Vad är det som får Dig att fortsätta?

[Ewerhof]

Men oftast är det rätt meningslöst att bo på stationen också. Att få betala flera hundra för att dela ett studentkorridorskök med 30 andra och sova på liggunderlag i damernas relaxavdelning tillsammans med svettluktande snarkare är inte riktigt mitt svar på varför jag fjällvandrar.

Det där låter som om jag verkligen ska satsa på ett bra tält inför mina framtida vandringar.

 

[edgepal]

Efter att ha läst denna tråd har jag två saker att säga;

1.
Det är generna som ropar!
Mina gener ropar omgående att ”för helv… gå hem igen!”
(Jag har en slogan naturligtvis; ”Man måste vara bra packad för att gå i fjällen”).


2.
Sedan en fråga. Hur många här har vägt sin snopp? Hand upp!

Vägt den? Hur kul är det att veta att det kostar 114 spänn i porto att skicka den inom landet?
-och vem f**n skulle man skicka den till?

Thomas

 

[Skipper_]

Intressant tråd.

Jag ligger och läser lite forum nu tidigt tidigt på morgonen. Igår kom jag hem efter några dagar ensam med tält i skogen. Det var fuktigt på kvällar och nätter med fantastiska dagar när jag skulle vara ute.

Jag tycker om själva vandringen, skulle gärna vandrat 18h och sovit 6h om jag orkat, för skall sanningen fram så är det inte alls så f-bannat mysigt med tält i långa loppet. Det är mysigt att krypa ner i säcken när allt är färdigt, tältet är tätt, maten är i magen och det mesta är torrt. Men sen kommer natten: något djur utanför som väcker en, liggunderlag som inte alls känns som sängen hemma. En sovsäck som knappast erbjuder samma flexibilitet som täcket etc. Trots stor resekudde är det inte som mina tre dunkuddar (i olika tjocklekar) som jag har hemma. (Nu har jag inte ens nämnt kondenseländet stilla höstkvällar)

Ändå, 12h efter hemkomst planerar jag för nästa tur... Märklich, jag vet inte vad som lockar mig faktiskt. Möjligen färden.

 

[j_stellan]

Jag har gjort en vandring i de svenska fjällen och det räcker för mig. Visst skulle det vara kul att åka tillbaka och se men tiden har inte räckt till. Har varit uppe några gånger på fiskesemester men det är inte det samma. Har för all del vandrat i andra berg men då bara kortare turer.

Jag gjorde några vandringar på NZ och Australien 2000 och sedan köpte jag en cykel... Därefter har det bara blivit en kortare vandring och det blev två veckor i Frankrike och Spanien. Cykeln tar för mycket tid...v

Aven om jag inte har vandrat på ett tag så kan jag mycket väl förstå varför man vill tillbaka. Jag känner liknade för mina cykelturer.

/Stellan

 

[Fossa]

Vandringen är ett bra sätt att börja semestern med. Tankarna kretsar runt vandringen.Den ska planeras, mat ska fixas, utrustning ses över, rutten bestämmas... Dessutom ska kroppen tränas.
Redan de första dagarna av min semester pysslar jag på med något inför årets vandring i väntan på att ressällskapet ska få semester. Då brukar vi åka.
Nu har dessutom vår tonårsson hängt med några år och han är lika ivrig att komma ut.
Vandringen brukar jag säga att "rensar hjärnan" från jobbtankar. Att se nya öppna landskap, vackra snöklädda toppar,brusande vattenfall osv gör gott för kropp och själ.

 

[Picea]

Råkar man befinna sig nära en fjällstation när det är dags att slå läger brukar jag säga att det är ett antingen–eller-läge. Antingen går man raskt ytterligare några kilometer och låtsas som om inget har hänt, eller så tar man in på fjällstationen och lyxar så mycket det bara går.

Eller så läser man prislistan. Då brukar lusten till lyx försvinna. Alternativet med tält i närheten är faktiskt också riktigt bra om det ösregnar och det finns något takförsett utrymme som man bara kan vara i en stund. En sådan liten torr oas är tillräcklig lyx för mig.

 

[Staffan Andersson]

En sådan liten torr oas är tillräcklig lyx för mig.

Samma här, dvs jag kryper in i tältet

 

[Polarnatt]

Jag fjällvandrar för att få/uppleva det som jag inte får/upplever i min vardag. Jag ger inga direkta exempel, då många redan har nämnts i tråden och listan skulle bli lång, men ska jag försöka sammafatta det i ett ord, så skulle det bli: kontraster. Sedan är det fritt fram för var och en att tolka in/fylla på vad man lägger in i det.

Mvh /Joel

 

[BeatriceK]

Har bara fjällvandrat 2 ggr men lite andra långturer kanske oxå kan räknas. Oavsett var jag är så letar jag upp ett par mils vandringsled och ger mig ut. Oftast ensam. Jag älskar att gå, själva rörelsen en fot framför den andra, bara min egen kropp sätter begränsningen och det går aldrig fortare än att jag hinner uppleva det jag passerar. Ingen bakomvarande blir arg för att jag tvärstannar, halar fram kameran och dokumentera något extra minnesvärt. Jag har oftast inga tider att passa, jag kan sätta mig ner och njuta av en utsikt precis hur länge jag vill. Jag är ensam med mina egna tankar och ibland är huvudet helt tomt och jag bara njuter, ibland så passar jag på att bearbeta sådant som fått stå tillbaka pga ett hektiskt liv. Det har hänt flera gånger att jag mitt under en vandring börjat gråta, något har poppat upp, något som jag inte haft tid att ta tag i tidigare.

Att gå i fjällen har ytterligare en dimension, även i min ensamhet så har jag en gemensam med de få jag möter. Alla svenskar verkar liksom öppna upp sig när de knatar i fjällen, helt plötsligt kan man prata med folk man möter.

Sen om jag sover i fjällstuga, raststuga, hotell, tält eller under bar himmel spelar inte så stor roll, sova är för mig en liten del av upplevelsen att vara ute. Huvudsaken är att jag får vara torr under natten.

 

[Joel_P]

Det enda skälet jag vandrar är att få må lite sämre. Mura ute när det pissregnar samtidigt som myggen surrar runt öronen, käka vidriga frukostar, sova illa, gå ner i vikt etc etc. Det får mig att uppskatta vardagen här hemma. Man glömmer lätt hur gott det är att komma hem och laga nåt riktigt gott att käka, hur gott det är att ta en öl och bli riktigt jävla packad.

God tur!

 

[tosch]

Mitt generella svar skulle nog bli något i stil med: Skönt att slippa tänka. Min hjärna går liksom på lågvarv under vandring. Det gillas oavsett om det är kallt och blött eller varmt och skönt.

//Tobias

 

[hellstrand]

Varför inte...

Blev själv medlurad för ett antal år sedan. Har i stort sett alltid planerat nästa års vandring på väg hem. För mig gäller det att hitta lätta saker (dvs så lite packning som möjligt) men med så mkt lyx som möjligt. Snålar däremot inte på sovbekvämlighet (2 opererade diskbråck i bagaget gör att jag har en Downmat med mig, mysig som fan).
I år var det Sarek med ett par bekanta, har annars alltid gått Kungsleden (Abisko-Nikk) som jag för övrigt inte är klar med. Finns alltid saker att hitta/gå till på Kungsleden. Sarek var en utmaning då det innebar tält varje natt, på Kungsleden kan man ju "fega" ut om man vill, och jag ska villigt erkänna att det har jag gjort pga bekvämlighetskäl, fast, fan man bar visst tältet ändå.... Ska också erkänna att man flera gånger under vissa vandringar har svurit så tungan osat hett, men sen när man nått målet så får man en så grym belöning, då var det helt plötsligt värt allt slit. I år så hette belöningen Pårtetjåkkå, wow, kollade även på den ifrån baksidan dagen efter.
Har i alla år gått med en och samma person (John, tack för att du står ut! skulle inte vara samma sak utan dig!) och ser fram emot flera till även med boy'sen.

Varför återkommer jag år efter år?
Ja först och främst så är det min Lisa för själen, sen vill ivf jag testa gränser uppleva lugnet/avskildheten, sällskapet, alla roliga konversationer, alla roliga tältfilmer. Skulle inte vilja vara utan det.

Mathias