet för att bära packningen och sig själv som är intressant. Visst väger jag och min packning mindre, men knappast så att energibehovet blir märkbart mindre.
 
30 kg för mig är verkligen MAXVIKT. Visst kan jag bära det (och har så gjort), men det är halva min kroppsvikt så jag släpar alltså på 150% av min kroppsvikt. Jag är helt slut i kroppen efter att ha släpat på det en dag.

Bär du 30 kg så släpar du bara på 133% av din kroppsvikt (vilket för mig skulle innebära 20 kg packning, och det bär jag utan problem).

Menar du att man kan bära mer desto mindre man väger? ]

Oftast är det så att för varje kilo mer kroppsvikt så ökar inte styrkan propertionellt, ett exempel är:

Svenska rekordet i tyngdlyftning 56kg klassen är tot:220kg medans Svenska rekordet i 105+kg klassen är tot: 385kg. Trots den dubbla kroppsvikten så sklijer det 65kg mellan rekorden. Om man räknar på effektiv muskelmassa så hade skillnaden varit mindre.

Det är så att 25-30kg skillnad på kroppsvikt gör att man behöver mer mat. Sammtidigt som man har en jävla mer kroppsvikt att släpa på. Räknar du om med kroppsvikten så kommer du snabbt att se att dina %-satser ser lite annerlunda ut.

Trots detta så förlorar man sig lätt i en massa teknikaliteter som sällan stämmer med verkligheten. Vi är alla olika och har olika kondition, förbränning och behov som inte platsar i några färdiga ramar. Det e klart att jag bär mer än min flickvän som väger 35kg mindre än mig...

Tjollahopp!!
 
Upplev naturen - undvik strul med maten!

nermander; sa:
Min slutsats blir alltså att det viktigaste att titta på när det gäller friluftsmat är just vikten (kontra näringsinnhållet såklart). I stort sett alla andra svårigheter kan man nämligen komma runt genom att strunta i vikten.
Minimalt med krångel är mitt viktigaste kriterie på bra friluftsmat förutom vikten.

Jag tycker bra friluftsmat skall

-Fungera oavsett aktivitet. Det som funkar på vandringen går lika bra i kajaken men inte tvärt om. Kräver minimal planering. Basvaror som soppa, kex och frystorkat kan alltid finnas hemma.

-Kunna transporteras. Glöm smörpaketet som rinner ut i ryggsäcken och krossat hårt bröd, ta med en energikaka istället.

-Kräva lite bränsle vid tillagning genom korta koktider eller inga koktider alls. Frukostvälling är min favorit!

-Kunna diskas utan tillsatser av diskmedel. Jag vill inte släpa på diskmedel bara för att kunna äta stekt bacon eller nåt annat kladd.

Jag har dock märkt att en del tycker det är kul med kladdiga kastruller och njuter av känslan att få öppna en ny bränsleflaska varje morgon. Jag menar dock att med enkel och bra mat på utflykten blir man både gladare och trevligare och kan dessutom uppleva mer:).
 
FJS90/91; sa:
Svenska rekordet i tyngdlyftning 56kg klassen är tot:220kg medans Svenska rekordet i 105+kg klassen är tot: 385kg. Trots den dubbla kroppsvikten så sklijer det 65kg mellan rekorden. Om man räknar på effektiv muskelmassa så hade skillnaden varit mindre.

Lite dåligt att jämföra med styrkelyft, att bära på packning handlar inte om styrka, det handlar om uthållighet. Visst orkar jag LYFTA 40 kg packning. Jag orkar t.o.m. gå med den. I en halvtimme eller så, sen behöver jag nog en timmes vila för att vara återställd.

(Men tittar vi på ditt exempel ser vi att den lätta killen lyfte 393% av sin vikt och den tunga killen 366% av sin vikt, och det är inte så stor skillnad. Vi skulle kunna säga att 375% av sin vikt är vad man lyfter så ligger de inom "felmarginalen".)

Ska man se på hur mycket man orkar bära en längre tid så måste det vara att se det i proportion till sin egen kroppsvikt som är det bästa sättet. Att bära 10% av sin kroppsvikt torde vara lika jobbigt oavsett om man själv väger 30 kg eller 130 kg.

Det är så att 25-30kg skillnad på kroppsvikt gör att man behöver mer mat. Sammtidigt som man har en jävla mer kroppsvikt att släpa på. Räknar du om med kroppsvikten så kommer du snabbt att se att dina %-satser ser lite annerlunda ut.

Visst behöver man mer mat, men HUR MYCKET MER? Och hur mycket mer väger den? Om grejen är ju att utrustningen inte väger mindre bara för att jag väger mindre.

Med 15 kg utrustning och "resten" mat så kan du bära 15 kg mat och jag 5 kg mat. Tror du verkligen att dina 10 kg extra mat motsvarar viktskillnaden mellan oss i energibehov?
 
Lugn å fin : )

Tyngdlyftarna var med för att visualisera det här med kroppsvikt kontra styrka.

Som jag tidigare skrev så är det högst inviduellt hur mycket packning man klarar därför så fungerar inte riktigt beräkningarna åt något håll, min tjej klarar tillexempel 30kg packning hur lätt som helst trots en kroppsvikt på ynka 56kg, jag kan packa på henne mer utan att hon säger ett ord om detta. När jag gjorde min värnplikt så hade vi 65kg´s killar som var tvungna att kånka på packningar på dryga 70kg under extrema förhållanden sammtidigt som min handbollsspelande polare på 100kg lipar så fort man sätter mer än 20kg på honom... Så det handlar mer om hur mycket man vill plåga sig själv och var ens smärttröskel ligger. Jag förstår ditt problem och visst stämmer det att en stor kille oftast kan bära mer...
 
FJS90/91; sa:
riktigt beräkningarna åt något håll, min tjej klarar tillexempel 30kg packning hur lätt som helst trots en kroppsvikt på ynka 56kg, jag kan packa på henne mer

Visst, som jag skrev kan jag bära 30 kg utan att det känns tungt (i början). Men inte en längre tid utan att bli helt slutkörd.

Det finns tyvärr en risk med att man känner sig gnällig om man klagar och man kanske vet med sig att om man klagar över vikten så kommer övriga i sällskapet att erbjuda sig att ta över en massa saker. För vissa bär det emot och de biter alltså ihop. Sån var jag förut.

När jag var yngre trodde jag att det var helt normalt att släpa på 30-35 kg för en veckas vandring och att det inte var nåt att gnälla om. Så småningom började jag dock märka att alla andra verkade mycket piggare än mig på kvällarna. Jag åt maten och stöp sen i säng (eller i sovsäck rättare sagt), medans de andra satt uppe i några timmar och spelade kort och småmyste. På morgnarna var de andra pigga och glada men jag mest seg. Det är först på senare år som jag börjat inse att det är inte så det skall vara. Man ska inte vara helt slutkörd på grund av för tung packning. Visst kan man bära mycket, men det kräver att man har tränat med tung packning lång tid innan så kroppen är van vid det. Annars sliter man brutalt på kroppen.

Fast nu har vi mer spårat in på tråden som handlade om vad som är tungt att bära för en tjej.
 
FJS90/91; sa:
2. Bara för att jag är i skogen/fjället så behöver man inte leva som en barbar, jag vill ha gott käk som inte bara fyller mina tömda depåer i kroppen.

Försöker komma in på rätt spår i diskussionen:)

För min del tycker jag inte det är nån mening med att planera "finare" mat för skogen än vad jag äter hemma. Vi äter nog falukorv och makaroner 3-4 gånger i månaden, Mamma scans köttbullar och Felix pulvermos med Knorr brunsås är inte heller ovanligt. Fiskpinnar med potatis, spagetti och köttfärssås, wokad kycklingfile med Uncle Bens Stir Fry är också tämligen vanliga på vårt matbord, för att inte tala om blodpuddingen eller Findus Oxpytt. Falukorv är väl det vi svenskar äter mest av?

Så varför ha finare (=krångligare?) mat i skogen?

Ok, man behöver ju inte nöja sig med att käka parmesan och majspasta (är väl typ det grövsta man kan få ihop när det gäller energi/vikt-förhållande:), men att i skogen käka mat som man normalt inte orkar laga hemma verkar lite onödigt.
 
vad e man van vid?

Jag menade naturligtvis inte att man skall ha finare mat i skogen än hemma.. Tro mig, det finns folk som äter annat än halvfabrikat hemma.. Eftersom halvfabrikat är totalt förbjudet hemma hos mig så ställer väl jag kraven högre i skogen oxå, tyvärr så kostar det på med bättre käk... Man måste trots allt bära det.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips