Offerplats i padeljanta

Hejsan,
Jag går längs padeljantaleden om två veckor och på min karta ser jag att det finns en "offerplats" mellan Njunjes- och Tarrenkaisenstugorna, i närheten av Luoppslgiedde. Har någon varit där? Nåt som vet vad det är, om det är värt att vandra upp för berget för att se vad det nu är?
 
Basseuksa offerplats

Info om hur du kommar dit finner du i Grundstens På fjälltur Padjelanta...2010. Kanske ser du det redan från Padjelantaleden, men det er INTE Nationalpark Padjelanta här. Har inte varit där, men känns sevärd
 
Basseuksa är en dörrformad fördjupning i en klippvägg som är ljusare än resten av väggen. Den ser ut som en stängd dörr som leder in i berget (därav namnet, Basseuksa = "Heliga dörren") och syns från Padjelantaleden.

Själva offerplatsen ska enligt uppgift ligga en bit under dörren. Jag har aldrig varit uppe och kollat själv, jag har bara gått nere på leden. Claes Nygårdh har en bild:

http://fjallen.nygardh.net/sarek05/galleri/bild07.jpg
 
"Dörren" syns bra från leden. Men det är inte förrän man går ända fram som man förstår hur stor den faktiskt är. Det finns en del horn och krimskrams som turister "offrat".
 
Men det är ingen direkt dörr? Den har inte använts för tusen år sedan och "fastnat" eller så utan det är bara berget som ser lite roligt ut? Det finns ingen historia om den?
 
I boken Fler Fjällsmultronställen ISBN 91-973347-7-4 har ett kapitel "Tarradalens heliga dörr" på 3 sidor om denna plats (83-85)

default.asp


Hittade även detta
http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1993_195.pdf

Offren utfördes emellertid inte vid Basseuksa,
utan vid en särskild offergrotta som ligger
ca 90 m från porten på den sydöstra sluttningen
av ravinen nedanför porten. Vid offergrottan
finns numera bara några enstaka
synliga benbitar kvar, vilket skall jämföras
med de »tusende Lass horn» som låg här under
början av 1670-talet (enligt den aneinyme
skribenten hos Graan [1672] 1899 a, s. 65),
eller de renhorns- och benrester »i mängd»
som fanns kvar så sent seim vid Ernst Mankers
besök 1943 (Manker 1957, s. 198).
Flera stenar som förmodades vara sejtar
(dvs. heliga stenar sing. siejdde) hade H. V.
Rosendahl, järnvägsläkare i Gällivare och en
känd »samlare av seitar», redan 1892 fört bort
från platsen och 1943 observerade Manker en
sten av »seitckaraktär» i offergrottan (Manker
19547, s. 198), men någon sådan sten finns
inte längre där (fig. 5).

Bild från http://www.fjallen.nu/fakta/spar.htm

basseuksa.JPG
 
Senast ändrad:

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips