Det tycks ju som att det - även bland männen - är ett rätt begränsat urval som söker sig till Kniv (med stort K) -trådarna. Numera är den kniv jag använder mest Den Som Står Till Buds, dvs en Global i köket, en noname-Morakopia i snickarlådan, en Mora2000 i bältet (när jag är ute) eller en schweizare som hängt med sen mellanstadiet, och som egentligen aldrig varit vass, eller helt enkelt den kniv jag lånar om jag inte har med någon egen. Har många gånger tänkt att det vore bra att ha kniven Kniven, dvs en enda ultimat mojäng som jag alltid bar med mig. Men antagligen skulle den mest vara i vägen, eller så skulle snuten (med all rätt) undra.
Nä, jag använder nog kniven mindre nu än när jag var tolv år gammal. Och jag funderar ännu mindre på den. Och ändå är jag man/pojke/av hankön. Men jag har iofs annat att tänka på, som högklackat, lipgloss, fotbollsmatcher (där ljög jag), DNs kultursida, vilken middag jag ska laga etc etc. Kort sagt en massa viktigare ting.