Skrota klubben- klättra privat?
- Trådstartare luktafotogen
- Start datum
Låter du bli att ta bort bultarna för att någon klätterklubb skrivit en policy som säger att du inte ska göra det? Skulle du mörda alla dina vänner om det var lagligt?
Jag ser ingen extern nytta i att en klubbstyrelse någonstans i landet skriver ner en policy. För deras interna arbete kan det säkert vara nyttigt, men den påverkar inte mig. Det som påverkar mig är vad andra klättrare tycker och gör, och det regleras vad jag vet inte av någon policy. Jag tror inte att alla klättrare i Stockholmsområdet svarar "jag tycker som BK" om man frågar efter deras åsikt.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Bultpolicy är nog det vi i klätterklubbarna lägger minst energi på att skriva. Det stora arbetet är att försöka ordna inomhusklättring. Det är bara att se hur många föreningsdrivna klätterväggar som finns i Sverige. Fundera sedan på hur många som drivs av företag.
Ska man som företag driva en vägg så är det nästan ett krav att man har lokalen bemannad under öppettiderna. Genom att vara klubbdriven så behöver man inta avlöna personal på samma sätt. Utan föreningar så skulle en stor majoritet av klätterväggarna i Sverige försvinna.
Idag var vi 8 personer vid klätterväggen som klättrade i 3 timmar. I Söndags så var vi ca 20 stycken. Att få en sån vägg kommersiellt lönsam är omöjligt om man ska ha personal. Genom att vara förening så ansvarar vi själva för skötsel av väggen.
Utan klätterklubb så skulle vi nog inte kunna ha någon klättervägg.
Ska man som företag driva en vägg så är det nästan ett krav att man har lokalen bemannad under öppettiderna. Genom att vara klubbdriven så behöver man inta avlöna personal på samma sätt. Utan föreningar så skulle en stor majoritet av klätterväggarna i Sverige försvinna.
Idag var vi 8 personer vid klätterväggen som klättrade i 3 timmar. I Söndags så var vi ca 20 stycken. Att få en sån vägg kommersiellt lönsam är omöjligt om man ska ha personal. Genom att vara förening så ansvarar vi själva för skötsel av väggen.
Utan klätterklubb så skulle vi nog inte kunna ha någon klättervägg.
Väl talat. Detta, och accessfrågan, torde vara tillräcklliga skäl till fortsatt föreningsverksamhet. En stor eloge till alla som kämpar på ute i klubbarna, fortsätt med det och lyssna inte på gnällspikarna.
Och beträffande policies, som tycks uppröra så många, så hör man ju på namnet att det inte REGLERAR något. Det de gör är att de formulerar majoritetens syn, vilket kan vara bra för de som inte känner till den.
Slutligen, beträffande den "anarkistiska traditionen" inom klättringen.... Sist jag kollade var alla mina klätterkompisar villaägande, laglydiga ingenjörer och lärare. Kanske har klättercommunityn vuxit upp?
Jag citerar Reinhold Messner i en intervju i tysk tv (i fri översättning och efter en ganska vag minnesbild): "Intellektuellt accpterar jag det civila livets nödvändighet. Politik och klättring är varandras motsatser. När jag klättrar är jag fri att göra som jag vill. I hjärtat är jag anarkist!"
Svaret gavs på en fråga om vad han tyckte om sin tid som EU-parlamentariker ...
/maurits
lärare och lägenhetsägare, fortfarande anarkist i hjärtat
Jag klättrar på ett om än inte särskilt anarkistiskt sätt, ändå helt privat tycker jag. Jag rår mig själv, och tar ansvar - tillsammans med den repkamrat jag har vid varje tillfälle.
Sen är jag med i en klubb, vilket är ett sätt att kunna göra gemensam sak i accessfrågor eller på annat sätt kunna samverka (istället för att man riskerar att motverka varandra).
Jag har inte tänkt så mycket på att man ska få nåt tillbaka från klubben. Det får jag ju genom att det är trevliga kontakter, och på samma sätt som jag försöker dra mitt strå till stacken så är det andra i klubben som gör det, vilket i längden gynnar mig.
Sen finns det förstås alltid de som betalar en medlemsavgift i en förening för att därmed få tillgång till anmälningsavgifter, milersättningar osv i sitt egna idrottande. Det är väl sånt tänkande som många gånger är det tråkiga med föreningar. Den typen av återbäring får gärna vara mycket begränsad så är man av med det problemet.
Sen är jag med i en klubb, vilket är ett sätt att kunna göra gemensam sak i accessfrågor eller på annat sätt kunna samverka (istället för att man riskerar att motverka varandra).
Jag har inte tänkt så mycket på att man ska få nåt tillbaka från klubben. Det får jag ju genom att det är trevliga kontakter, och på samma sätt som jag försöker dra mitt strå till stacken så är det andra i klubben som gör det, vilket i längden gynnar mig.
Sen finns det förstås alltid de som betalar en medlemsavgift i en förening för att därmed få tillgång till anmälningsavgifter, milersättningar osv i sitt egna idrottande. Det är väl sånt tänkande som många gånger är det tråkiga med föreningar. Den typen av återbäring får gärna vara mycket begränsad så är man av med det problemet.
Eller så tar du och startar upp en lokal boulderklubb. Jag har en känsla av att många bouldrare känner sig förbisedda i vanliga föreningar som bara har rep-träffar, rep-snack och instruktörer som bara håller i rep-kurser..
Men det forutsatter ju...
Ok nu tar vi detta sa sakligt som mojligt... Nar det galler accessfrågan sa drivs dessa pa ett vad jag sett extremt klantigt och daligt satt for att inte saga pa ett rent felaktigt satt. Titta bara pa Bisberg, det fallet sager allt om hur lite ett forbund eller en klubb bohovs och hur fel en fraga hanterats i tiotals ar.
Det skulle vara en poang med klubbar och forbund om de drevs av folk som visste vad dom pyssla med. Men det ar ju som att ha frivillga lakare, vem skulle ga till en klubb av "jag vill vara doktor" typer och be om vard eller rad?
Nar det galler policy arbete sa har ju forbundet visat pa enastaende idiot som tex sagt att de ska utreda en ev namnpolicy. Vem har bett om detta? Ar det rimligt?
Foreningsbyrakrati ar ju som politik dvs det skapar ett behov av sig sjalva men som ingen eller fa efterfragar eller behover. Staffan har ju ratt. Foreningsminimalism och member value. Titta pa American Alpine Club och lar av nagar som vet hur en klubb ska drivas.
Radhusanarkism ar val bara en annan form av anarkism. Jag tycker det ska rada sjalvsanering i klattervarlden.
Dom som chippar leder far ju gora det ostort tex Johan Luhr. Sa vill man chippa hans leder lite till sa att de hamnar narmare en grad som den som vill klattra turen klarar sa ser jag inte att det ar fel. Eller inte mer fel an att fran borjan gora averkan pa berget.
Alla bultar som ar onodiga dvs som kan ersattas med naturliga sakringar sak givetvis choppas bort. Att forbattra bestigningsstilen ar bara en del av utvecklingen. Sa jag uppmanara alla som kan klattra bultade leder pa trad gear att ta ner bultarna permanent. Ingen klubb kan bestamma over den individuella bestgingsetiken.
Vad galler tillgang till klippor etc sa tycker jag de som vill ska klattra pa Bisberg. Det ar mycket tveksamt om det ar ratt att alltid lyda lagen. Det kan vara direkt omoraliskt att lyda vissa lagar.
Ok nu tar vi detta sa sakligt som mojligt... Nar det galler accessfrågan sa drivs dessa pa ett vad jag sett extremt klantigt och daligt satt for att inte saga pa ett rent felaktigt satt. Titta bara pa Bisberg, det fallet sager allt om hur lite ett forbund eller en klubb bohovs och hur fel en fraga hanterats i tiotals ar.
Det skulle vara en poang med klubbar och forbund om de drevs av folk som visste vad dom pyssla med. Men det ar ju som att ha frivillga lakare, vem skulle ga till en klubb av "jag vill vara doktor" typer och be om vard eller rad?
Nar det galler policy arbete sa har ju forbundet visat pa enastaende idiot som tex sagt att de ska utreda en ev namnpolicy. Vem har bett om detta? Ar det rimligt?
Foreningsbyrakrati ar ju som politik dvs det skapar ett behov av sig sjalva men som ingen eller fa efterfragar eller behover. Staffan har ju ratt. Foreningsminimalism och member value. Titta pa American Alpine Club och lar av nagar som vet hur en klubb ska drivas.
Radhusanarkism ar val bara en annan form av anarkism. Jag tycker det ska rada sjalvsanering i klattervarlden.
Dom som chippar leder far ju gora det ostort tex Johan Luhr. Sa vill man chippa hans leder lite till sa att de hamnar narmare en grad som den som vill klattra turen klarar sa ser jag inte att det ar fel. Eller inte mer fel an att fran borjan gora averkan pa berget.
Alla bultar som ar onodiga dvs som kan ersattas med naturliga sakringar sak givetvis choppas bort. Att forbattra bestigningsstilen ar bara en del av utvecklingen. Sa jag uppmanara alla som kan klattra bultade leder pa trad gear att ta ner bultarna permanent. Ingen klubb kan bestamma over den individuella bestgingsetiken.
Vad galler tillgang till klippor etc sa tycker jag de som vill ska klattra pa Bisberg. Det ar mycket tveksamt om det ar ratt att alltid lyda lagen. Det kan vara direkt omoraliskt att lyda vissa lagar.
Ett problem med lagarna är ju att man kan behöva hålla sig undan om man bryter mot dem.
Och även om det heter bättre fly än illa fäkta, så känns det väl lite som att om man nu bryter mot klätterförbudet på Bispen, så är det svårt att se att det skulle leda till positiv utveckling annat än att någon då får klättra på berget en gång till. Som jag förstår behövs för övrigt en väl planerad sorti för att slippa böter på femsiffriga belopp. Eftersom detta redan prövats kan man väl troligen avfärda detta som metod, eftersom det inte lätt till ökad access heller.
I övrigt kan jag väl hålla med om att Bispberg är ett bra exempel på när myndigheterna verkar ha valt en annan väg än den som gynnar majoriteten.
Beträffande namnpolicyn, så var det kanske så att den som i en intervju sa nåt om att namnfrågan skulle utredas, sa nåt ord för mycket. Det är dock svårt att se att detta verkligen gjorde skada. Hade vederbörande istället bett frågeställaren att fara och flyga och hävdat klättrarnas rätt att kalla leder för kränkande eller hetsande namn, så hade han kanske på ett hedervärt rätt stått upp för yttrande- och tryckfrihet, men troligen hade ärendet inte svalnat i media på samma sätt i det läget. På gott eller ont kan man möjligen tycka.
Och även om det heter bättre fly än illa fäkta, så känns det väl lite som att om man nu bryter mot klätterförbudet på Bispen, så är det svårt att se att det skulle leda till positiv utveckling annat än att någon då får klättra på berget en gång till. Som jag förstår behövs för övrigt en väl planerad sorti för att slippa böter på femsiffriga belopp. Eftersom detta redan prövats kan man väl troligen avfärda detta som metod, eftersom det inte lätt till ökad access heller.
I övrigt kan jag väl hålla med om att Bispberg är ett bra exempel på när myndigheterna verkar ha valt en annan väg än den som gynnar majoriteten.
Beträffande namnpolicyn, så var det kanske så att den som i en intervju sa nåt om att namnfrågan skulle utredas, sa nåt ord för mycket. Det är dock svårt att se att detta verkligen gjorde skada. Hade vederbörande istället bett frågeställaren att fara och flyga och hävdat klättrarnas rätt att kalla leder för kränkande eller hetsande namn, så hade han kanske på ett hedervärt rätt stått upp för yttrande- och tryckfrihet, men troligen hade ärendet inte svalnat i media på samma sätt i det läget. På gott eller ont kan man möjligen tycka.
