Offerplatser

Det är ju rent pragmatiska skäl också likväl som andliga, som gör att man lämnar matrester som offer... eller? Vad ska man annars göra med det? För det är ju inte särskilt trevligt att bära med sig matavfallet, fiskresterna etc?

När jag rensar en fisk så lämnar jag ju resterna, ofta med en tanke att: sådärja, nu fick rävarna lite att äta också. Är jag andlig nu? ;)

Att du kanske inte känner dig andlig när du lämnar kvar matrester och fiskrens efter dig, som du säger: "Nu får rävarna lite att äta" är en sak, men det jag talade om var att ursprunget varför man gör på detta vis än idag är en kvarleva som går tillbaka till den tid då den gamla naturtron tillämpades fullt ut av människorna i norra delarna av vårt land och man såg allting i naturen och runt omkring en som levande väsen, som var direkt knutet till gudavärlden.

//Bieggolmáj
 
Svar till originalämnet i tråden: Man har hittat en del stenformationer byggda av samer, fast inget i samma klass som Stonehenge.

Här är webbsidan för ett forskningsprojekt vid Smithsonian som har en del (små) bilder av samiska stenringar.

Här är ett papper från samma forskningsprojekt, från en konferens vid Oulo universitet, med en liten karta av en stenring på Lappsandberget (sidan 20).

Här är Västerbottens museums sida om offerplatsen på Altarliden.

Här är en kort artikel om ringen på Altarliden där en professor i samiskt språk och kultur vid Umeå universitet säger:

Jag har berättat om det här för kollegan i Finland och han blev eld och lågor. Det visar att bruket att bygga stenringar vid offerplatser är mycket gammalt eftersom det finns på så långt håll från varandra. Det är inte omöjligt att det finns stenringar över hela det samiska området men fler är inte funna.

Det verkar inte finnas några riktigt bra bilder på nätet. Du kanske får pallra dig upp till Rusksele själv och knäppa några. =)
 
Senast ändrad:
De tog alla sejtar och bar dom tills sina museer och de som de kunde fällde dom till marken, krossade dom och byggde kyrkor. Trummor samlades, brändes eller togs hem som souvenirer och de som inte slutade tala med sina förfäders gudar hotades med döden.

Allt de visste om har de grävt upp och magasinerat men ändå skall det grävas efter mer och skrivas om det som de bara kan spekulera om. Deras behov har ingen gräns.

Att ta spektakulära bilder låter inte så allvarlig men sedan håller någon schamansistiska kurser vid platser de "inte har en aning om är heliga". Lika omedvetet skiter och pissar man på offerplatserna - trots att det står stora R på kartorna - så talet om respekt är inte så självklart.

Sedan tycker ni att jag har en tråkig attityd när jag frågar vad ni har där att göra?

Som om det inte räcker med det så gör ni er lustiga över att ett samiskt ord liknar ett sexrelaterat ord på ert språk vilket ytterligare är ett bevis på er etnocentrism.

Jag har inte varit för Sametingets förslag men efter den här diskussionen håller jag med dom. Lyssna på vindmannen som försöker förklara. Jag bryr mig inte om vilket intryck jag ger, vi ser på detta från olika världar fastän jag inte är Same.

- Then go. I for one, will not debate ther merith of a singel line of smoke in my own contry.
 
Det är HUR man frågar som visar vilken attityd man har. Mycket sällan VAD man frågar.
Det är också HUR man frågar som avgör hur det man frågar tas emot.

Om du inte bryr dig om vilket intryck du ger så är det den saken vi ser på från olika världar.
 
Som om det inte räcker med det så gör ni er lustiga över att ett samiskt ord liknar ett sexrelaterat ord på ert språk vilket ytterligare är ett bevis på er etnocentrism.
Nu tycker jag att det är dax att du lugnar ner dig lite grann Rungá. Om du läste mitt inlägg ordentligt se nedan...
Offerplatsen ligger på sydvästsidan av fjället med det osedliga namnet Runkatjåkkå (som det hette på äldre kartor) eller som det egentligen heter Ruńgatjåhkkå.
...så ser du kanske att jag förvisso gör mig lite lustig... men inte över det samiska namnet (Ruńgatjåhkkå) utan över våra sydlänska förfäders misstolkning av det samiska namnet på vårt språk

I övrigt... Vad menar du egentligen... ska man inte få vistas på eller ens passera i närheten av en plats som någon anser helig om man inte delar deras tro? Ska inte en ateist, schamanist eller till och med protestant få besöka en katolsk kyrka, eller en kristen besöka en moské. Jag kan känna vördnad inför sådant som andra vördar, bara därför att dom vördar det. Jag kan förstå att t.ex. silverdörren blev en offerplats, känna naturens storhet vid en sådan formation även om jag fördenskull inte konverterar till schamanism.
Mycket ont har gjorts i kristendomens och vetenskapens namn och stora fel har gjorts av tidiga upptäckare och myndigheter och jag stöder helt kravet på att lämningar som plundrats (flyttats) från samiska offer- eller begravningsplatser ska återbördas! Men att därifrån gå till slutsatsen att dessa platser inte ska få besökas, ja... inte ens nämnas eller diskuteras är absurt!


///Claes
 
Sedan tycker ni att jag har en tråkig attityd när jag frågar vad ni har där att göra?

Vad eller vem ger Dig rätten att ens ställa frågan? Jag har visserligen förstått att Du tycker om att "stänka vatten på elden" för att lyssna på ljudet, dvs väcka debatt genom att provocera, men i det här fallet så framstår Du som en fanatiker som inte tror någon om något gott. Då kommer debatten inte att handla om tolerans utan mer om intolerans.
 
Jag är på jakt efter några spektaktulära samiska offerplatser i skandinavien.
När jag var liten besökte jag offerklippan vid Luobákti (Luopakte) tillsammans med mina föräldrar
samt en renskötare. Jag tror jag fortfarande skulle finna den "spektakulär". I fint väder milsvid utsikt
över Torne Träsk. Vid mitt besök i början av 80-talet fanns det fortfarande kvar renkranium på klippan.
Det verkar t o m vara ett turistmål (lämpligheten kan ju alltid diskuteras, men de verkar informera
om samisk kultur under den guidade turen):
http://www.abisko.nu/sommar07/aktiviteter/aktiviteter_dag_special.asp

Snårigt och stundtals blött från E10:an, men väl på kalfjället är det lättgånget.
 
Silverdörren, en klippformation nära Tarrakaisestugan i Tarradalen, lär ha varit en offerplats (konstigt om den inte varit det)

Visa bilaga 205
Flygfoto av Silverdörren


Ha de' ///Claes
Nygårdhs irrfärder i Fjällen

Ja, det är väl den som heter "Passeuksa", heliga dörren, enligt Vandra kungsleden 2 ligger offerplatsen en bit nedanför själva "dörren".

Sen är det ju tråkigt att det är en som polemisk stämning när man bör kan föra en lugn och vettig diskussion, på båda sidor alltså.
 
När Samerna I äldre tider offrade på offerplatser så var det renar man offrade som en del i sin ritual. Renen slaktades, styckades och köttet kokades och åts av de närvarande. Seiten fick benen därför att hans makt var så stor att han kunde sätta nytt kött på benen många gånger.
Det är värt att tänka igenom detta lite eftersom det är en både mycket praktisk och naturnära syn.

På samma sätt som vi har rester kvar från vår Asatro (midsommarfirande, Lucia, osv) så har Samerna rester kvar av sin Shamanismiska tro + lite från vår Asatro också.
Samekulturen är lika komplex som vår kultur. Sagor från Iliaden hittas även bland Samiska sägner och sagor där Stalo är ”skurken ifråga”, inte cyclopen.

Angående offerplatser så fanns det stora sådana dit många sökte sig vid vissa, eller viss, årstid. Det fanns också mindre offerplatser för en grupp av människor, samt offerplatser som bara en enskild man använde sig av. Lite som hos oss själva alltså, det finns domkyrkor, sockenkyrkor - samt några har eget litet altare hemma.

Några fjäll är heliga, t.ex Slugga som är omgiven av offerplatser. Det finns också en hel del andra heliga fjäll som inga kvinnor fick komma nära eftersom det var skadligt för dem.

Namnet Pastavagge kommer från ursprungsnamnet Passevagge, där bodde Bieegolmai och hade vindarna instängda i en grotta. De som varit där (vid rätt vind) förstår varför.

Fjällen är alltså kulturell mark. Mark brukad av en annan kultur på ett sätt som många människor idag har svårt att ta till sig. Många av oss skyndar oftast bara förbi med tung packning och har inte tid att stanna och verkligen se naturen och förstå naturen. Tittar man sig omkring, och vet vad man letar efter, så finns det spår överallt i fjällen efter äldre tiders Samer och deras sätt att leva.

Angående stenlämningar. Vid Rinim i Sitojaures västända finns det en unik, ganska lång, stengärdsgård som avslutning på ett fångstgropsystem. Den är lätt att hitta om man letar efter den och vet att den avslutar ett fångstgropsystem, alltså, följ groparna mot fjällsidan.

Thomas
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.