Rak i ryggen eller hösäck?

Nån gång ska jag gå en slätvattenspaddlarkurs, men än så länge är det titta på de som kan och läsa som gäller för mig.

En sak som jag undrar över och inte riktigt fått nåt bra svar på är hur man ska sitta med överkroppen. Jag har fått både rådet att man liksom bara ska säcka ihop bekvämt (vilket gärna blir lite halvkrumt), och att man ska sträcka på sig med lite svank i ryggen. Tittar jag på elitpaddlare på youtube blir jag inte riktigt klok, svårt att se, det ser ganska framåtlutat ut ofta, men inte direkt att de sträcker på sig heller. Verkar vara mer fokus på att nå långt fram än att vara rak i ryggen. Att böja sig framåt och samtidigt ha lite svank i ryggen kräver ju också att man är vig som få.

Det ligger ju nära till hands att tro att det som gäller är att sträcka på sig så man blir "lång i överkroppen", och luta sig fram från höften (inte genom att kröka ryggen) så man når långt fram med paddeln när man gör isättet. Jag har iofs stretchat baksida lår hela vintern, men är nog liiite för stel fortfarande för att ta en bra sån position. Så det vore ju nice om det är okej att sitta som en hösäck också, det är mer min talang... hehe

Om man har begränsad rörlighet, är det då bättre att sitta rakt och inte luta sig framåt så mycket så man inte krummar ryggen, på bekostnad av att man inte når lika långt fram med paddeln, eller ska man istället försöka nå långt fram på bekostnad av att ryggen blir lite krum? Om det visar sig vara svårt att uppnå "idealet" kan det ju vara bra att veta vad som är viktigast.
 
Nu är jag bara en paddlande motionär....som är helt självlärd.
Jag försöker sitta med lite svank och så mycket framåtlutad som minna korta baklår tillåter, tycker att jag får bästa kraften så. Men även jag sjunker ihop med jämna mellanrum....speciellt under längre distanspass.
Tror även att rygg och axlar mår bäst av denna sittställning. Sen kan man väl även tänka sig att andningen underlättas att ryggen är hyfsat rak.
Tycker även att en viktig del i tekniken är att inte trycka sig för mycket bakåt på sitsen utan använda pullbaren (om man har) att balansera kraften mellan påskjutarfoten och dragande foten.
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Tack för feedback. Ska nog försöka sitta mer upprätt framöver, känns som jag hamnar i ett bättre läge på sätet (mer sittknölar, mindre svanskota) för att undvika rumpont också.

Skulle vara intressant med en mätning på en elitkanotist, lite EMG på muskler och kraft på fotstödet mm genom ett drag. Jag har sökt lite sporadiskt men inte hittat.

Jag tänker mig som så att trycker man hårdare på fotstödet än man har tryck i draghanden från paddeln då slösar man energi nånstans, antagligen genom att trycka sig upp mot bakkanten av sätet. Jag kan däremot tänka mig att även duktiga paddlare faktiskt gör det, känns som att lite energislösande i just benen inte är katastrof i just kanot, tror att åtminstone eliten har mer centralkapacitet (hjärta/lunga) än lokalkapaciteten i överkroppen kan göra av med. Men som sagt, skulle vara intressant att verkligen veta hur det ligger till.
 
Tänkte att någon duktig ICF-kanotist skulle svara men här kommer förklaringen jag läst.

När man jobbar med ben och vridning av överkropp så vrider sig ryggraden också. Att vrida en böjd ryggrad fungerar inte lika bra som att vrida en rak. Andningen är också nämnd fast där är jag inte lika övertygad efter att ha sett elitcyklister (på TV...) kämpa sig upp i bergen under Tour de France. Skulle det vara viktigt med rak rygg för andningen så skulle de ha ett alternativt styre för uppförsbackarna där luftmotstånden inte spelar någon roll.

Så länge man inte pumpar fram och tillbaka med överkroppen spelar inte vinkeln i höften någon roll för avståndet till isättet. Eventuell pumpning borde påverka kanoten negativt (doppa/lyfta nosen) och stjäl dessutom kraft från framdrivningen.

Det som stämmer för eliten kan ibland vara svårt för oss amatörer att uppnå. Vi sitter dessutom i helt annorlunda kanoter med annorlunda sittbrunnar. Titta på filmer på Youtube, läs och hämta idéer men känn efter själv vad som känns bra för dig. Paddla mot klockan på ett par olika långa sträckor hemma och prova olika tekniker. Förra sommaren försökte jag förbättra mitt självlärda drag men det slutade med en skada som saboterade DKM+ och tog en dryg månad att läka...
 
Jo, det är nog mest när jag sitter i motionskanoten jag tänker på här, inte optimera för vad som är mest skonsamt etc (då hade jag väl kört grönlandspaddel :) ), utan vad som ger högst effektutveckling och ändå funkar på lite längre sträckor i en tävlingssituation. Motionskanoten är inte så mycket bredare än en ICF-racer och har samma inredning så tekniken begränsas nog inte så mycket av den. Kör också med väldigt litet paddelblad för att kunna hålla ganska hög frekvens.

