Stabilitet i fotdon.

Ännu en intressant diskussion.

En sak som jag inte tror har avhandlats är hur trött man (eventuellt?) blir under fotsulorna om man går långt i stenig terräng med tung ryggsäck. Det är framförallt detta som gör att jag väljer att gå med kängor istället för typ löparskor på fjällvandring. Hemma på allmän skogspromenad, till exempel leta svamp, använder jag alltid låga och smidiga skor, trots att risken att trampa snett nog är något högre bland hala rötter och blåbärsris.

Själv kör jag med Jörnkängan sedan lång tid och de ger väl bara marginellt mer stöd åt fotleden än en plastpåse. Men sulorna är tillräckligt stabila och stuva för att jag ska slippa bli trött i fötterna.

/ Stefan
 

avslutat260323

Avslutat
För mig räcker det att sulan är hård och styv så jag slipper känna varenda lite sten eller rot under foten. Men det finns många lågskor som täcker upp för det. Terränglöparskor ibland, men ofta hittar jag de skönaste bland "walkingskorna". Men i fjällen saknar jag lite skaft, så de senaste jag köpte för fjällen var Haglöfs Lim och där finns lite av varje men inte bäst i alla funktioner - lite skaft, lättheten, smidighet, vattentåliga och en ok sula, men kunde varit styvare. Helheten är bra, men är inte bäst på nåt och kommer nog inte hålla så många säsonger.
 
För mig räcker det att sulan är hård och styv så jag slipper känna varenda lite sten eller rot under foten. Men det finns många lågskor som täcker upp för det. Terränglöparskor ibland, men ofta hittar jag de skönaste bland "walkingskorna". Men i fjällen saknar jag lite skaft, så de senaste jag köpte för fjällen var Haglöfs Lim och där finns lite av varje men inte bäst i alla funktioner - lite skaft, lättheten, smidighet, vattentåliga och en ok sula, men kunde varit styvare. Helheten är bra, men är inte bäst på nåt och kommer nog inte hålla så många säsonger.
Jag är tvärtom och gillar att känna rötter och sten. Och jag har mindre ont i fotsulorna nu än när jag hade skor med tjock sula.
 

Aktuellt

Utsidan blir mediapartner till Outdoor Festival STHLM

En stor tältkåta med många människor samlade runt
Den 23–24 maj 2026 samlas friluftsintresserade på Djurgården i Stockholm. Som Plus‑medlem kan du boka festivalens äventyrspass gratis!

Mer natur på kortare tid – därför väljer allt fler speed hiking

Mer natur på kortare tid – därför väljer allt fler speed hiking

Vinn skidstavar från Akka!

Vinn skidstavar från Akka!
Ta chansen att uttrycka din personliga stil i slalombacken. Vi tävlar ut två par av unika skidstavar från det nya, svenska varumärket Akka!

”Att få tillverka Jörnkängan är en gåva”

”Att få tillverka Jörnkängan är en gåva”
I över 40 år har den kultförklarade Jörnkängan tillverkats av Anders Dernebo i Jörn. Nu har det unika hantverket förts vidare: till Myrene Fjellström.
För mig räcker det att sulan är hård och styv så jag slipper känna varenda lite sten eller rot under foten. (...)
Det är skillnad på "hård" och "styv" som vi i vardagsspråket inte alltid håller på. I stenig terräng vill jag också ha lite "hård" sula, dvs sådan som inte punktvis deformeras av en liten vass sten. Däremot vill jag absolut inte ha en sula som är "styv" längs längdaxeln. I mer teknisk terräng får den däremot vara vridstyv längs tväraxeln.
 

avslutat260323

Avslutat
Det har jag inte testat än.
nä ok, tror jag hört om de som vandrar i såna. Jag har ett par själv, men tror inte jag skulle palla att gå längre sträckor med dem. Använder dem mest vid kajakpaddling.

Jag får ont under foten om jag känner stenar och rötter, men det är väl en träningsfråga.
 

avslutat260323

Avslutat
Det är skillnad på "hård" och "styv" som vi i vardagsspråket inte alltid håller på. I stenig terräng vill jag också ha lite "hård" sula, dvs sådan som inte punktvis deformeras av en liten vass sten. Däremot vill jag absolut inte ha en sula som är "styv" längs längdaxeln. I mer teknisk terräng får den däremot vara vridstyv längs tväraxeln.
ja de får ju inte va som träskor undertill.

vid min första fjällvandring för x antal år sen, hade jag en meindlkänga som satt som en slalompjäxa på foten, den var så styv och hård att jag fick ont i benen ganska snabbt och kunde inte fullfölja på det sättet jag tänkt. Sen sålde jag kängorna som mer var nån slags jaktkänga tror jag.
 
nä ok, tror jag hört om de som vandrar i såna. Jag har ett par själv, men tror inte jag skulle palla att gå längre sträckor med dem. Använder dem mest vid kajakpaddling.

Jag får ont under foten om jag känner stenar och rötter, men det är väl en träningsfråga.
Förra helgen gick jag och en kompis två ganska tuffa leder med en hel del rötter och sten. Vi var nästan ute i fyra timmar, men mina fötter var helt ok.
 
Det här med långsiktigheten...
När trenden med "barfotaskor" slog igenom i Sverige hade vi på jobbet en ganska stor anhopning av vana löpare med god kondition som bytte till barfotaskor efter, i bästa fall, en "löparskola" men oftast bara efter en entusiastisk rekommendation från en redan frälst kompis. Det kostade ett antal stressfrakturer och några avslutade löparkarriärer. Att vänja om fötterna till att springa i barfotaskor är ett hyfsat långsiktigt projekt.
Detsamma gäller nog med ledbandsskador i fotlederna.
Jag har hunnit bedöma ganska många stukade fötter, och de flesta blir ju bra med rehab och behöver inte opereras, men ganska många har en ökad risk att stuka sig igen även med en lyckad rehab, så att det krävs fotledsstöd med ortos eller tape vid "riskaktiviteter".
Om man är en medelålders man, lite överviktig, kanske inte så vältränad men joggar två gånger per vecka, och får för sig att gå i fjällen med tältpackning, och "vore det inte kul att gå trepassleden igen, som vi gjorde 2001" med polarna, då är det en dålig ide´ med terränglöparskor...
Har man tid att gå över till lågskor och långsamt öka belastningen och successivt utmana stabiliteten mer och mer är det säkert både trevligare och naturligare än med kängor. Men då bör man åtminstone ha med sig nån lämplig tape i packningen.
Jag har insett mina begränsningar och använder kängor när jag är i fjällen numera, har prövat gå i typ låga approachskor och liknande tidigare, men insett att det kräver större insats än jag har tid och ork med nu.
 
Nyttig påminnelse! Vi tappar gärna bort i dessa trådar, att vi kan ha vitt skilda förutsättningar. Det måste såklart vara dramatisk skillnad på en f.d. dansare, klättrare, skridskoåkare etc som aldrig slutat röra på sig, väger 55 kg, inte bär på mer än 10 kg packning och alltid går i "barfotaskor" även till vardags - och en 90 kilos kille med 25 kg till på ryggen som gått i kängor och inte direkt dansar tåspetsdans över blockfälten :)
 

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.