osprey

[Staffan Andersson]

Hur nära snår ska man gå? Under trädgränsen är ju rena transportsträckor; på sådana ska givetvis alla terräng- och vegetationssvårigheter undvikas.

Lättast är ju då att använda sig av vägar etc.

 

[fraewu]

Jag är en Osprey som är en dagrygga. Nota bene dagrygga och egentligen en blandning av plats för dator/vildmark. Jag har p g a ryggskada svårt med dagryggor där poängen är att snöra samman utrustningen så mycket att den ligger som en klistrad utter längs med ryggraden men trivs man med det så är ju det bra. Den här är rätt lös men för mig passade den utmärkt. Väldigt skön även om den rätt snabbt blir tung. Finns lagom med fack när man ändå bara ska gå och det passar mig som kan ha svårt att hålla reda på saker. Passar bra för kajaken för det finns tåv huvudfack där man kommer åt huvudpackningen.
Passar mig utmärkt och jag har en ryggsäcksgarderob om åtta att välja mellan. Passar i kajak för längre tur, dagtur kajak, trekka men passar inte kajak så bra.

 

[Raskesven]

Håller med.

Vi har ju alla olika preferenser, men själv tycker jag att det är dummare att gå genom snår med veckopackning på ryggen än att sätta nätväv på ryggsäckar
Lyckligtvis blir alternativen för lätta ryggsäckar bli fler och fler, så den som brötar sig fram genom täckt terräng kan ju välja en annan säck.

Apropå tråden om friluftsartiklars kvalité; en ryggsäck där man måste undvika att gå mellan två fjällbjörkar, undvika att gå för nära ett videsnår osv, är det kvalité när det gäller en ryggsäck för fjällvandringar? Eller kanske den är gjord endast för öppna gräshedar och dylikt? Normalt sett i Sverige passerar man ändå genom fjällbjörkskog första dagen, och sista dagen på många fjällvandringar. Det är ju närmast fånigt att konstruera sådana ömtåliga grejer.

Raskesven

 

[Martin Fjäderlätt]

en ryggsäck där man måste undvika att gå mellan två fjällbjörkar, undvika att gå för nära ett videsnår osv, är det kvalité när det gäller en ryggsäck för fjällvandringar?

Nej och ja.
Om man normalt behöver gå bland snår är det inte kvalitet. Om man normalt inte behöver gå bland snår är det kvalitet. Själv går jag oftast på stigar när jag är i snåriga marker. De gånger jag gått i snåriga marker utan stigar har jag senare tyckt att det har varit ett risigt vägval, även med en supertålig välkänd krigsgrön superrygga på ryggen.

Men som alltid: don efter person.

 

[camoscio]

Lättast är ju då att använda sig av vägar etc.

Det brukar i mitt fall vara vägar närmast byarna, stigar lite högre upp och vidare upp mot trädgränsen. Där jag går vore det under alla omständigheter omotiverat självplågeri att lämna dessa.

 

[JMel]

Stigar finns inte överallt.

Nej och ja.
Om man normalt behöver gå bland snår är det inte kvalitet. Om man normalt inte behöver gå bland snår är det kvalitet. Själv går jag oftast på stigar när jag är i snåriga marker. De gånger jag gått i snåriga marker utan stigar har jag senare tyckt att det har varit ett risigt vägval, även med en supertålig välkänd krigsgrön superrygga på ryggen.

Men som alltid: don efter person.

En mer korrekt beskrivning borde väl vara att du väljer områden där det finns stigar. Den lätta utrustningen är mest lämpad för viss terräng.

Don efter den terräng och det område man väljer.
JM