Jag har systematiskt sedan mitten av 1990-talet vandrat de flesta av våra vargrevir, befintliga och numera fd, utom i Ockelbotrakten. Spår i form av tassavtryck och bajs är inte så ovanligt att stöta på. Men det tog dryga 10 år innan jag hörde första vargylet, det var förrförra påsken. Menjag har inte sett en skymt ens. Du ska ha otrolig tur för att råka se en varg som privatperson utan spårutrustning etc.
Lodjur har jag sett en gång. Snabbt som katten gick det, några få sekunder i en skogsglänta innan lodjuret var borta.
Björn har jag sett två gånger. Ena gången lite väl nära. Den björnen hade lagt sig gömd för att låta oss försvinna iväg, men vi råkade gå rakt mot och förbi snåren den låg i, så björnen for upp och iväg. En stor brun kropp och sedan var den borta.
Järv fick jag förmånen att både se och få på kort. Den dök upp medan vi höll på att slå läger. Satt på en kulle och glodde på oss tills jag fått fram kameran, då försvann den ner för kullen. Jag runt kullen och hann få ett kort. Visade sig att det var två järvar, kompisen satt 100 meter bort och inväntade den nyfikne.
Jag har alltså sett tre av våra fyra stora, men inte den jag mest trott att jag skulle få se, dvs. vargen, eftersom jag rört mig så pass mycket i vargrevir. Men nästa tillfälle så
Vad gäller din fråga om vargjakt, anser jag att problemdjur, dvs. oskygga individer ska skjutas, så vi får en för människan skygg vargstam. Bäst för båda på sikt.
Raskesven
