Så du menar att de som inte kan skilja mellan t ex Boletus aerus, Boletus edulis, Boletus pinophilus & Boletus reticulatus skall låta bli stensopparna? Eller mellan Sparassis crispa & Sparassis crispa & Sparassis laminosa skall låta bli blomkålssvamparna? Eller skilja en Laxriska från en vinriska eller en Blåmjölkig riska helt skall låta bli blodriskorna?
Så du menar att de som inte kan skilja mellan t ex Boletus aerus, Boletus edulis, Boletus pinophilus & Boletus reticulatus skall låta bli stensopparna? Eller mellan Sparassis crispa & Sparassis crispa & Sparassis laminosa skall låta bli blomkålssvamparna? Eller skilja en Laxriska från en vinriska eller en Blåmjölkig riska helt skall låta bli blodriskorna?
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Jo, okej. Ja så är det ju.
Håller med, nej man ska nog inte leka med dom "roliga" svamparna även om dom inte är farliga i sig.
Håller även med här, har man väldigt väldigt bra koll på de giftiga arterna eller att man vet att sorten man plockar inte har några allvarligt giftiga förväxlings svampar borde det inte vara någon fara. Problemet är om man inte kan giftsvamparna alls eller inte kan avskilja om det är en giftsvamp eller inte.
Senast ändrad:
Håller man sig till vissa grupper klarar man sig fint på lösa boliner, som soppar och kremlor och i viss mån riskor. Precis som Jaederfeldt skriver. Har t.ex. aldrig brytt mig om att lära mig skilja olika strävsoppar säkert. Jag vet att det är en strävsopp och alla är ätliga. Och jag lägger inte alltför lång tid på att bestämma om det är en karljohan eller en finluden stensopp om jag bara är ute efter att äta upp den.
Men för att kunna göra så måste man vara så pass kunnig att man åtminstone kan skilja soppar, skivlingar, kantareller, taggsvampar o.s.v. åt. Många kan inte det och då ska man inte leka med elden. Ser folk fråga om en gulaktig skivling är en kanterell. Då blir man lite skraj. Ännu skrajare blir man när de frågar om en liten brunaktig skivling är en trattkantarell. Sveriges giftigaste svamp är en sådan och växer gärna ihop med trattisar.
http://svampguiden.com/art/visa/cortinarius_rubellus
När man rafsar åt sig trattisar slinker det rätt lätt med någon ligen brun skivling också. Då gäller det att man kan spotta den när man rensar svampen hemma. Själv har jag aldrig fått med mig den toppiga, men väl andra små bruna spindelskivlingar. Kanske giftiga, kanske inte.
Som vanligt är det rätt bra att börja med att lära sig det grundläggande. D.v.s. kunna skilja olika svampgrupper åt. Sen kan man gå lös!
Men för att kunna göra så måste man vara så pass kunnig att man åtminstone kan skilja soppar, skivlingar, kantareller, taggsvampar o.s.v. åt. Många kan inte det och då ska man inte leka med elden. Ser folk fråga om en gulaktig skivling är en kanterell. Då blir man lite skraj. Ännu skrajare blir man när de frågar om en liten brunaktig skivling är en trattkantarell. Sveriges giftigaste svamp är en sådan och växer gärna ihop med trattisar.
http://svampguiden.com/art/visa/cortinarius_rubellus
När man rafsar åt sig trattisar slinker det rätt lätt med någon ligen brun skivling också. Då gäller det att man kan spotta den när man rensar svampen hemma. Själv har jag aldrig fått med mig den toppiga, men väl andra små bruna spindelskivlingar. Kanske giftiga, kanske inte.
Som vanligt är det rätt bra att börja med att lära sig det grundläggande. D.v.s. kunna skilja olika svampgrupper åt. Sen kan man gå lös!
Håller man sig till vissa grupper klarar man sig fint på lösa boliner, som soppar och kremlor och i viss mån riskor. Precis som Jaederfeldt skriver. Har t.ex. aldrig brytt mig om att lära mig skilja olika strävsoppar säkert. Jag vet att det är en strävsopp och alla är ätliga. Och jag lägger inte alltför lång tid på att bestämma om det är en karljohan eller en finluden stensopp om jag bara är ute efter att äta upp den.
Men för att kunna göra så måste man vara så pass kunnig att man åtminstone kan skilja soppar, skivlingar, kantareller, taggsvampar o.s.v. åt. Många kan inte det och då ska man inte leka med elden. Ser folk fråga om en gulaktig skivling är en kanterell. Då blir man lite skraj. Ännu skrajare blir man när de frågar om en liten brunaktig skivling är en trattkantarell. Sveriges giftigaste svamp är en sådan och växer gärna ihop med trattisar.
http://svampguiden.com/art/visa/cortinarius_rubellus
När man rafsar åt sig trattisar slinker det rätt lätt med någon ligen brun skivling också. Då gäller det att man kan spotta den när man rensar svampen hemma. Själv har jag aldrig fått med mig den toppiga, men väl andra små bruna spindelskivlingar. Kanske giftiga, kanske inte.
Som vanligt är det rätt bra att börja med att lära sig det grundläggande. D.v.s. kunna skilja olika svampgrupper åt. Sen kan man gå lös!
Bra sagt, haha!
Är spindelskivlingarna vanliga i norr också?
Det tror jag nog. Men säker är jag inte. I mellansverige finns det himla många av dem. Dock inte den toppiga - gu ske pris. Har faktiskt aldrig sett den, men jag leter ju inte efter den heller. Så det kanske finns massor av dem.
Utbredningskartan för toppig visar ju på glesare förekomst i norr. Men finns gör den. Det kan ju också bero på att färre rapporteras in efter som det är mer glesbefolkat. Osäkert sånt där.
En annan gammal nybörjarregel som inte är så dum är att unvika vita svampar med vita skivor och bruna svampar med bruna skivor. Men då ska man veta vad skivor är då.
Utbredningskartan för toppig visar ju på glesare förekomst i norr. Men finns gör den. Det kan ju också bero på att färre rapporteras in efter som det är mer glesbefolkat. Osäkert sånt där.
En annan gammal nybörjarregel som inte är så dum är att unvika vita svampar med vita skivor och bruna svampar med bruna skivor. Men då ska man veta vad skivor är då.
Det där med giftighet. Det är ju ett relativt begrepp. Vad jag vet finns det t.ex. inga riskor som är riktigt giftiga. Man kanske får magknip och en natt på toa om man lyckas få sig fel sort trots den antagligen vidriga smaken, men värre är det inte. Man får inte njurar eller lever förstörda eller neurologiska skador eller blir hög.
Inget jag vill rekommendera, men jag själv törs testa om jag är säker på att svampen inte kan förväxlas med någon riktigt farlig. Och hittills har jag inte ens blivit magsjuk.
Sedan ett antal år rekommenderas man att inte längre plocka gul fingersvamp. Arterna är extremt svåra att skilja (mikroskop krävs) och det finns en svagt giftig (magsjuka). Men det är himla gott... Så hittar jag en fining händer det att jag tar med den. Då äter jag nån matsked första dan. Går det bra så är det fritt fram sen.
Men jag bjuder aldrig på sånt, inte utan varning i varje fall. Det kan nämligen vara olika hur känslig man är för olika retande ämnen.
Inget jag vill rekommendera, men jag själv törs testa om jag är säker på att svampen inte kan förväxlas med någon riktigt farlig. Och hittills har jag inte ens blivit magsjuk.
Sedan ett antal år rekommenderas man att inte längre plocka gul fingersvamp. Arterna är extremt svåra att skilja (mikroskop krävs) och det finns en svagt giftig (magsjuka). Men det är himla gott... Så hittar jag en fining händer det att jag tar med den. Då äter jag nån matsked första dan. Går det bra så är det fritt fram sen.
Men jag bjuder aldrig på sånt, inte utan varning i varje fall. Det kan nämligen vara olika hur känslig man är för olika retande ämnen.
Haha okej!
Intressant, har själv sett gul fingersvamp några gånger dock inte i större klunga utan bara i liten klunga helt ensam. Hur brukar du tillaga dom?
Stekt, gräddstuvad...
Men kom ihåg att jag sa att jag inte rekommenderar något att äta den. Du kanske hör till dem som blir vrålsjuk.
Fast... har för mig att nämnde Jaederfeldt säger att han fortfarande äter den med god aptit. Nu är han visserligen svampexpert vilket jag inte är, så han klarar säkert artbestämningen bättre än jag, men det kan också vara så att vi båda har till skaran med plåtmage...
Men kom ihåg att jag sa att jag inte rekommenderar något att äta den. Du kanske hör till dem som blir vrålsjuk.
Fast... har för mig att nämnde Jaederfeldt säger att han fortfarande äter den med god aptit. Nu är han visserligen svampexpert vilket jag inte är, så han klarar säkert artbestämningen bättre än jag, men det kan också vara så att vi båda har till skaran med plåtmage...
Okej!
Det finns väl en typ som är blekare som inte alls är ätlig?
Men du menar att den vanliga kan orsaka problem hos vissa också, eller finns det två olika typer som har samma färg och är svår att urskilja?
Jag bör nog hålla mina vetgiriga fingrar i styr.
Det finns en hel drös som är gula varav en är (svagt) giftig och de är svåra att skilja åt. Det vet man.
MEN, det kan också vara så att man är olika känslig. En del kanske inte blir sjuka av den giftiga och andras magar kanske inte tål ämnen i de ätliga som man ännu inte känner till. Det är så med vissa andra svampar.
Man vet inte allt om svamp. Första delen av 1900-talet gick svampboksförfattarna omkring och provåt svampen. Blev de inte sjuka klassades den som matsvamp. Cortin t.ex. gjorde så. Mer än en av dessa svampar är idag giftsvampar.
Den gamla svampbok jag använde när jag var ung klassade t.ex. pluggskivling som ätlig och god. Idag är den en giftsvamp, mycket lömsk dessutom. Den kan orsaka magsjuka hos vissa individer, men den kan också orsaka ett allergiliknande tillstånd där de röda blodkropparna förstörs. Det lömska är att ju fler gånger man ätit den, desto större är risken att råka ut för detta. Så folk som ätit den som unga och tänker att den tål jag ju är de som löper störst risk.
Honungsskivling är en annan f.d. matsvamp. Den har jag själv mumsat i mig av, men gör inte längre. Orsaken är samma som för fingersvamp. Det är egentligen ett stort komplex av arter som är svåra att skilja åt och en del av dem är giftiga.
Så det är mer med svampars farlighet än att känna igen de giftigaste. Till allt det andra kan läggas att vissa arter samlar på sig mycket miljögifter, t.ex. tungmetaller som cadmium. Nu älskar jag svamp, men egentligen tror jag man borde vara försiktig med all svamp, inte äta för mycket och för ofta. Men jag lever alltså inte efter detta.
Som exempel på hur lite man vet kan man ta champinjoner. Men har vetat ett tag att vissa arter (de som gulnar om man skrapar på dem) innehåller mycket cadmium och dem bör man undvika. Men de andra, inklusive odlade, har varit helt OK. Men hej och hå så visade det sig att alla champinjoner också innehåller ett ämne som antagligen är cancerframkallande. Livsmedelsverket rekommenderar högs 100g i månaden. Det är inte mycket. Det är nog ungefär vad det finns på en pizza med skinka och burkchampinjoner.
https://www.livsmedelsverket.se/liv...mp/champinjoner--risker-om-du-ater-for-mycket
MEN, det kan också vara så att man är olika känslig. En del kanske inte blir sjuka av den giftiga och andras magar kanske inte tål ämnen i de ätliga som man ännu inte känner till. Det är så med vissa andra svampar.
Man vet inte allt om svamp. Första delen av 1900-talet gick svampboksförfattarna omkring och provåt svampen. Blev de inte sjuka klassades den som matsvamp. Cortin t.ex. gjorde så. Mer än en av dessa svampar är idag giftsvampar.
Den gamla svampbok jag använde när jag var ung klassade t.ex. pluggskivling som ätlig och god. Idag är den en giftsvamp, mycket lömsk dessutom. Den kan orsaka magsjuka hos vissa individer, men den kan också orsaka ett allergiliknande tillstånd där de röda blodkropparna förstörs. Det lömska är att ju fler gånger man ätit den, desto större är risken att råka ut för detta. Så folk som ätit den som unga och tänker att den tål jag ju är de som löper störst risk.
Honungsskivling är en annan f.d. matsvamp. Den har jag själv mumsat i mig av, men gör inte längre. Orsaken är samma som för fingersvamp. Det är egentligen ett stort komplex av arter som är svåra att skilja åt och en del av dem är giftiga.
Så det är mer med svampars farlighet än att känna igen de giftigaste. Till allt det andra kan läggas att vissa arter samlar på sig mycket miljögifter, t.ex. tungmetaller som cadmium. Nu älskar jag svamp, men egentligen tror jag man borde vara försiktig med all svamp, inte äta för mycket och för ofta. Men jag lever alltså inte efter detta.
Som exempel på hur lite man vet kan man ta champinjoner. Men har vetat ett tag att vissa arter (de som gulnar om man skrapar på dem) innehåller mycket cadmium och dem bör man undvika. Men de andra, inklusive odlade, har varit helt OK. Men hej och hå så visade det sig att alla champinjoner också innehåller ett ämne som antagligen är cancerframkallande. Livsmedelsverket rekommenderar högs 100g i månaden. Det är inte mycket. Det är nog ungefär vad det finns på en pizza med skinka och burkchampinjoner.
https://www.livsmedelsverket.se/liv...mp/champinjoner--risker-om-du-ater-for-mycket
Det finns flera som är blekare, t.o.m. vita. Tror lömsk fingersvamp (den känt giftiga) aldrig blir så där knallgul, men är inte säker. Men hur som kan gul fingersvamp vara blek också. Plus det finns flera blekare t.o.m. vita, varav en del är ätlliga och andra betraktas väl som oätliga.
Vill du plocka fingersvamp är kamfingersvamp ätlig och kan inte förväxlas med något giftigt. Vad jag vet.
http://svampguiden.com/art/visa/clavulina_cristata
Den är liten, men växer ofta i mattor, så man kan ofta få ihop rätt stor mängd. Jobbigt att rensa bort kvistar och barr, lättast att lägga den i vatten i diskhon och röra om och sen skölja av den. Jo, numera får man skölja svamp.
Ingen riktig höjdare, men helt OK i smaken. Tycker den är god. Brukar torka.
