Träning för fjällen.

[nya_jope]

När jag läser här ser jag inga tankar på att underlaget i fjällen oftast är lite ojämnt. Är det ingen som ser till att få lite fotledsträning, eller ses det som helt överflödigt?

 

[Jazzy]

När jag läser här ser jag inga tankar på att underlaget i fjällen oftast är lite ojämnt. Är det ingen som ser till att få lite fotledsträning, eller ses det som helt överflödigt?

Fotledsträning får jag av allt jag tränar, det är ingen jag tränar specifik.

 

[Kimkim]

När jag läser här ser jag inga tankar på att underlaget i fjällen oftast är lite ojämnt. Är det ingen som ser till att få lite fotledsträning, eller ses det som helt överflödigt?

Det borde vara något av det viktigaste tänker jag? Gå utanför stigarna så får man snabbt mycket träning för fotlederna.

 

[Larssky]

Träna på det du vill bli bra på är nog alltid nr1.
När det gäller exempelvis fotleder, och det mesta annat, är själva muskelstyrkan bara en del i lösningarna.
Som gammal orienterare (numer med betoning på gammal) är signalfunktionerna i kroppen minst lika viktiga som själva musklerna. Tränar man inte kroppen på att sköta den automatiska kommunikationen och styrningen av responser kommer det vara jobbigt oavsett.

 

[smux]

Som andra redan svarat, den vardagliga träningen är viktig (inte bara att träna upp sig en gång årligen inför en vandring) och bra att inkludera som en del av sin vardag, gå mycket, cykla etc istället för att ta busen eller bilen till jobbet om möjligt. Mängden du går borde vara fullt tillräckligt, sedan avgör ju terrängen givetvis hur snabbt du kan gå en viss sträcka och i fjällen brukar det vara allt från en knapp km per timme i kuperad eller besvärlig terräng till runt 4km vid vandring på bra led. Att gå med dagsturspackning brukar inte påverka tempot alls, själv ligger jag på runt 5,5-6km/h på slätt underlag utan tyngre packning och med lätta skor. Med kängor och tyngre vandringspackning för flerdagsturer sjuker givetvis tempot och man behöver även anpassa farten mht balansen då man får lite högre tyngdpunkt med 20kg på ryggen. Ta de extra lungt och inkludera pauser vid kraftiga nerstigningar då det frestar hårt på leder speciellt knän, en överansträngning kan lätt innebära att man tvingas vila några dagar innan det går att fortsätta vandringen.

Förutom att träna kondition är ju även styrka viktig, och då främst bål och rygg. Det vi tog för givet när vi var i våra bästa år gäller tyvärr inte när vi blir äldre, så styrketräning i någon form under året är viktigt att inkludera.

 

[Storsorgen]

Det enda jag har svårt för att träna upp ordentligt är för steniga nedstigningar och hoppande på blocksten med packning; av typen nedstigning i Alisvaggi eller Mårmapasset.
Jag tycker den sorts terräng och belastning är svår att finna annat än just där, och får ofta träningsvärk när jag gått där.

 

[Jazzy]

Det enda jag har svårt för att träna upp ordentligt är för steniga nedstigningar och hoppande på blocksten med packning; av typen nedstigning i Alisvaggi eller Mårmapasset.
Jag tycker den sorts terräng och belastning är svår att finna annat än just där, och får ofta träningsvärk när jag gått där.

Jo, vissa saker är det svårt förbereda sig på, det är bara att träna så gott det går.

 

[z_bumbi]

Smyg in lite längre "träningspass" där du både testar utrustningen och övar på att gå längre. Ta helt enkelt skogstur med matlagning/raster som ökar i längd vartefter. Slå upp och ta ner tält osv.

Det är lättare sagt än gjort att minska i kroppsvikt men det underlättar att tappa några kilon. Ska du fortsätta gå även efter fjälltur, vilket verkar troligt, så blir det ännu viktigare att bli lite lättare.

 

[joanna]

Vad man behöver träna på (om ens något inför en normal fjällvandring?) måste ju vara individuellt, så rannsaka just dina svaga länkar.

Exempel: jag som inte bär tungt (och själv också verkar bli allt lättare med åren ), har en J-rygg som aldrig krånglat, starka fötter, vrister och benmuskler - men risiga knän och andra leder - behöver säkert träna helt andra saker än du som är rejält tyngre men redan går så mycket utan att t ex dina knän verkar strejka.

Vad du nog ändå borde testa (med tanke på din vikt) är om dina knän även håller för branta nerförsbackar med full last. Får du varningssignaler då, är det inte självklart att da ska fortsätta träna just det, utan då behöver du troligen först bygga upp muskelstyrkan kring knäna på ett mer kontrollerat sätt (när det var som värst, lät min fysioterapeut mig "bara" sitta på golvet med rakt ben, stoppa in en skumrulle under låret ovanför knät, och max-spänna lårmusklerna så underbenet kom upp från golvet, i ett ökande antal 10-rep).

Du bör väl även - om du inte redan gjort det - kolla att din rygg håller för den ryggsäck och vikt du tänker bära. Gärna med så god framförhållning att du - beroende på vilken sorts problem du då upplever - hinner träna upp muskulaturen, hitta balansen, byta ryggsäck, justera in den så du kan bära det mesta på höftbältet, och/eller... lämna fler prylar hemma .


Jag har egentligen aldrig "tränat för fjällen", men eftersom min svaga länk är just mina leder behöver jag hålla mig i hyfsad vardagsform året runt - annars kan jag varken gå eller lyfta armarna efter två veckor. Det har (hittills...) räckt gott med lugna löprundor med inslag av mikrointervaller, plus lite hemmagjord styrketräning. Men jag märker att kontinuiteten blir allt viktigare med stigande ålder. Alla längre avbrott ger ett tydligare tapp än när jag var yngre.

Styrkan och stadgan i fötter/vrister tycker jag att jag kan hålla bra vid liv genom mina vanliga löprundor (ca 3 mil/vecka), särskilt eftersom jag springer i barfotaskor och söker mig till så ojämn terräng som det nu går, när man bor i stan - i mitt fall blir det mest gräsbevuxna småbackar, men det verkar fungera.


Det som - också med stigande ålder - tycks bli alltmer av en färskvara är däremot mitt förr så pålitliga balanssinne och proprioception - alltså sådant som bl a Larssky är inne på i sitt inlägg. Numera behöver jag ett par dagar i lite knepigare terräng för att hjärnan ska gräva fram och "koppla på" dessa förmågor (jag kan faktiskt tydligt känna ögonblicket då "påkopplingen inträffar).

De förmågorna blir lätt bortglömda i vår bekväma vardag, och konsekvenserna potentiellt större än annan "oträning", om de sviker på vandringen. Det är trots allt mer OK att behöva gå lite långsammare och/eller kortare etapper än planerat, än att vricka sig och/eller falla olyckligt första turdagen.

Men det är lätt att lägga in mycket "mikroträning" i vardagen, som håller fr a balanssinnet vid liv. Jag har rent spontant aldrig satt mig för att t ex ta på byxor, sockor eller skor, men nu går jag mer medvetet in för att göra allt sådant stående på ett ben utan stöd. Jag står enbent på en balansplatta när jag borstar tänderna och "springer balansgång" på diverse trottoarkanter, lekredskap, trädstammar och dylikt jag möter på mina löprundor.
Dansa fritt, typ afrodans, gör också gott för både balanssinnet och koordinationen.

 

[hsp]

Jag gick vildmarksleden mellan Hindås och GBG för att testa på våren om ben och kondition skulle räcka ej så kuperat men 38km med de kängor som jag skulle på vandringen samt ca 3-5 kg packning mest vatten.Behövde ändå fylla få efter halva sträckan.

Mer träning blir det ju med den vikten du planerar på turen. 38 km kanske motsvarar 15-20 km i fjällen, ber om går kungsleden eller utanför leder eller mer kuperade ledsträckor.
Provade ju även köket pga resväg på ett håll så heldag och lite mellanmål behövdes.
Han bli mörkt så fick gå på asfalt och vägren sista biten då för mörkt i skogen.

 

[avslutat250428]

Smyg in lite längre "träningspass" där du både testar utrustningen och övar på att gå längre. Ta helt enkelt skogstur med matlagning/raster som ökar i längd vartefter. Slå upp och ta ner tält osv.

Det är lättare sagt än gjort att minska i kroppsvikt men det underlättar att tappa några kilon. Ska du fortsätta gå även efter fjälltur, vilket verkar troligt, så blir det ännu viktigare att bli lite lättare.

Enbart att leva på vildmarkspåsarna, havregryn, pulvermjölk etc ute på en fjällvandring gör att man rasar enormt mycket i vikt.

Det blir inget godis eller chips och knappt något sockerintag. Vildmarksmaten innehåller inte mycket fett + att man vandrar ca 5-10tim/dag i kuperad stenig terräng och dessutom med en tung ryggsäck.

En kombination som garanterar många kg viktminskning/vecka!
Inte lika lätt att minska så mycket i vikt på hemmaplan med tillgång till alla godsaker att stoppa i sej och med soffan och tv:n några meter ifrån.

 

[såg]

Vad man behöver träna på (om ens något inför en normal fjällvandring?) måste ju vara individuellt, så rannsaka just dina svaga länkar.

Exempel: jag som inte bär tungt (och själv också verkar bli allt lättare med åren ), har en J-rygg som aldrig krånglat, starka fötter, vrister och benmuskler - men risiga knän och andra leder - behöver säkert träna helt andra saker än du som är rejält tyngre men redan går så mycket utan att t ex dina knän verkar strejka.

Vad du nog ändå borde testa (med tanke på din vikt) är om dina knän även håller för branta nerförsbackar med full last. Får du varningssignaler då, är det inte självklart att da ska fortsätta träna just det, utan då behöver du troligen först bygga upp muskelstyrkan kring knäna på ett mer kontrollerat sätt (när det var som värst, lät min fysioterapeut mig "bara" sitta på golvet med rakt ben, stoppa in en skumrulle under låret ovanför knät, och max-spänna lårmusklerna så underbenet kom upp från golvet, i ett ökande antal 10-rep).

Du bör väl även - om du inte redan gjort det - kolla att din rygg håller för den ryggsäck och vikt du tänker bära. Gärna med så god framförhållning att du - beroende på vilken sorts problem du då upplever - hinner träna upp muskulaturen, hitta balansen, byta ryggsäck, justera in den så du kan bära det mesta på höftbältet, och/eller... lämna fler prylar hemma .


Jag har egentligen aldrig "tränat för fjällen", men eftersom min svaga länk är just mina leder behöver jag hålla mig i hyfsad vardagsform året runt - annars kan jag varken gå eller lyfta armarna efter två veckor. Det har (hittills...) räckt gott med lugna löprundor med inslag av mikrointervaller, plus lite hemmagjord styrketräning. Men jag märker att kontinuiteten blir allt viktigare med stigande ålder. Alla längre avbrott ger ett tydligare tapp än när jag var yngre.

Styrkan och stadgan i fötter/vrister tycker jag att jag kan hålla bra vid liv genom mina vanliga löprundor (ca 3 mil/vecka), särskilt eftersom jag springer i barfotaskor och söker mig till så ojämn terräng som det nu går, när man bor i stan - i mitt fall blir det mest gräsbevuxna småbackar, men det verkar fungera.


Det som - också med stigande ålder - tycks bli alltmer av en färskvara är däremot mitt förr så pålitliga balanssinne och proprioception - alltså sådant som bl a Larssky är inne på i sitt inlägg. Numera behöver jag ett par dagar i lite knepigare terräng för att hjärnan ska gräva fram och "koppla på" dessa förmågor (jag kan faktiskt tydligt känna ögonblicket då "påkopplingen inträffar).

De förmågorna blir lätt bortglömda i vår bekväma vardag, och konsekvenserna potentiellt större än annan "oträning", om de sviker på vandringen. Det är trots allt mer OK att behöva gå lite långsammare och/eller kortare etapper än planerat, än att vricka sig och/eller falla olyckligt första turdagen.

Men det är lätt att lägga in mycket "mikroträning" i vardagen, som håller fr a balanssinnet vid liv. Jag har rent spontant aldrig satt mig för att t ex ta på byxor, sockor eller skor, men nu går jag mer medvetet in för att göra allt sådant stående på ett ben utan stöd. Jag står enbent på en balansplatta när jag borstar tänderna och "springer balansgång" på diverse trottoarkanter, lekredskap, trädstammar och dylikt jag möter på mina löprundor.
Dansa fritt, typ afrodans, gör också gott för både balanssinnet och koordinationen.

Vad man behöver träna på (om ens något inför en normal fjällvandring?) måste ju vara individuellt, så rannsaka just dina svaga länkar.

Exempel: jag som inte bär tungt (och själv också verkar bli allt lättare med åren ), har en J-rygg som aldrig krånglat, starka fötter, vrister och benmuskler - men risiga knän och andra leder - behöver säkert träna helt andra saker än du som är rejält tyngre men redan går så mycket utan att t ex dina knän verkar strejka.

Vad du nog ändå borde testa (med tanke på din vikt) är om dina knän även håller för branta nerförsbackar med full last. Får du varningssignaler då, är det inte självklart att da ska fortsätta träna just det, utan då behöver du troligen först bygga upp muskelstyrkan kring knäna på ett mer kontrollerat sätt (när det var som värst, lät min fysioterapeut mig "bara" sitta på golvet med rakt ben, stoppa in en skumrulle under låret ovanför knät, och max-spänna lårmusklerna så underbenet kom upp från golvet, i ett ökande antal 10-rep).

Du bör väl även - om du inte redan gjort det - kolla att din rygg håller för den ryggsäck och vikt du tänker bära. Gärna med så god framförhållning att du - beroende på vilken sorts problem du då upplever - hinner träna upp muskulaturen, hitta balansen, byta ryggsäck, justera in den så du kan bära det mesta på höftbältet, och/eller... lämna fler prylar hemma .


Jag har egentligen aldrig "tränat för fjällen", men eftersom min svaga länk är just mina leder behöver jag hålla mig i hyfsad vardagsform året runt - annars kan jag varken gå eller lyfta armarna efter två veckor. Det har (hittills...) räckt gott med lugna löprundor med inslag av mikrointervaller, plus lite hemmagjord styrketräning. Men jag märker att kontinuiteten blir allt viktigare med stigande ålder. Alla längre avbrott ger ett tydligare tapp än när jag var yngre.

Styrkan och stadgan i fötter/vrister tycker jag att jag kan hålla bra vid liv genom mina vanliga löprundor (ca 3 mil/vecka), särskilt eftersom jag springer i barfotaskor och söker mig till så ojämn terräng som det nu går, när man bor i stan - i mitt fall blir det mest gräsbevuxna småbackar, men det verkar fungera.


Det som - också med stigande ålder - tycks bli alltmer av en färskvara är däremot mitt förr så pålitliga balanssinne och proprioception - alltså sådant som bl a Larssky är inne på i sitt inlägg. Numera behöver jag ett par dagar i lite knepigare terräng för att hjärnan ska gräva fram och "koppla på" dessa förmågor (jag kan faktiskt tydligt känna ögonblicket då "påkopplingen inträffar).

De förmågorna blir lätt bortglömda i vår bekväma vardag, och konsekvenserna potentiellt större än annan "oträning", om de sviker på vandringen. Det är trots allt mer OK att behöva gå lite långsammare och/eller kortare etapper än planerat, än att vricka sig och/eller falla olyckligt första turdagen.

Men det är lätt att lägga in mycket "mikroträning" i vardagen, som håller fr a balanssinnet vid liv. Jag har rent spontant aldrig satt mig för att t ex ta på byxor, sockor eller skor, men nu går jag mer medvetet in för att göra allt sådant stående på ett ben utan stöd. Jag står enbent på en balansplatta när jag borstar tänderna och "springer balansgång" på diverse trottoarkanter, lekredskap, trädstammar och dylikt jag möter på mina löprundor.
Dansa fritt, typ afrodans, gör också gott för både balanssinnet och koordinationen.

Att gå nerförsbacke på en skogsväg ger inga varningar. Lite varning får jag när jag går nerför på asfalt. Men så fort jag får det så går jag där det är grus och då blir det bättre för mig.