Stavar?

Efter att ha passerat 85 så känner jag för att införskaffa ett par stavar, speciellt att använda vid vadning. Önskar ett par som är lätta, hopfällbara (max ca 40 cm) och sitter ihop bra även om spetsen råkar fastna i djupet. Tips är välkommet.
 

Lästips

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Jag rekommenderar också klämlås, vridlås har strulat för mig med när det har gått sönder på fjället utan att det går att fixa.
 
Jag skulle inte köpa kolfiberstavar, även om de väger några gram mindre än alu-stavar. Hellre deformation än totalruptur vid överskriden gränslast. En böjd stav går ofta att nödtorftigt räta ut "i fält" och kan fortsätta göra nytta även om den är något försvagad. En bruten kolfiberstav med fransigt uppspruckna delar är bara att slänga.

Men fra a är det mindre farligt att få staven böjd än bruten medan man stödjer sig på den, t ex just vid vadning, för stödet försvinner inte lika plötsligt (eller ens helt) och risken att man tappar balansen och faller är därför betydligt mindre.

Hopskjutbara stavar går till skillnad från vikbara att reglera höjden på inom vida ramar, vilket ökar användbarheten - man vill t ex ha olika höjd i uppförs-resp. nedförsbacke. Traverserar jag branta snöfält vill ja gärna ha den så kort som den isyxa jag egentligen borde bära på i stället :)
 
Rekommenderar verkligen stavar vid fjällvandring med lite tyngre packning. Jag använder stavar alltid stavar vid tuff terräng och tung ryggsäck. Vid kortare vandringar i låglandet gör dom inte mycket skillnad men så fort det blir brant uppför och nedför med mycket sten eller vid vad över starka forsar är dom till stor hjälp. Sedan är det förstås en kostnadsfråga hur mycket man vill lägga på ett par stavar. Numer använder jag Black Diamond Z med fast längd på 120 cm. Staven är fällbar i tre sektioner, väger nästan ingenting och fälls snabbt ner i ryggsäcken. Vet man hur lång stav man behöver (120 cm passar de flesta om man inte är väldigt lång eller kort). Armen ska var ca 90 grader vid armbågen då du står plant och håller i staven så slipper man bära på extravikt och du slipper också en massa rörliga lås och delar som kan gå sönder. Konstruktionen är fortfarande fällbar.
Stavar fördelar vikt och energiåtgång mellan överkropp och ben och du vandrar mer aktivt med armar och axlar istället för att bara låta benen göra hela jobbet vilket gör stor skillnad under långvandringar.
 
Jag skulle inte köpa kolfiberstavar, även om de väger några gram mindre än alu-stavar. Hellre deformation än totalruptur vid överskriden gränslast. En böjd stav går ofta att nödtorftigt räta ut "i fält" och kan fortsätta göra nytta även om den är något försvagad. En bruten kolfiberstav med fransigt uppspruckna delar är bara att slänga.

Men fra a är det mindre farligt att få staven böjd än bruten medan man stödjer sig på den, t ex just vid vadning, för stödet försvinner inte lika plötsligt (eller ens helt) och risken att man tappar balansen och faller är därför betydligt mindre.

Hopskjutbara stavar går till skillnad från vikbara att reglera höjden på inom vida ramar, vilket ökar användbarheten - man vill t ex ha olika höjd i uppförs-resp. nedförsbacke. Traverserar jag branta snöfält vill ja gärna ha den så kort som den isyxa jag egentligen borde bära på i stället :)
Absolut har ställbara stavar sina fördelar. För egen del räcker det med att hålla mina stavar lite längre ner på handtaget när jag går uppför och över toppen som en promenadkäpp när det sluttar brant nedför.
Tänk också på att inte köpa stavar där du spänner fast handen i remmen då du antagligen knäcker staven om du fastnar i tuff terräng samt inte kan ta emot dig om du faller eller snubblar.
Tycker också aluminium funkar bäst och är "driftsäkrast" även om de väger marginellt mer.
 
Rekommenderar verkligen stavar vid fjällvandring med lite tyngre packning. Jag använder stavar alltid stavar vid tuff terräng och tung ryggsäck. Vid kortare vandringar i låglandet gör dom inte mycket skillnad men så fort det blir brant uppför och nedför med mycket sten eller vid vad över starka forsar är dom till stor hjälp. Sedan är det förstås en kostnadsfråga hur mycket man vill lägga på ett par stavar. Numer använder jag Black Diamond Z med fast längd på 120 cm. Staven är fällbar i tre sektioner, väger nästan ingenting och fälls snabbt ner i ryggsäcken. Vet man hur lång stav man behöver (120 cm passar de flesta om man inte är väldigt lång eller kort). Armen ska var ca 90 grader vid armbågen då du står plant och håller i staven så slipper man bära på extravikt och du slipper också en massa rörliga lås och delar som kan gå sönder. Konstruktionen är fortfarande fällbar.
Stavar fördelar vikt och energiåtgång mellan överkropp och ben och du vandrar mer aktivt med armar och axlar istället för att bara låta benen göra hela jobbet vilket gör stor skillnad under långvandringar.
Jag vill nog slå ett slag för att kunna reglera i längd beroende på hur brant man går. Är det bara lite uppför vill jag ha längre stavar och är det riktigt brant och stökigt underlag vill jag ha någon/några dm kortare stavar. Annars kommer jag att jobba med arm och axel i oskön vinkel.
Och som sagt, jag föredra flick-lock framför vridlås. Flicklock kan du ofta justera späningen med en vanlig skruvmejsel.
Vill du åka skidor och topptura kanske du ska fundera på om samma par stavar kan dubbla.

Jag föredrar att ha handremmar för att få mer kraft även om det helt riktigt innebär ökad skaderisk vid fall. Skidåkartumme kallas det när man faller och landar med en stav i handen och hela kroppstyngden landar på tummen.
Är det risk för fall kan jag välja att ta händerna ur remmarna.

/Patrik
 
(...)
Jag föredrar att ha handremmar för att få mer kraft även om det helt riktigt innebär ökad skaderisk vid fall. Skidåkartumme kallas det när man faller och landar med en stav i handen och hela kroppstyngden landar på tummen.
Är det risk för fall kan jag välja att ta händerna ur remmarna.

/Patrik
Jag vill också ha handremmar, av samma anledning, men INTE sådana som jag tror Speedgoat avrådde från - som man drar åt kring handen. Enkla lösa öglor som man ledigt trär handen igenom åt bägge hållen är inte lika riskabla.

(Nu använder jag inte stavar under normal vandring, har bara med en till vadning och som (dålig) ersättning för isyxa, men jag använder ju stavar under skid- och skridskoåkning. De som mest använder stavar till "framdrivning" verkar ha nytta av de handskliknande fastspännbara handremmarna, men det är nog inteheller TS främsta syfte)
 
Senast ändrad:

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips