Remmar eller snabbkoppling?

Tango/Patrik skrev:
"Jag tycker stav-viftare på bra is, i onödan försitter sin möjlighet till att åka "på rulle", dvs i lä bakom åkaren framför vilket jag upplever som mer avlastande i motvänd än att få staka. Stakare får åka bredvid ledet på behörigt avstånd från andra. Pikstavar är ofta ruskigt vassa. "

Förmågan att "åka på rulle" är tyvärr inte alla förunnad. Många åkare måste alltid staka för balansens skull. Glädjande nog accepteras stavåkningen numera även av våra allra mest ärevördiga skridskoorganisationer. Det handlar om verklighetsanpassning.
 
Jag hinner nog med att prova både med och utan stavar. Jag är rätt haj på skridskor så jag kommer börja utan stavar. Jag förmodar att det gäller att lära sig ett helt nytt åksätt då det verkar vara stor skillnad från dom rappa hockeyrören man växte upp med.
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Det kan mycket väl hända att Du snabbt lär Dig åka alldeles utmärkt utan stavar. Lyckliga Du i så fall.
Då behöver Du, precis som Curt påpekade tidigare, en ispik och en extrastav, som Du normalt håller ihop under ena armen och greppar med andra armens hand. Endast vid riktigt skrovlig och/eller snötäckt is behöver Du i så fall "verktygen". Ispiken används förstås vid behov för issondering.
Om Du däremot inte finner balansen trots träning då? Tja då återstår föga mer än stavåkning, trots att Curt mfl purister anser att detta är ett "otyg". Att ideligen köra omkull är klart okul.
Man ska ju inte avstå från långfärdsåkning på skridsko, bara därför att somliga finner svavåkningen stilvidrig.
 
Det kan mycket väl hända att Du snabbt lär Dig åka alldeles utmärkt utan stavar. Lyckliga Du i så fall.

Man ska ju inte avstå från långfärdsåkning på skridsko, bara därför att somliga finner svavåkningen stilvidrig.

Mitt inlägg var verkligen inte menat som någon kritik mot stavåkning och jag hoppas det inte framstod så. Jag skrev bara att jag hellre börjar utan. Andra får gärna åka uppochner på klädgalgar och elmotorer vad mig anbelangar.

Kanske är det en heltokig jämförelse, men jag tänkte på när man lär sig spela ett musikinstrument. Då är det inte alltid bra att använda sig av hjälpmedel när man lär sig grunderna eftersom man då lätt kan lära in ställningar och grepp som fungerar i stunden men man begränsas senare av detta då man ska spela svårare stycken. Stavar blir alltså i min bok överkurs som jag absolut kommer prova efter att jag lärt mig stå korrekt på skridskorna. Hoppas verkligen att ingen avstår från någonting p g a att dom är rädda för att falla.
 
Är man lite orörlig

är en snabbindning att föredra då den kan underlätta påtagning av skridskor väsentligt. En klickinbindning typ slalomskidor behövs dock inte. Det kan vara smidigare att stå med skridskons spets ned i isen samtidigt som man manövrerar låsmekanismen med handen med häl och klack 2-3 dm ovan isen.

Thure
 
Tango/Patrik skrev:
"Jag tycker stav-viftare på bra is, i onödan försitter sin möjlighet till att åka "på rulle", dvs i lä bakom åkaren framför vilket jag upplever som mer avlastande i motvänd än att få staka. Stakare får åka bredvid ledet på behörigt avstånd från andra. Pikstavar är ofta ruskigt vassa. "

Förmågan att "åka på rulle" är tyvärr inte alla förunnad. Många åkare måste alltid staka för balansens skull. Glädjande nog accepteras stavåkningen numera även av våra allra mest ärevördiga skridskoorganisationer. Det handlar om verklighetsanpassning.

Jag har inga estetiska aspekter på stavåkning, däremot tar jag på mig ansvaret då jag leder tur att minimera risken för olyckor och därför ber jag ståvåkare att åka bredvid ledet på avstånd som säkert medger att ingen i ledet får en oönskad stavspets nära sig.
Att MÅNGA åkare behöver stavar för balansens skull är inte min erfarenhet, däremot finns enligt min erfarenhet en del som använder det för att orken tryter eller för att åka med en snabbare grupp. Sen finns det säkert de som behöver stavar för balansens skull också och de är också välkomna på mina turer men inte nära andra med höga stavspetsar. Min erfarenhet är att många, med stabila kängor och träning, klarar att åka på bra is utan aktiv stakning.

/Patrik, som tycker om stavar på rätt plats och vid rätt tillfälle
 
Tänkte slå till på ett par Lundhags 50cm. Finns med remmar för en 400 - 500kr och lägger man på ytterligare några hundra får man en sorts snabbkoppling som ser ut att passa i pjäxans hälspår för kabelbindning. En anordning med något slags metallbygel. Är det värt att lägga trehundra extra på dessa snabbkopplingar? Är det bättre stabilitet? Bättre känsla?

Min erfarenhet av remmar är att de töjer sig lite efter en stunds åkning eller då de blir fuktiga. I värsta fall sitter skridskon alltså sladdrigt efter en stund. Därför skulle jag välja snabbindning eller den variant som Joanna föreslår. De senare har funnits med snowboardbindning även över tån. Min sambo har sådana och de sitter bra men ser kanske klumpiga ut.

Lycka till, Klas
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips