Tappat bl.a ett Nallo, vad har du blivit av med?
- Trådstartare Fraktal
- Start datum
Är jag den ende som är expert på kepsar? Har tappat några stycken nu genom att helt enkelt ha stucikt in dem mellan kroppen och kameraväskan på magen. sen ett tag senare så sitter den inte där. Min senaste ligger i Alkavagge och har mitt namn på sig. SÅ hör av dig om du hittar en Vårgårda-keps med mitt namn på sidan.
Christian
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Dundrade över Flatruet då en hemsk doft spreds i kupéen. Eftersom jag var nära målet brydde jag mig inte att just då kolla upp vad det var. Nån mil senare parkerade jag vid Kläppen och öppnade motorhuven....hela motorrumet var nersölat av olja då oljelocket flygit av. Ganska jobbigt läge, vågade inte ens starta motorn efter jag fått nytt lock. Knepet med plastpåse + gummisnodd gick ej på denna bil då ingen kant runt locket fanns. Innan denna händelse upptäckte jag vid rast i Sveg att jag glömt påsen med tältpinnar och linor hemma, inte lätt att finna sånt i hålorna i Härjedalen !
Är det något jag tagit mig med från lumpen så är det att hålla reda på saker, så peppar peppar tror jag inte jag tappat något. Men man har ju hittat lite olika prylar på fjället, pulsklocka, kåsor och en kastrull bla.
En kompis förlorade sitt liggunderlag som satt på ryggsäcken när vinder slet tag i det, har aldrig varit med om så mkt blåst, på några sekunder kunde man precis skymta det långt långt borta vid horisonten
En kompis förlorade sitt liggunderlag som satt på ryggsäcken när vinder slet tag i det, har aldrig varit med om så mkt blåst, på några sekunder kunde man precis skymta det långt långt borta vid horisonten
Frun var funktionär vid starten i Nikka, när en kompis och jag gjorde Fjällräven Classic 2009.
Under en paus går arbetslaget en utflykt till Lattjojaure (stavning?
) och tillbaka varvid hon glömmer/tappar sin kåsa (standardmodell i grön plast som hon haft sen hon var liten, prydligt märkt med namn i botten) vid den stora metallbron som ligger halvvägs in.
Året efter är hennes föräldrar på semester i området, och gör samma vandring till sjön och tillbaka.
När vi får höra detta och skämtsamt frågar om de sett hennes kåsa på vägen (höhö...) så säger de att "Jo, faktiskt... Det hängde en sådan kåsa på en gren där vid bron, men vi tittade aldrig i botten på den för vi visste ju inte att hon tappat sin...!"
Sensmoral: Om du förlorar något, tala om det för folk du känner som ska åka till samma ställe innan de åker...
Annars har jag väl blivit av med det vanliga, mössor kepsar och handskar.
En is-skruv, fast den glömde jag ju inte utan tappade, rent fysiskt.
Det som smärtat mest har varit öronproppar och pannlampa (Petzl Zipka) vid stug/hytte-boende,
samt solskydd vid höghöjdsvandring.
Under en paus går arbetslaget en utflykt till Lattjojaure (stavning?
) och tillbaka varvid hon glömmer/tappar sin kåsa (standardmodell i grön plast som hon haft sen hon var liten, prydligt märkt med namn i botten) vid den stora metallbron som ligger halvvägs in.Året efter är hennes föräldrar på semester i området, och gör samma vandring till sjön och tillbaka.
När vi får höra detta och skämtsamt frågar om de sett hennes kåsa på vägen (höhö...) så säger de att "Jo, faktiskt... Det hängde en sådan kåsa på en gren där vid bron, men vi tittade aldrig i botten på den för vi visste ju inte att hon tappat sin...!"
Sensmoral: Om du förlorar något, tala om det för folk du känner som ska åka till samma ställe innan de åker...
Annars har jag väl blivit av med det vanliga, mössor kepsar och handskar.
En is-skruv, fast den glömde jag ju inte utan tappade, rent fysiskt.
Det som smärtat mest har varit öronproppar och pannlampa (Petzl Zipka) vid stug/hytte-boende,
samt solskydd vid höghöjdsvandring.
Jag har tappat min Gerber, multiverktyg, två gånger och båda gånger varit helt säker på att aldrig få återse den igen.
Första gången var jag ute vid en stuga i hemtrakten tillsammans med vänner och vår hund. Gerbern som använts flitigt under hela helgen och legat lite var stans kunde inte hittas när vi skulle packa ihop lägret och misstankar föll på vår kära Cockerspaniel som gillar saker som luktar husse. Gerbern är dessutom liten, tung, lagom mjuk och på alla sätt härlig att bära på i munnen när fodralet är på. Efter några minuters vallning runt stugan så kommer hunden ut med Gerbern i munnen och ser lyckligt skyldig ut. Han fick all falukorv som var kvar.
Efter det har vi funderat på om det bästa är att göra kniven ointressant att bära på så att han låter den vara i fred eller om det är bättre att uppmuntra honom att bära den så att han gärna letar efter den ifall den försvinner. Vi valde att uppmuntra och tränade lite "gömma kniv" i lägenheten då och då.
Nästa gång var vid en fjällvandring i höstas mellan Gåsen och Vålåstugorna. Hunden bar klövjeväska med sin egen mat i och för att balansera vikten i den hade jag lagt Gerbern i ena ytterfickan. Leden mot Vålåstugorna är väldigt snårig med ris i knähöjd som hunden sprang genom och när han springer om oss en av gångerna så ser vi att ytterfacket är öppet. Dragkedjan har gått sönder i kampen mot allt ris och Gerbern är borta. Vi går tillbaka längs stigen med små förhoppningar om att hitta den eftersom den hade kunnat åka ut för ganska länge sedan och för att hunden inte alltid håller sig mitt på stigen. Vi säger åt hunden att söka med och efter ett tag så sticker han in huvudet i buskarna och kommer ut med en Gerber under läpparna. Den gången fick vi bjuda på ölkorv.
Nu ligger Gerbern och hunden hemma i väntan på nästa äventyr!
Första gången var jag ute vid en stuga i hemtrakten tillsammans med vänner och vår hund. Gerbern som använts flitigt under hela helgen och legat lite var stans kunde inte hittas när vi skulle packa ihop lägret och misstankar föll på vår kära Cockerspaniel som gillar saker som luktar husse. Gerbern är dessutom liten, tung, lagom mjuk och på alla sätt härlig att bära på i munnen när fodralet är på. Efter några minuters vallning runt stugan så kommer hunden ut med Gerbern i munnen och ser lyckligt skyldig ut. Han fick all falukorv som var kvar.
Efter det har vi funderat på om det bästa är att göra kniven ointressant att bära på så att han låter den vara i fred eller om det är bättre att uppmuntra honom att bära den så att han gärna letar efter den ifall den försvinner. Vi valde att uppmuntra och tränade lite "gömma kniv" i lägenheten då och då.
Nästa gång var vid en fjällvandring i höstas mellan Gåsen och Vålåstugorna. Hunden bar klövjeväska med sin egen mat i och för att balansera vikten i den hade jag lagt Gerbern i ena ytterfickan. Leden mot Vålåstugorna är väldigt snårig med ris i knähöjd som hunden sprang genom och när han springer om oss en av gångerna så ser vi att ytterfacket är öppet. Dragkedjan har gått sönder i kampen mot allt ris och Gerbern är borta. Vi går tillbaka längs stigen med små förhoppningar om att hitta den eftersom den hade kunnat åka ut för ganska länge sedan och för att hunden inte alltid håller sig mitt på stigen. Vi säger åt hunden att söka med och efter ett tag så sticker han in huvudet i buskarna och kommer ut med en Gerber under läpparna. Den gången fick vi bjuda på ölkorv.
Nu ligger Gerbern och hunden hemma i väntan på nästa äventyr!
