Talma Sameby kräver att LST stoppar försäljning av jakt- o fiskekort

[Stallo]

Avvitringen

Efter avvittringen blev ett antal Lappskatteland i nordligaste Sverige kvar i enskild disposition till 1951. Köngämä, Rounala, Suontuvaara, Lainovuoma, Rommavuoma. När staten upptäckte sitt misstag:

I anledning härav inkom Överlantmätaren med yttrande den 31 Mars 1943. På särskild förfrågan har överlantmätare den 21 april 1948 angivit ytterligare utlåtande i ämnet. Yttrandet ha jämväl avgivits av Lappfogdarna i länet, häradsskrivaren i Kiruna fögderi, samt den 12 april 1949 av länsstyrelsen i länet och den 5 april 1949 av Kungliga Kammarkollegiet, vars arkiv angivit ett den 39 augusti 1949 dagtecknat tjänstememorial.

Kungliga lantmäteristyrelsen förordnar härigenom att enheterna, Köngämä, eller Ruonala nr1, Lainiovuoma nr1, Rommavuoma nr1, Suonduvaara nr 1 i Karesuando socken, skola så som icke vidare befintliga uteslutas ur jordregistret. Det åligger Överlantmätaren att verkställa åtgärden, därvid hänvisning till detta beslut skall tecknas å de uteslutna enheternas jordregisterrum

Stockholm den 12 Mars 1951

Allan Nordenström

G Prawitz

Källa:Suontuvaara

Konfiskeringen av markerna från finsk och samisktalande befolkning var fullbordad. I dessa marker har sedan en liten grupp människor full nyttjande rätt medan tex familjer med anor i 4-500 år i markerna inte har. Dessa nyttjanderättsinnehavare likt Talma hävdar att man har rätten till jakten och fisket.

Jag delar inte den uppfattningen på goda grunder

 

[Stallo]

Konsekvenser

Hur har denna konfiskering påverkat finsktalande eller samisktalande befolkning. Tja d kör du skoter utanför leden får du 20 000 SEK i böter. Att bygga är det inte tal om.

En god vän till mig har/hade kvar byggnader i detta område, det blev kiv om att andra människor skulle bo i deras byggnader för när dom inte var där. För ni äger ju faktiskt inget här. Det gick så långt att att man brände ner sitt eget hus för att man inte längre orkade.

Byggnader som finns kvar får inte underhållas för då kommer hot om att de ska brännas ner

Finns andra exempel på att staten bränt ner hemman kåtor osv. Så att samer same ättlingar får göra vad man vill i fjällen är en nidbild av verkligheten.

 

[Johan123]

Det är samebyn och inte "samerna", som har ensamrätt att förvalta och upplåta småviltsjakten och fisket på statlig mark på samebyns renbetesområden i fjällen.

Det räcker således inte att vara same.

 

[Stallo]

Rennäringslagen

Människorna som förlorad marken och blev utestängda genom att inte ha en nyttjanderätt blev betraktade som ”icke”samer av svenskarna och många assimilerades. Deras efterlevande anser i många fall att dom inte är samer utan benämner sig som Lappar eller till och med kväner. Oavsett vad människorna identifierar sig som så har ättlingarna en hävdrätt som kan komma att betyda mycket genom rättsfall som Vapsten.

I Vapsten rättegången ansåg tingsrätten att samer utanför samebyn har lika rätt som dom i samebyn genom urminnes hävd, och att rennäringslagen bryter mot Sveriges grundlag. Det genom sitt utestängande av människor med just urminnes hävd. Vi lever i intressanta tider

 

[fowwe]

Är ordningen återställd när absolut ingen förutom samerna får jaga älg? Eller är det när fjällen är totalt stängda för alla utom samer från första april till sista oktober? Kanske är det när samerna dikterar precis alla villkor i norra Sverige? Eller blir det först när alla med lite "nybyggarblod" i kroppen är borta från "Sapmi"?

Visst skapar ett ändrat rättsläge viss oro men låt oss behålla kontakten med verkligheten. Det vi nu diskuterar - jakt- och fiskerätt - handlar om en detalj (som förvisso är viktig för många). När det gäller exempelvis markägande och de rättigheter som följer med dem är statens och andra markägares dominans i fjällen (dvs ovan odlingsgränsen) enorm. Varför tro att samer eller samebyar skulle vilja "slänga ut" alla andra - eller att de ens skulle kunna få möjlighet till det? Och hur kommer det sig att i det i forum mm låter som om alla andra svenskar plötsligt står inför att förlora allt i fjällvärlden? Jag har inte hört någon som anser så och som fjällvandrande sörlänning känner jag mig inte ett dugg orolig. Att samerna historiskt sett har blivit berövade väldigt mycket är däremot uppenbart. Det är ett mycket ojämnt styrkeförhållande, och jag tror att vissa inte vill att det ska ändras. Kanske inte du, men säkert ganska många.

 

[Nisse87]

Visst skapar ett ändrat rättsläge viss oro men låt oss behålla kontakten med verkligheten. Det vi nu diskuterar - jakt- och fiskerätt - handlar om en detalj (som förvisso är viktig för många). När det gäller exempelvis markägande och de rättigheter som följer med dem är statens och andra markägares dominans i fjällen (dvs ovan odlingsgränsen) enorm. Varför tro att samer eller samebyar skulle vilja "slänga ut" alla andra - eller att de ens skulle kunna få möjlighet till det? Och hur kommer det sig att i det i forum mm låter som om alla andra svenskar plötsligt står inför att förlora allt i fjällvärlden? Jag har inte hört någon som anser så och som fjällvandrande sörlänning känner jag mig inte ett dugg orolig. Att samerna historiskt sett har blivit berövade väldigt mycket är däremot uppenbart. Det är ett mycket ojämnt styrkeförhållande, och jag tror att vissa inte vill att det ska ändras. Kanske inte du, men säkert ganska många.

Det beror väl lite på vilken verklighet man lever i. Din, som fjällvandrande sörlänning, eller någon som lever i områdena där det här faktiskt är ett problem.

Det jag undrade var när man anser att de historiska orättvisorna har "betalats tillbaka"? För det är ju det klassiska att säga när någon ifrågasätter samebyarnas framfart på vissa områden. "Dom har ju utsatts för så mycket genom historien så det här är inte mer än rätt".

Berätta gärna också mer om t.ex. min pappas, markägare i Västerbottensfjällen, enorma dominans gentemot samebyn. Han är nog inte medveten om den själv så han blir nog glad över att få dominera lite.

 

[Stallo]

Svåra frågor

Niss1987: Det är svåra frågor detta och vem har eg svaret på när allt blir bra? Att tex vara markägare i fjällen är en ynnest iaf i mina trakter och verkligen något ovanligt.

Man kan väl vända på frågan lite och säga att vad tycker du själv vore en rimlig lösning?

Jag tycker att hävd rätten är att vara inne på rätt spår. Den är ju inte etniskt betingad så att säga. Din far kanske har en hävd rätt i området som han äger vilket torde vara värdefullt. Att det som idag är så att där våra släkter bott i ett område i 500 år så blir vi kriminella när man utövar sin kultur. Det är helt uppåt väggarna.

Jag inbillar mig inte någonstans att jag kommer att bli markägare i fjällen där våra familjer strövat omkring sedan Sten Sture, men min förhoppning är att faktiskt kunna resa en byggnad och kunna färdas utan att få fängelse för det. Jag tycker det är en rimlig önskan

 

[fowwe]

Berätta gärna också mer om t.ex. min pappas, markägare i Västerbottensfjällen, enorma dominans gentemot samebyn. Han är nog inte medveten om den själv så han blir nog glad över att få dominera lite.

Det här med "dominans" handlar för min del inte om att svartmåla någon enskild liten(?) markägare som din far utan jag tänkte på en företeelse som har en lång historisk bakgrund. Jag knyter an till ordet "avvittring" och läste lite om det i Bostadsutskottets betänkande 1989/90:BoU12 - Awittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Det är mycket text men några tankar ur betänkandet är väldigt belysande. Här från den allmänna inledningen:

"Kronan eftersträvade i äldre tider att ödemarkerna i norra Sverige skulle befolkas och uppodlas. Ett kungl. plakat år 1673 angående lappmarkernas bebyggande hade till syfte att uppmuntra bosättning i lappmarkerna. Genom tillkomsten av 1749 års lappmarksreglemente tog kolonisationen fart på allvar. Den som ville kunde se ut en tjänlig plats för bosättning och begära tillstånd att bosätta sig där. Syneförrättning verkställdes för att tillse att platsen var lämplig. Några bestämda gränser för nybygget drogs inte upp."

Lite längre ner:
"Den slutliga regleringen av hemmanen och nybyggena i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker skedde först genom en särskild awittringslagstiftning under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Då reglerades kronans och de enskildas rätt i förhållande till varandra. För att skydda samernas existens fastställdes en gräns, ovanför vilken marken ansågs otjänlig för odling och nybyggesanläggningar i princip inte vidare skulle tillåtas (odlingsgränsen). Nybyggen kom dock att tillåtas om de inte hindrade renskötseln.
Awittringslagstiftningen syftade inte bara till att genom gränsbestämning avskilja inägoområden från kronans mark. Vid behov skulle nybyggena även tilldelas mark av kronan. Ett annat syfte var att ge enskilda visshet om rätten till sina ägor."

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/avvittringen-i-vasterbottens-och-norrbottens-lans_GD01BoU12/html

En sak man slås av är statens syn på "lappmarkerna" från 1600-talet och lång tid framöver. De var "ödemarker". Visserligen fanns där samer. Men deras renskötsel var nomadiserande och de flyttade sina läger från plats till plats och detta ansågs alltså inte förändra markernas klassificering som ödemarker. Eftersom staten ansåg att marken var deras kunde den dessutom säljas, ex-vis för nybyggande och uppodling. Dock gjorde man en gräns, den s k odlingsgränsen, för att "skydda samernas existens". Men skälet tycks lika mycket ha varit att marken inte dög till odling.

Nu genomfördes antagligen många av dessa nybyggen utan att det uppstod problem för den samiska befolkningen. Men inte överallt. En nybyggare kunde ibland utse ett område åt sig och komma överens med staten utan att samerna som utnyttjade området blev tillfrågade eller ens kände till det. På detta sätt blev samer säkert av med nyttjanderätten till många marker som de tidigare använt på olika sätt. Vissa år var samerna var tvungna att följa med renarna till Norge och det lär ha hänt att när de kom tillbaka så fanns det nybyggare på den mark de brukade använda, till boplats eller annat. Trots detta kunde staten och de nya markägarna hävda att processen gått rätt till, man följde ju lagen och hade papper på alltihop. Problemet var förstås att samerna knappast alls fanns med som part i överenskommelserna.

 

[Nisse87]

Niss1987: Det är svåra frågor detta och vem har eg svaret på när allt blir bra? Att tex vara markägare i fjällen är en ynnest iaf i mina trakter och verkligen något ovanligt.

Man kan väl vända på frågan lite och säga att vad tycker du själv vore en rimlig lösning?

Jag tycker att hävd rätten är att vara inne på rätt spår. Den är ju inte etniskt betingad så att säga. Din far kanske har en hävd rätt i området som han äger vilket torde vara värdefullt. Att det som idag är så att där våra släkter bott i ett område i 500 år så blir vi kriminella när man utövar sin kultur. Det är helt uppåt väggarna.

Jag inbillar mig inte någonstans att jag kommer att bli markägare i fjällen där våra familjer strövat omkring sedan Sten Sture, men min förhoppning är att faktiskt kunna resa en byggnad och kunna färdas utan att få fängelse för det. Jag tycker det är en rimlig önskan

En rimlig lösning borde väl vara att söka någon form av samförstånd. Men debatten präglas av grundtanken att den stora stygga svensken ska flytta på sig.

Ett uns av respekt tycker jag man kan ha för nybyggarnas historia som i mångt och mycket gjort norra Sverige tillgängligt och lönsamt för resten av landet. Men när någon höjer rösten för den gruppen, som också är beroende av möjligheterna till jakt och fiske, så uppstår nån form av "du är en del av problemet så var snäll och var tyst"-mentalitet.

Jag antar att jag blir lite väl raljant men jag tycker inte att debatten som förs är rättvis.

 

[fowwe]

En rimlig lösning borde väl vara att söka någon form av samförstånd. (...)

Ett uns av respekt tycker jag man kan ha för nybyggarnas historia som i mångt och mycket gjort norra Sverige tillgängligt och lönsamt för resten av landet. Men när någon höjer rösten för den gruppen, som också är beroende av möjligheterna till jakt och fiske, så uppstår nån form av "du är en del av problemet så var snäll och var tyst"-mentalitet.

Det är bra att få ta del av nybyggarperspektivet på ett sansat sätt tycker jag. Jag har nog inte uppfattat så mycket av det i den massmediala kören, full av upprörda, ilskna och tendentiösa röster som man inte alltid vet vad de har för bakgrund. Men det har väl funnits där ändå.

Jag håller med dig att vägen framåt måste vara samförstånd. Då måste vi först komma fram till vad fjällvärlden framför allt ska användas till. Fjällvärlden är ju objekt för väldigt många olika samhällsintressen och alla går inte att förena. Men att samarbeta ifråga om ett hållbart nyttjande vad gäller jakt, fiske och friluftsliv borde vara möjligt. Före dess måste antagligen allt som blivit nergrävt i historien komma upp på bordet så man ser vad det är. Det har de styrande i Sverige under lång tid velat hålla ifrån sig.

 

[lsjonsson]

LST BD avvisar Talma samebys krav att sluta upplåta jakten och fisket
Talma sameby i Kiruna krävde nyligen att länsstyrelsen i Norrbotten slutar upplåta jakten och fisket inom samebyns område. Länsstyrelsen har nu beslutat avvisa samebyns begäran.
I januari beslutade Högsta domstolen att Girjas sameby har rätt att upplåta jakten och fisket på sitt område. Talma sameby, som har sina marker främst runt Torneträsk, begärde för någon vecka sedan att länsstyrelsen nu slutar upplåta jakten och fisket.

I ett brev till länsstyrelsen hänvisade samebyn till Girjasdomen.

”Om upplåtelserna inte upphör snarast, kan Talma sameby komma att vidta rättsliga åtgärder.”

Länsstyrelsen, med länsrådet Johan Antti i spetsen, har nu beslutat att avvisa begäran från Talma sameby att omedelbart upphöra med upplåtelse av jakt och fiske inom Talma sameby.

Ska upplåta rätt till jakt och fiske
Så här står det i länsstyrelsens beslut:

”Länsstyrelsen har ett uppdrag genom 32-33 §§ Rennäringslag (1971:437) att under vissa förutsättningar upplåta nyttjanderätter på den mark ovan odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition. Vidare bestämmelser finns i 2-3 §§ Rennäringsförordning (1993:384) där det framgår att Länsstyrelsen ska upplåta rätt till jakt och fiske under vissa förutsättningar. Länsstyrelsen är inte behörig att pröva frågan i enlighet med Talma samebys begäran. Talma samebys begäran ska därför avvisas. Detta beslut går inte att överklaga.”

Rättslig prövning?
Frågan är nu om Talma sameby tar frågan vidare för rättslig prövning.

Samtidigt finns planer inom Näringsdepartementet att i spåren av Girjasdomen utreda frågan om upplåtelser av jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen.

Artikeln är kopierad från Svensk Jakts webbupplaga.

Jaha, det låter som att det kommer att bli en lång och rättslig prövning av det här ärendet också.
Vi får se vad Talma sameby beslutar om att driva ärendet vidare till rättslig prövning.

 

[avslutat 73229]

Det här med "dominans" handlar för min del inte om att svartmåla någon enskild liten(?) markägare som din far utan jag tänkte på en företeelse som har en lång historisk bakgrund. Jag knyter an till ordet "avvittring" och läste lite om det i Bostadsutskottets betänkande 1989/90:BoU12 - Awittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Det är mycket text men några tankar ur betänkandet är väldigt belysande. Här från den allmänna inledningen:

"Kronan eftersträvade i äldre tider att ödemarkerna i norra Sverige skulle befolkas och uppodlas. Ett kungl. plakat år 1673 angående lappmarkernas bebyggande hade till syfte att uppmuntra bosättning i lappmarkerna. Genom tillkomsten av 1749 års lappmarksreglemente tog kolonisationen fart på allvar. Den som ville kunde se ut en tjänlig plats för bosättning och begära tillstånd att bosätta sig där. Syneförrättning verkställdes för att tillse att platsen var lämplig. Några bestämda gränser för nybygget drogs inte upp."

Lite längre ner:
"Den slutliga regleringen av hemmanen och nybyggena i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker skedde först genom en särskild awittringslagstiftning under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Då reglerades kronans och de enskildas rätt i förhållande till varandra. För att skydda samernas existens fastställdes en gräns, ovanför vilken marken ansågs otjänlig för odling och nybyggesanläggningar i princip inte vidare skulle tillåtas (odlingsgränsen). Nybyggen kom dock att tillåtas om de inte hindrade renskötseln.
Awittringslagstiftningen syftade inte bara till att genom gränsbestämning avskilja inägoområden från kronans mark. Vid behov skulle nybyggena även tilldelas mark av kronan. Ett annat syfte var att ge enskilda visshet om rätten till sina ägor."

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/avvittringen-i-vasterbottens-och-norrbottens-lans_GD01BoU12/html

En sak man slås av är statens syn på "lappmarkerna" från 1600-talet och lång tid framöver. De var "ödemarker". Visserligen fanns där samer. Men deras renskötsel var nomadiserande och de flyttade sina läger från plats till plats och detta ansågs alltså inte förändra markernas klassificering som ödemarker. Eftersom staten ansåg att marken var deras kunde den dessutom säljas, ex-vis för nybyggande och uppodling. Dock gjorde man en gräns, den s k odlingsgränsen, för att "skydda samernas existens". Men skälet tycks lika mycket ha varit att marken inte dög till odling.

Nu genomfördes antagligen många av dessa nybyggen utan att det uppstod problem för den samiska befolkningen. Men inte överallt. En nybyggare kunde ibland utse ett område åt sig och komma överens med staten utan att samerna som utnyttjade området blev tillfrågade eller ens kände till det. På detta sätt blev samer säkert av med nyttjanderätten till många marker som de tidigare använt på olika sätt. Vissa år var samerna var tvungna att följa med renarna till Norge och det lär ha hänt att när de kom tillbaka så fanns det nybyggare på den mark de brukade använda, till boplats eller annat. Trots detta kunde staten och de nya markägarna hävda att processen gått rätt till, man följde ju lagen och hade papper på alltihop. Problemet var förstås att samerna knappast alls fanns med som part i överenskommelserna.

Dagens komplexa situation beror till stor del på beslut som tagits under flera hundra år. Det är dock också viktigt att komma ihåg att de flesta nybbyggen var samiska. Aktse är väl kanske det mest kända.
Vi har ju också att göra med en region där det sedan förhistorisk tid levt människor med olika kulturell bakgrund. Längs norska kusten har vi under järnålder Hålogaland, som troligen också sträckte sig mot nuvarande Svenska områden. Vi har samiska befolkningar som sedan järnålder bedrivit renskötsel (beskrivs t ex av Ottar från Hålogaland på 800-talet). Närmare Finland har vi finsk/meänkieli-talande befolkning med olika ursprung. Jag själv tillhör den första generationen på min fars sida som har svenska som modersmål, min far kunde bara prata meänkieli när han började skolan men likt för samerna så var det egna språket något fult och skulle tryckas ned. Genom hundratals år har man levt sida vid sida, utbytt varor och tjänster och det verkar inte ha varit någon större friktion.

Ibland får man uppfattningen att vissa tror att det skett en kolonisation likt när Europeerna koloniserade nord- och sydamerika, men riktigt så enkelt är det ju inte. Många som lever "assimilerat" har ju kanske samiska eller tornedalska rötter när man går tillbaka i tiden. Jag läste nyligen att Gustav Vasa har 135000 nu levande ättlingar - då är vi bara nere på 1500-talet. Går vi tillbaka 500, eller 1000 år, så inser man snabbt hur komplext det blir och varför det blir fel att ta sig an frågan ur ett etniskt perspektiv.

Jag håller med Stallo där om att det snarare är hävd som är relevant och där kan det ju i vissa områden vara så att det finns fler som kan uppvisa hävd, t ex i Tornedalen. Så i grunden tycker jag det är positivt med lokal förvaltning, men det får heller inte slå över åt andra sidan och bli till ett identitetspolitiskt slagträ i exempelvis en ilo-debatt.