Re: Re: Myten om Sarek
Nix - jag hade erfarenhet av både lättvandrade, rösade och spångade leder, samt helt obanad (och sällan vandrad) terräng innan jag besökte Sarek första gången. Dessutom gick vi då inte alls bara efter stigarna i Sarek. Min mening var att tipsa Magnus om att just följa de rekommenderade vägarna i Sarek, eftersom de till allra största del är lättvandrade. Mitt utrop "HA! av de ställen jag gått på hittills har mina vandringar i Sarek varit de enklaste" bör inte tolkas som att Sarek är det mest lättvandrade stället i fjällen... Så är det ju verkligen inte. Det är bara så att våra vandringar i Jämtlandsfjällen, Kebnekajse, Padjelanta och Norge alla innehållit mer SVÅRVANDRAD terräng (och då menar jag själva traskandet, inte vaden). Stenigt, höjdmeter, snår, pass, letande efter tältplats, etc. Det beror förstås på att vi har valt att gå såna rutter, eftersom vi- precis som Mikal skriver ovan - velat skaffa nya erfarenheter och få lite utmaningar att tampas med. Men stigarna i Sarek går på vissa sträckor faktiskt att jämföra med upptrampade partier på Kungsleden - och det var det som förvånade oss!
Jag håller fullständigt med Mikal om att det enda sättet att skaffa sig erfarenhet är att ge sig ut. Om friluftsvana saknas helt är det självklart bäst att mjukstarta med lätt vandring, lätt packning och övernattning i stugor. Både för att minimera risker och för att ge sig själv en chans att njuta av sin vandring även om omständigheterna blir besvärliga. Sen kan man successivt bygga på svårighetsgraden utifrån gjorda erfarenheter.
Min uppfattning är också att det, för en person med hyfsad fjällvana, under en normal vandring i Sarek sommartid (rekommenderade färdvägar, inga toppturer) endast existerar få allvarligare risker (och de är riktigt allvarliga!). De riskerna är: svåra vad och riktigt uselt väder (tex storm eller mängder med snö). Visst, man kan bryta benet eller bli sjuk och då blir det krångligt... men fara för livet? Ja, om sjukdomen är livshotande - men det skulle faktiskt kunna drabba även självaste Claes Grundsten... Storm är farligt var man än befinner sig i fjällen och otrevliga vad finns även på andra ställen.
Kommentar till min påstått omvända snobbism får för övrigt helt enkelt bli ett stort hjärligt skratt!!!
Som jag förstår det hade du samlat på dig erfarenheter genom att gå i obanad terräng ("mycket svår terräng"). Och det jämförs sedan med att gå stigar i Sarek. Lämna stigarna i Sarek och gå efter kompass där också så blir det mer jämförbart med dina tidigare obanade erfarenheter. Annars jämförs äpplen och päron. Alla fjäll- och skogsområden kan göras mer eller mindre lätta eller svåra att vandra. Allt hänger ju på om man går obanat eller inte. [/QUOTE]Raskesven; sa:
Nix - jag hade erfarenhet av både lättvandrade, rösade och spångade leder, samt helt obanad (och sällan vandrad) terräng innan jag besökte Sarek första gången. Dessutom gick vi då inte alls bara efter stigarna i Sarek. Min mening var att tipsa Magnus om att just följa de rekommenderade vägarna i Sarek, eftersom de till allra största del är lättvandrade. Mitt utrop "HA! av de ställen jag gått på hittills har mina vandringar i Sarek varit de enklaste" bör inte tolkas som att Sarek är det mest lättvandrade stället i fjällen... Så är det ju verkligen inte. Det är bara så att våra vandringar i Jämtlandsfjällen, Kebnekajse, Padjelanta och Norge alla innehållit mer SVÅRVANDRAD terräng (och då menar jag själva traskandet, inte vaden). Stenigt, höjdmeter, snår, pass, letande efter tältplats, etc. Det beror förstås på att vi har valt att gå såna rutter, eftersom vi- precis som Mikal skriver ovan - velat skaffa nya erfarenheter och få lite utmaningar att tampas med. Men stigarna i Sarek går på vissa sträckor faktiskt att jämföra med upptrampade partier på Kungsleden - och det var det som förvånade oss!
Jag håller fullständigt med Mikal om att det enda sättet att skaffa sig erfarenhet är att ge sig ut. Om friluftsvana saknas helt är det självklart bäst att mjukstarta med lätt vandring, lätt packning och övernattning i stugor. Både för att minimera risker och för att ge sig själv en chans att njuta av sin vandring även om omständigheterna blir besvärliga. Sen kan man successivt bygga på svårighetsgraden utifrån gjorda erfarenheter.
Min uppfattning är också att det, för en person med hyfsad fjällvana, under en normal vandring i Sarek sommartid (rekommenderade färdvägar, inga toppturer) endast existerar få allvarligare risker (och de är riktigt allvarliga!). De riskerna är: svåra vad och riktigt uselt väder (tex storm eller mängder med snö). Visst, man kan bryta benet eller bli sjuk och då blir det krångligt... men fara för livet? Ja, om sjukdomen är livshotande - men det skulle faktiskt kunna drabba även självaste Claes Grundsten... Storm är farligt var man än befinner sig i fjällen och otrevliga vad finns även på andra ställen.
Kommentar till min påstått omvända snobbism får för övrigt helt enkelt bli ett stort hjärligt skratt!!!
