Måste få skriva av mig lite. Bland det värsta skit jag sett undet en vandring var i somras, i mitten av juli på kullarna nordväst ovanför Vuoggatjålme. Vi kom från Nasafjäll och skulle slå läger några dagar och fiska lite innan bunkring nere vid Vuoggatjålme.
Sjön vi tittat ut på kartan visade sig upptagen; en familj med två vuxna och två barn, två blå kupoltält. Ok, vi knallade vidare en bit upp och fann en "egen" sjö. Ibland, nära kanten, såg vi familjen där nere, som fiskade och allt verkade mysigt. De drog dagen efter, så då gick vi ner och skulle testa fisket i sjön.
Bajskorvar som låg fritt på backen här och där, bindor, toapapper i mängder som fladdrade omkring, plast och annat skräp under varenda sten, bajs och papper också, halvt uppeldade plastflasor i eldstaden bland annan dynga. Vi petade ner deras bajskorvar i en grop och täckte, samlade ihop en hög äckligt använt toapapper och eldade upp det, och tog med oss familjens övriga skräp, en dryg konsumkasse, ner från fjället till sopstationen vid Camp Polcirkeln.
Det kanske värsta av allt var att de två vuxna hade barn med sig. Vad får de för uppfostran när det gäller hur man hanterar sitt avfall? Man tror ju att med all info som finns idag så ska det inte dyka upp nya skitgrisgenerationer, men med sådana föräldrar.... Kvinnan var blond med blå jacka och keps, mannen bar hatt och rutig skjorta; läser ni mot förmodan detta och känner er träffade så skärp till er.
Raskesven