Bra stövlar som är avsedda för vandring (ex Nokian Finnjagd eller Tretorn Sarek) var mer eller mindre norm för fjällvandring för några decennier sedan och är fortfarande ett mycket bra val speciellt för vandringar i skog och blötare terräng.
Myrmark
- Trådstartare lailai
- Start datum
Saknar gamla Tretorn Sarek! Fast jag skulle inte kunna ha såna nu ivf så.
Förstår inte att så många tycker myrar är så ofarliga. Djur kan ju gå ner sig, så varför inte människor? Våra instinker lär inte vara bättre.
Och människor fastnar visst också.
www.svt.se
Förstår inte att så många tycker myrar är så ofarliga. Djur kan ju gå ner sig, så varför inte människor? Våra instinker lär inte vara bättre.
Och människor fastnar visst också.
Två fjällvandrare fastnade i myr i Sälenfjällen – så minskar du risken
Se fjällräddarens tips för säkrare vandring • ”Där kan en älg sjunka – då är den ju borta”
www.svt.se
Aktuellt
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Finns olika varianter på myrar. Finns väldigt många myrar där jag bor och det är normalt oproblematiskt och faktiskt enkelt att gå över. Det kan dock finnas områden som är dåliga att gå över och som på orienteringskartor ritas som opasserbara.
Uppe på fjället tycker jag ofta myrar är oproblematiska.
Eftersom myr är ett slags mellanting mellan sjö och fast mark så kan det självklart finnas områden som är en närmare en överväxt sjö där man kan få bada eller områden där man sjunker ned djupt och faktiskt kan fastna.
Tror många har en överdriven tro på att myrar är svåra att passera och överdriver problemet med att bli blött om fötterna.
De kan vara luriga, så man ska ha respekt för dem.
Bakgrund till det här inlägget: Jag är varken myr-expert eller regelbunden hjortronplockare.
Det första jag tänker på angående trådens ämne är följande jag fick lära mig som ung: Svikta eller hoppa på underlaget vid misstänksamhet och känn efter om en vågrörelse fortplantar sig i sidled. Då befinner man sig på igenväxt sjö med lös dy/gyttja en liten bit under fötterna. I dessa fall höjer man uppmärksamheten genom att se var man sätter fötterna och utvärderar resultatet.
På torvmosse (död vitmossa, ej dy/gyttja) är det lugnt enligt mina erfarenheter. Är det blött som det oftast är använder jag gummistövlar.
Har stött på obefogad rädsla för att ”gå ner sig” i våtmark. Någon föreslår att den kommer från skräckhistorier om kvicksand som var vanliga under 1900-talets andra hälft. Dessa historier kommer från utlandet och handlar om en annan jordart än den som finns i myrar.
Likaså kan fyrbenta klövdjur gå ner sig. Människan har mycket bättre förutsättningar att ta sig upp.
Instämmer med de som skriver att man inte ska vara rädd för att gå ner sig. Kvarstår tvivel: Sök på internet efter olyckor med allvarliga konsekvenser / dödsfall p.g.a. att någon gått ner sig i Sverige. Tänk på att många timmar har tillbringats på myrar vid b.l.a. hjortronplockning.
Undantaget är om man är uttalat svag av någon anledning (ex gammal eller sjuk) och samtidigt vill ge sig ut på mark som man har svårt att bedöma. Då kan man ta med sig en mobiltelefon och ringa in hjälp om det extremt osannolika skulle inträffa. Och behöver inte oroa sig.
Det första jag tänker på angående trådens ämne är följande jag fick lära mig som ung: Svikta eller hoppa på underlaget vid misstänksamhet och känn efter om en vågrörelse fortplantar sig i sidled. Då befinner man sig på igenväxt sjö med lös dy/gyttja en liten bit under fötterna. I dessa fall höjer man uppmärksamheten genom att se var man sätter fötterna och utvärderar resultatet.
På torvmosse (död vitmossa, ej dy/gyttja) är det lugnt enligt mina erfarenheter. Är det blött som det oftast är använder jag gummistövlar.
Har stött på obefogad rädsla för att ”gå ner sig” i våtmark. Någon föreslår att den kommer från skräckhistorier om kvicksand som var vanliga under 1900-talets andra hälft. Dessa historier kommer från utlandet och handlar om en annan jordart än den som finns i myrar.
Likaså kan fyrbenta klövdjur gå ner sig. Människan har mycket bättre förutsättningar att ta sig upp.
Instämmer med de som skriver att man inte ska vara rädd för att gå ner sig. Kvarstår tvivel: Sök på internet efter olyckor med allvarliga konsekvenser / dödsfall p.g.a. att någon gått ner sig i Sverige. Tänk på att många timmar har tillbringats på myrar vid b.l.a. hjortronplockning.
Undantaget är om man är uttalat svag av någon anledning (ex gammal eller sjuk) och samtidigt vill ge sig ut på mark som man har svårt att bedöma. Då kan man ta med sig en mobiltelefon och ringa in hjälp om det extremt osannolika skulle inträffa. Och behöver inte oroa sig.
Jag har gått ganska mycket nedanför fjällen i norra Jämtland. Har lärt mig att en större myr måste man läsa av innan man tar sig över. Oftast blir det att följa kanten, titta på kartan, någon bäck som går igenom ? Då gäller no go. Växer det något av ris buskar på tuvor., då kan man försöka gå där.Kolla med staven om det bär. Tveka inte att gå tillbaka samma väg du kom ! Brunt svart undviker man. Myrar är mera lättgångna än upp och ner partierer med vresig fjällbjörk.
Viktigt att man stannar upp, kollar hur ser det ut framåt, kollar med kartan vart skall jag.
Viktigt att man stannar upp, kollar hur ser det ut framåt, kollar med kartan vart skall jag.
