Skrota klubben- klättra privat?

[guhj]

Jag är inte särskilt förtjust i den klubbmentalitet man ser ibland. Det verkar som om klubben äger klippan, den som inte är medlem i nån klubb har inte rätt till en åsikt, och ett uttalande från klubbstyrelsen väger lika tungt som om varje medlem hade sagt samma sak själv.

Klubbar får gärna finnas, och de gör många bra saker, men jag vill inte att det ska ses som obligatoriskt att vara med i en klubb, och jag vill inte att klubbar ska ha nån sorts implicit monopol på dialog med markägare/kommun/landsting/jaktlag/etc..

 

[luktafotogen]

Som sagt: Jag är inte mot klubbar men tror inte längre på klubbar då vi idag har en samhällsbild som ser annorlunda ut. Min frågeställning är egentligen hur vi ska kunna bilda grupperingar som väger lika starkt som en förening utan krav på styrelse och annat som gör att många klubbart idag läggs ner. Har en väldigt positiv erfarenhet av föreningslivet framför allt från mina ungdomsår men nu finns det ingen som längre är villig att till exempel bygga en fotbollsplan med spade och skottkärra. Nu är det grävmaskiner och enorma budgetar som gäller. Föreningsdöden diskuteras ganska mycket men ingen har en bra alternativ lösning på problemet.

Visst går det att bygga bänkar, m.m. för egna pengar. Bara att lägga ihop och säga välkommen.

 

[Almgren]

Som sagt: Jag är inte mot klubbar men tror inte längre på klubbar då vi idag har en samhällsbild som ser annorlunda ut.

Som en kompis till mig sa som forskat en del. Ideföreningar har det svårt idag. Många är med för att de får ut något av det. Dvs jag får en bok, en tidning samt siver 5 nätter per år på vandrarhem, då är jag med i STF för jag "gör vinst", De som är med i en förenige/klubb pga en ide (tex att främja klättersporten) är tyvärr färre och färre. Så vill man att dessa klubbar ska överleva och betyda något så måste de nog fundera lite på vad för medlemmen ut av det hela.

Den här trådens existens visar ju detta tycker jag.

 

[mathias]

Det är många klubbar som plågas av att det är för dåligt intresse för styrelseposter.

Å andra sidan skulle till exempel Utsidan eller 8a fungera som forum där klättrare tillsammans kommer överens om etik och liknande saker. Men Utsidan och 8a känns mer som opinionsbildande än beslutande. Hitintills har klubbarna tagit ganska stora ansvar för att få allt att fungera.

Min tanke är att hitta någon ny typ av grupperingsform där man inte nödvändigtvis behöver ha en formell förening i nutida form. Att det måste finnas kvar någon typ av organisering för intressegrupperingar är ju helt klart.

Att sitta i en styrelse idag är inte lika betungande som det var för 15 år sedan. Idag löser man väldigt många spörsmål via mail så antalet fysiska träffar har minskat med hälften.

Tror det dröjer länge innan vi helt kan skrota styrelser och bara ha omröstningar på nätet. En styrelse har ett ansvar för de beslut som fattas, genom att rösta på nätet så behöver man inte ta ansvar.

Jämför med Grekland, folkomrösta om att höja pensionsåldern och höja skatterna, det kommer folket inte att bifalla. Genom att låta politikerna rösta så kommer både skatten och pensionsåldern höjas. Politikerna tar hänsyn till konsekvenserna för landet om Grekland skulle tvingas lämna EMU vilket inte folket gör.

Island folkomröstade om "Icesaveavtalet" vilket folket och parlamentet hade olika åsikt om. I dessa fall så är jag övertygad om att styrelser tar bättre beslut än medlemmarna.

Hittade en lapp i brevlådan där det står att hyran ökar nästa år. Styrelsen tar långsiktigt ansvar söm höjer hyran. Hade medlemmarna tillfrågats så är jag övertygad om att höjningen varit lägre vilket missgynnat bostadsrättsföreningen på lång sikt.

 

[mathias]

Exempelvis vet jag att affärer och företag sponsrar leder, vilket på en del ställen har fått lednamnen att bli helt koko.. Men samtidigt så ska en sådan här fråga lösas demokratiskt, ska vi bulta upp korta lätta leder, eller ska vi värna om klättringen och låta bli? Enskilda klättrare utan klubb kan både ta bort bultar (EA) och sätta upp bultar (EA) och i båda fallen så blir folk arga. I en klubb kan man i alla fall vara överens om att de flesta tycker fel.

Jo det förekommer att butiker och tillverkare är med och sponsrar klätterleder med exempelvis någon % på försäljningen av klätterutrustning. Vår klubb har utvecklat ett nytt klätterberg under året och investerat några tusenlappar på bultar. Jag är glad över att vi kunnat tagit ett enkelt beslut över att välja att utveckla klippan och gemensamt betala de kostnader som uppkommit i fråga om borrmaskin, bultar och lim. Tror det varit betydligt svårare att ringa till klätterbutiken och frågat om de ville skänka bultar.

Genom att gemensamt köpa bultar har vi kunnat göra leder i olika svårighetsgrader vilket troligen inte varit fallet om nytursmakaren behövt betala.

(De aktuella lederna var inte av den typ så att det gick att lägga egna säkringar och det är dessutom länets första och enda sportbultade klippa)

 

[crall.scout]

jag tror dessutom att klättrarna får betydligt mindre accessproblem om dom är välorganiserade...

 

[johnliungman]

Som sagt: Jag är inte mot klubbar men tror inte längre på klubbar då vi idag har en samhällsbild som ser annorlunda ut. Min frågeställning är egentligen hur vi ska kunna bilda grupperingar som väger lika starkt som en förening utan krav på styrelse och annat som gör att många klubbar idag läggs ner. Har en väldigt positiv erfarenhet av föreningslivet framför allt från mina ungdomsår men nu finns det ingen som längre är villig att till exempel bygga en fotbollsplan med spade och skottkärra. Nu är det grävmaskiner och enorma budgetar som gäller. Föreningsdöden diskuteras ganska mycket men ingen har en bra alternativ lösning på problemet.

Visst går det att bygga bänkar, m.m. för egna pengar. Bara att lägga ihop och säga välkommen.

När jag läser detta sista inlägg så förstår jag lite bättre vad du menar, Jan. Självklart skall/kan en klubb inte ta på sig mer ansvar och fler uppgifter än vad medlemmarna och styrelsen är villig att ta. Kanske är det där felet uppstår. Låt klubben istället ha en minimalistisk målsättning med mycket tydlig prioritering, så behöver inte klubbengagemang bli så betungande. Låt sedan eldsjälarna driva tillfälliga projekt med tydliga avslut. Problemet uppstår ofta när man ärver en massa uppgifter som nån annan beslutat att man skall ägna sig åt, istället för att ägna sig åt det man brinner för eller som medlemmarna bestämt skall vara högsta prioritet (som tex tillgång till klippa/vägg eller social samvaro).

Att basera klättringen på organisationer utan styrelse blir väldigt svårt då samhället i övrigt ställer krav på att någon har ansvaret - för pengarna för att nämna ett exempel. Men självklart kan man starta en frivillig gruppering/nätverk där man pysslar med det man vill - exempel på det är ju Girls Get Higher!

John

 

[embl]

Facebookgrupper är väl en organisering som främjar att folk träffas och klättrar, men jag förstår fortfarande inte vilka som ska dokumentera, förhandla, skriva policies också vidare om inte klubbarna gör det. Klubbar är riktigt demokratiskt eftersom alla har rösträtt på årsmötet och gillar man inte styrelsens förslag får man väl föreslå en annan styrelse..

 

[luktafotogen]

Det är ju det dilemmat jag vill försöka diskutera kring i den här tråden. Folk vill inte sitta i styrelser längre. Facebook är väl inte heller så dmokratiskt då så många inte vill vara med.

 

[guhj]

vilka som ska dokumentera, förhandla, skriva policies

Ska man det?

Klubbar är riktigt demokratiskt eftersom alla har rösträtt på årsmötet och gillar man inte styrelsens förslag får man väl föreslå en annan styrelse.

Alla *som är medlemmar* har rösträtt på årsmötet. Ofta blir det ju tyvärr så att klubbarna framstår som representanter för "alla klättrare" när de uttalar sig, medan det i själva verket bara är 51% av dom som röstade på årsmötet som stödjer styrelsens åsikter i stort.

 

[luktafotogen]

Ja, forhanlingar blir det. Kan ta SPELEOLOGFORBUNDET som exempel. Deras ord vager ganska tungt vid forhandlingar med till exempel lansstyrelsen.

 

[seon]

Å ena sidan:

i) Klättring som aktivitet kräver ingen organisation utan det kräver endast kunskap och klätterkompis.

ii) Åtminstone förr så fanns en "anarkistisk ådra" hos många klättrare vilket gjorde många ännu mindre intresserade än vanligt av nödvändig föreningsbyråkrati.

iii) Klubbarna bedriver i allt mindre utsträckning kursverksamhet, vilket tagits över av kommersiella aktörer. Kurserna fungerade förr också som en möjlighet att hitta klätterkompisar för det fall att man inte kände någon innan.

iv) Internetforum gör att man kan söka och hitta kltterkompisar.

Detta talar för att klätterklubbar i viss mån spelat ut sin roll för utomhusklättringen. (Tävlingsklättring på inomhusväggar är något annat och organisation för det diskuterar jag inte här)

Å andra sidan:

Klättringen lever inte isolerad från samhället i stort. Ibland ifrågasätts vi med accessproblematik som följd. Klättringen behöver en intresseorganisation eftersom samhället fungerar så att den som inte är organiserad inte heller finns och behöver tas hänsyn till.

Slutsats: Klätterklubbar och klätterförbund behövs. Sedan skall arbetet organiseras med en "minimalistprincip" för ögonen. Klätterklubbar får aldrig bli en tummelplats för föreningsbyråkrater.