Då det gäller lämplighet av att applicera elitteknik på motionärer skulle jag tro att det är ungefär likadant som i löpningen, att jo, det fungerar åtminstone om motionären är av träna-flera-ggr-i-veckan-typ. Skillnaden är att motionären inte når samma vinklar (når inte lika långt fram med paddeln, har inte lika hög paddelföring, når inte lika långt ut på sidan i draget osv) men samma principer kan användas. Möjligen ska man betona lite olika om vad som är viktigt och ej i draget men det är ju inte så lätt att veta...

Då det gäller skador ligger jag oftast och balanserar på gränsen, så visst är det en risk att leta efter en snabb paddlingsteknik. Jag har haft överbelastningsproblematik förr i paddlingen och utesluter inte att jag får problem igen, har vissa svaga punkter. Men det är ju inget dödligt. Går det åt h-vete får man komma igen ett annat år.
 
Skönt att höra! ;) Jag är sängliggande pga diskbråck efter en paddeltur i torsdags.

Det är verkligen illa, mycket ont.
Det jag verkligen funderar mycket på är om jag kommer att kunna paddla och utöva andra rörliga aktiviteter igen, ens i en avlägsen framtid.

Oj, det var tråkigt att höra. Vill förstås inte trivialisera såna skador. Tror dock inte att slätvattensracing är värre än annan uthållighetsidrott i fråga om skadeproblematik. Har man ryggproblem kan jag dock tänka mig att det inte är så bra, inte så kul att få reda på att man hade det på det där sättet...
 
Oj, det var tråkigt att höra. ... inte så kul att få reda på att man hade det på det där sättet...

Här hittar du en del läsning i ämnet...
http://kanotmedicin.wordpress.com/
Krya på dig!

Tack hörni!
Nej det känns trist. Ska se om jag kan få tag på någon ryggläkare imorgon. Stora frågan är väl om det är värt att operera bort det nu eller inte. Jag har haft besvär liknande de aktuella flera gånger förr, tyvärr får jag lätt "ryggskott" med ischias. Symtomen uppfattar jag som "diskogen smärta" dvs disken i sig gör ont och det ger i sin tur upphov till muskelkramp och huggande muskelsmärtor vid rörelse.
Jag gjorde en magnetkameraundersökning i fredags. Ländryggen är fin för övrigt men jag har alltså ett stort bråck (1,5x1,3x1,3 cm) i nedersta nivån L5-S1. Även om jag har utstrålning i benet längs sk dermatom på samma sida som bråcket så stämmer inte nervrotsnivån, så det är tveksamt om det trycker på roten. Mer troligt är den bara lite inflammerad. Bråckhalsen är ganska grov och det är svårt att tänka sig att det skulle försvinna eller minska nämnvärt utan specifik behandling. Som sagt vill man ju kunna ägna sig åt fysisk aktivitet även i framtiden...
 
Det är nog också så att racingpaddlare letar rörelsemönster som ger en maximal blandning av kraft och återhämtning. Det som känns bra är ofta bra.
Nog är det svårt att få bra bentramp och bålrotation sittande som en "hösäck"?
 
Jag har läst teknikgenomgången från kanotförbundet, men ganska snart börjar man ju undra om massa konstiga detaljer.

Typ vad "sittställningen ska vara upprätt med avslappnad" egentligen betyder. På bilderna där ser ju många ut att ha ganska rundad rygg... så det verkar vara nåt mitt-emellan-läge mellan svank i ryggen upprätt och hösäck som gäller...? Alltså kanske inte riktigt lika lång i kroppen som en löpare ska vara.

Jag hade önskat en detaljerad och exakt teknikbeskrivning, det funkar bäst när man inte har en tränare tycker jag. Ofta är teknikbeskrivningar skriva som "hur man ska tänka" snarare än exakt hur det ska fungera. Inom löpningen (där jag kan tekniken bra) säger man till exempel ofta att foten ska landa rakt under kroppen, och det är bra att tänka så men i verkligheten ska den landa liiite framför kroppen, men eftersom i stort sett alla sätter i foten för långt fram så överdriver man lite som tränare.

Andra detaljer jag funderat på är hur hårt fotremmen egentligen ska sitta, och hur den används, och hur tätt ihop med fötterna man ska sitta, och hur mycket man normalt använder styrpinnen på ett slätvattenslopp.

Hur man gör kraftinsatsen är också lite av en gåta, när man tränar för att paddla riktigt fort (>12 km/h), jag kan ju harva på i 10 km/h hur länge som helst men har ingen vidare toppfart. Jag har sett de som kan paddla fort när de paddlar långsamt på sitt träningspass ofta ser lite "ryckiga" ut, lång mikropaus men hårt snabbt drag ser det ut som. Jag misstänker att jag är lite för försiktig i början av draget och tänker lite för mycket på frekvens och för lite på att det ska kraft ner i vattnet om det ska bli nån fart.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips