Myter om klättring

Det viktiga med att klippa senare är ju förstås att man faller högre...
Inte att man faller från en högre höjd, utan att man stannar högre än om man drar ut (mer) rep från en lägre position. Fallets längd kan dock typiskt bli lika i de två fallen. Men man faller alltså längre ned, om man klipper tidigare - och det är ofta en stor nackdel.
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Två nya myter:

  • Fallet blir längre om man faller precis vid klippet då man väljer att klippa högt istället för vid midjan.
  • Det är skonsammare för repet att låta repet löpa genom två karbiner i ett toppankare.

Vill du förklara lite kring dessa myter?

  • Det är ett vanligt missförstånd att man ska klippa mellansäkringar i midjehöjd för att minimera fallets längd. Vet inte hur många gånger jag har fått påpeka att detta inte stämmer. Att klippa i midjehöjd istället för att klippa högt över huvudet leder till att man faller kortare nedanför sin senaste säkring, inge annat. Fallet bli alltid lika långt såvida man inte klipper under midjehöjd.
  • När jag började klättra för 6 år sedan fick jag rådet (från en auktoriserad instruktör) att använda två karbiner i centralpunkten i ett toppankare. Anledningen var att repet inte skulle få en sådan skarp böj och därigenom slippa slitas så hårt. Teoretiskt kan jag tänka mig att det finns en skillnad, men att detta skulle ha nån som helst betydelse i praktiken ställer jag mig väldigt tveksam till.
 
  • Det är ett vanligt missförstånd att man ska klippa mellansäkringar i midjehöjd för att minimera fallets längd. Vet inte hur många gånger jag har fått påpeka att detta inte stämmer. Att klippa i midjehöjd istället för att klippa högt över huvudet leder till att man faller kortare nedanför sin senaste säkring, inge annat. Fallet bli alltid lika långt såvida man inte klipper under midjehöjd.


Inget missförstånd.
Om jag har en säkring 10 meter upp och jag klipper i midjehöjd så har jag 10 meter rep ute, om jag istället har inknytningen en meter under när jag klipper har jag 11 meter ute. Om jag faller precis innan jag klipper så stannar jag längre ner i det fallet där jag sträckt mig upp för att klippa. Sen har det naturligtvis med att göra varifrån det är säkrast att klippa. Säkringarna är till för att göra klättringen säkrare inte göra den svårare.
 
Om du faller när du håller tre meter rep i handen (som du gör när du klipper riktigt högt över huvudet) faller du lite längre, än om du inte försöker klippa precis just då. Det du beskriver är inte samma sak sam den auktoriserade instruktören försöker beskriva.

Men, om du klättrar lite högre tills du får bulten vid midjan, och trillar precis då, så blev fallet kortare än om du trillade med tre meter slack i näven.
 
Beträffande de två karbinerna, så är det nog svårt att säga säkert. Två karbiner ger egentligen samma böjradie men med halva omslutningsvinkeln med en liten rak sträcka däremellan. Det skulle kunna vara både sämre eller bättre, om man ser till hur man beräknar livslängd liknande fall, t ex remtransmissioner. Det finns dock andra skäl till till två karbiner och gärna med grovt gods. Hellre HMS än små d-karbiner.
 
Inget missförstånd.
Om jag har en säkring 10 meter upp och jag klipper i midjehöjd så har jag 10 meter rep ute, om jag istället har inknytningen en meter under när jag klipper har jag 11 meter ute. Om jag faller precis innan jag klipper så stannar jag längre ner i det fallet där jag sträckt mig upp för att klippa. Sen har det naturligtvis med att göra varifrån det är säkrast att klippa. Säkringarna är till för att göra klättringen säkrare inte göra den svårare.

Jo, det är visst ett missförstånd. Om jag får använda mig av ditt exempel så faller du 20 meter i båda fallen om fallet sker precis vid inklippningen. Om du klipper i midjehöjd så är du 10 meter ovan din senaste säkring och har 10 meter rep ute, vilket ger ett fall på 20 meter. Om du klipper en meter från säkringen så är du 9 meter ovanför din senaste säkring och har 11 meter rep ute. Detta ger också ett fall på 20 meter. (Och jo, jag vet att fallen skulle bli längre i verkligheten med slack i systemet, dynamisk broms m.m., men det gäller båda alternativen)
 
En tanke om jämviktningssnacket.
Nu kanske jag är lite morgontrött och missade huvudskälen för olika inlägg.
Men jag resonerar iaf att om man jämviktar 2-3 punkter kommer dessa punkter att belastas med samma fördelad kraft, och då minimeras risken för att någon av dessa ska rippa iom att varje individuella punkt får ett "lättare ryck".
Så innan man börjar tala om chockbelastning är redundant eller inte så förutsätter jag att dom ankarpunkter jag sätter upp ska hålla för det jag faktiskt ska använda dom till (+extra belastning såklart).
 
Jo, det är visst ett missförstånd. Om jag får använda mig av ditt exempel så faller du 20 meter i båda fallen om fallet sker precis vid inklippningen. Om du klipper i midjehöjd så är du 10 meter ovan din senaste säkring och har 10 meter rep ute, vilket ger ett fall på 20 meter. Om du klipper en meter från säkringen så är du 9 meter ovanför din senaste säkring och har 11 meter rep ute. Detta ger också ett fall på 20 meter. (Och jo, jag vet att fallen skulle bli längre i verkligheten med slack i systemet, dynamisk broms m.m., men det gäller båda alternativen)

Inte om jag faller precis när jag ska klippa för då har jag dragit upp repet till säkringen (10 meter) och sen ner till inknytningen (1 meter). Det blir 11 meter. Om säkringen under är på 5 meter så har jag i första fallet 5 meter rep ute ovanför säkringen under och i andra fallet 6 meter rep ute efter säkringen = stannar längre ner
 
En tanke om jämviktningssnacket.[...]
om man jämviktar 2-3 punkter kommer dessa punkter att belastas med samma fördelad kraft, [...]

Det var en av de sakerna John Long har experimenterat fram till, att flera jämviktade punkter inte får samma kraft, om inte benen är exakt lika långa och drakriktningen är åt exakt samma håll (och vi bara snackar om två punkter). I alla andra fall så är fördelningen annorlunda (90/10, 80/20, 70/30) oavsett equalette, cordelette, sliding-x.
 
Det var en av de sakerna John Long har experimenterat fram till, att flera jämviktade punkter inte får samma kraft, om inte benen är exakt lika långa och drakriktningen är åt exakt samma håll (och vi bara snackar om två punkter). I alla andra fall så är fördelningen annorlunda (90/10, 80/20, 70/30) oavsett equalette, cordelette, sliding-x.

Där har du en poäng.. dags för kaffe nu tror jag.
Men oavsett lär ju en så pass god jämviktning som man klarar av, vara bättre än att bara låta två punkter sitta helt löst som en slags backup. Om inte annat för att slippa slita på gear som sitter i huvudpunkten.
Jag utgår från strävan efter perfektion i jämviktning, och slutar med att ta en fikapaus medans andra testar ankaret :cool:
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips