Tunga saker ska stuvas nära ryggen??

Du menar att det inte räcker med att ha provat det 1-2 gånger årligen i 10 års tid? För det är så många gånger vi har demonstrerat det för scouterna. Två identiska ryggsäckar (det var därför det blev Alaska, för både jag och en ledarkollega hade varsin hemma), exakt samma vikt, den ena med hög tyngdpunkt och den andra med låg.

Jag har även provat att packa tunga saker i den nedre packpåsen vid vandring och det funkar inget bra, allting blir baktungt.
Våra liv är fulla av vägskäl och det verkar vara så som du vill ha det.
 
Jag har även provat att packa tunga saker i den nedre packpåsen vid vandring och det funkar inget bra, allting blir baktungt.
Tack för tipset! Jag testade i enlighet med instruktion i #16 och upplevde det mycket lättare att bära med den tyngsta delen av lasten högt upp och nära ryggen. Det blir som att säcken försiktigt trycker mig framåt på det viset.

Men en chansning är att om man har en gångstil som genererar stora rörelser av överkroppen så kan det vara fördelaktigt att packa på något annat sätt. Man kanske har någon åkomma som gör gången svajig som till exempel låghalthet, stel höft eller ett dåligt knä https://en.wikipedia.org/wiki/Gait_(human)#Abnormal_gaits
 
När man går blir det små rörelser i sidled vä-hö. Har man tyngs punkten högst upp får man jobba emot extra mycket. Alla andra "verksamheter" vill ha tyngs punkten så lågt som möjligt, varför? Tyngdkraften!

Det är väl ingen som påstår att det blir stabilare med hög tyngdpunkt, det handlar ju om att låg tyngdpunkt i en ryggsäck medför bakvikt. Det är ganska jobbigt att bära tung ryggsäck med bakvikt. Det blir en statisk belastning på muskulaturen.

Någonstans finns en sweet-spot mellan bakvikt och att det blir svajigt med hög tyngdpunkt.

Sidorörelser är ett mycket mindre problem. Det problemet har vi även olastade, eftersom tyngdpunkten normalt sett är mellan fötterna. Detta kompenserar vi automatiskt när vi går. Funkar på samma sätt med extra last.

Sherpan på bilden är ju ett lysande exempel.
Exakt innehåll är oklart, men det är ganska tydligt att dunkarna med vätska är placerade med avsikt att få tyngdpunkten rakt ovanför höfterna. En våning upp eller en våning ner hade nog varit mindre trevligt.

Men vad är det för enskilda prylar som är så himla tunga? Tänker att vikten blir i stort rätt jämt fördelat? När jag plockar upp min fullpackade rygga tänker jag mest på vikten överlag, inte att den är tung upptill eller nertill?

Har en fundering kring "packa rätt" rekommendationen att den kanske blev en sanning då man packade tyngre mat med på tur.

Jag håller med, det där är väldigt teoretiskt. Det mesta har ungefär samma "densitet", med undantag för uppenbart tunga saker (vätskor), och uppenbart lätta saker (tommas flaskor/kokkärl).
Om det nu inte är så att man transporterar ut förnödenheter (t.ex. som sherpan på bilden).
Däremot kan man "drabbas" utav detta på andra sätt. En för stor ryggsäck där allt hamnar i botten är exempel på när det lätt blir bakvikt. En hög men smal ryggsäck är enklare att packa med avseende på tyngdpunkten.
Jag håller även med om att det blir litet utav en ickefråga om man inte packar så tungt.
 
Jo lite det jag for efter med mitt inlägg. Brukar packa det som behövs minst längst ned och inte utifrån vikt.

Hamnar dock oftast över 15kg men har med mig hunden och gillar kvälls hutten så det är därför.

Tror fortfarande att ideen stammar från tider då mat vägde tyngst i ryggsäcken
 
Jag kan förstå att en bil kan vara baktung som har fram och bakhjul, men inte jag med ryggsäcken som har vänster och höger ben.
Man går med ryggan framåtböjd hur som helst speciellt uppåt. Ju högre sitter tungvikten dess större blir muskeljobbet för ryggmusklerna. V.g se min tidigare bild.
Allt annat hur det känns är struntprat i fysikens synvinkel.
 
Senast ändrad:
Du är nog rätt ensam med den tanken i vandringsvärlden. Låter som du fastnat i nåt teoretiskt som inte grundar sig på erfarenhet. släpp det! och lyssna på di lärde.

Har du 20 kg vid svanken blir du baktung och obalanserad om du inte har en lika tung ölkagge på framsidan som väger upp. Är vikten långt upp räcker det med en svag böjning, är den vid svanken får du ju böja dig +45° för att dra fram vikten mot lodlinjen.
 
magars, sherpas, limbu, bot, U name it!

Jag provade att bäre en 32 tumms TV i en dokkha (korg som Nepaleser andvänder) jag Bar TV`n från jawalakhel i Patan ner till New road i centum av Kathmandu, ingen lång sträcka men lång nog för att få ont i nacken i fem dagar och skavsår i pannan så att flera jag mötte trodde att jag höll på att få horn i pannan.
Bärsystemet är effektivt men det kräver att man är gott tränad i trapezius (nacken) och latissimus doris (kappmuskeln) Nepalesiska barn bär från att de är små, mycket små. Det är vanligt att bära sina minde sysskon och de börjar ofta redan i fyra års åldern sedan ökar bördorna och hundra kilo är inget ovanligt för en pojk/man i 17 års ålder.

Gilla Citat Svara
Rapportera
Du är nog rätt ensam med den tanken i vandringsvärlden. Låter som du fastnat i nåt teoretiskt som inte grundar sig på erfarenhet. släpp det! och lyssna på di lärde.

Har du 20 kg vid svanken blir du baktung och obalanserad om du inte har en lika tung ölkagge på framsidan som väger upp. Är vikten långt upp räcker det med en svag böjning, är den vid svanken får du ju böja dig +45° för att dra fram vikten mot lodlinjen.
Jag tror att de som håller med mig behöver inte skriva något här. Hur läge tyngdkrafts lagen håller så har jag rätt.
 
Men hur det ska vara svart att förstå?
Tyngdpunkten av en ryggsäck kan inte hamna mellan benen den ska ligga inom ryggsäcken.
Du går lite framåtböjd under ryggsäck oavsett var tyngdpunkten ligger.
Både om du bär övervägande med höftbälte eller axelremmar kommer en del av vikten trycka direkt mot ryggen.
Har du högt tyngdpunkt blir axeln större än om du har låg tyngdpunkt.
Den verkan får ryggmusklerna att motarbeta hela tiden.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.