Minimalistiskt överlevnadskit
- Trådstartare Fawkes
- Start datum
Vad som ofta missas, tycker jag, är dasspapper och cash.
Dasspapper...behöver ju ingen närmare förklaring..
Cash, vete tusan hur många gånger jag använt cashgömman i mitt förbandskit. 50 tal ggr säkert..har det inte varit att köpa mjukglass till dottern, så har det varit till att köpa bensin av någon främling längs vägen.
Har 500:- i små och stora sedlar.
// Lasse
Dasspapper...behöver ju ingen närmare förklaring..
Cash, vete tusan hur många gånger jag använt cashgömman i mitt förbandskit. 50 tal ggr säkert..har det inte varit att köpa mjukglass till dottern, så har det varit till att köpa bensin av någon främling längs vägen.
Har 500:- i små och stora sedlar.
// Lasse
Tips angående kunskap är att gå Svenska överlevnadssällskapets grundkurser, barmark och vinter. Då lär man sig på riktigt istället för att lyssna på ett gäng tangentbordsöverlevare
Som du då?
Skämt åsido, frågan var vad man ska ha med sig och frågeställaren har väl mer eller mindre själv svarat på frågan. Något som jag alltid har, förutom kniv, tändstål, liten pannlampa och vattenflaska är värktablett och första förband i miniformat. De ligger i en liten tablettask av metall (som kan funka till en massa saker) tillsammans med några plastpåsar och lite snöre och någon säkerhetsnål. Mobiltelefon har ingen nämnt men den kan vara bra till mycket. Förutsatt att den är laddad förstås.
Jag tycker den ursprungliga formuleringen är rimlig.
Överlevnad kan det bli fråga om även om man tycker sig ha koll på
allt.
Det räcker att falla illa, och paja mobilen i fallet, så kan det bli knivigt.
Inte så många månader om året som man skrattar bort en natt i det fria, om man är fel klädd.
Jag har själv gått bort mig vintertid på ett ganska obehagligt sätt. Om man faktiskt inte har koll på riktning pga t.ex moln eller mörker så kan det ju skilja på någon mils promenad i terräng om man går åt fel håll.
Hellre då övernatta så drägligt som möjligt tycker jag.
Känns också fånigt att ringa 112 om man hade kunnat ta med en egen möjlighet till övernattning.
Överlevnad kan det bli fråga om även om man tycker sig ha koll på
allt.
Det räcker att falla illa, och paja mobilen i fallet, så kan det bli knivigt.
Inte så många månader om året som man skrattar bort en natt i det fria, om man är fel klädd.
Jag har själv gått bort mig vintertid på ett ganska obehagligt sätt. Om man faktiskt inte har koll på riktning pga t.ex moln eller mörker så kan det ju skilja på någon mils promenad i terräng om man går åt fel håll.
Hellre då övernatta så drägligt som möjligt tycker jag.
Känns också fånigt att ringa 112 om man hade kunnat ta med en egen möjlighet till övernattning.
Jag har varit med om en otäck, oväntad och dessutom oförberedd händelse med bil - men det var i lika mycket obygd som det kan vara under vilsegånget frilufsande. Och detta var lååångt före mobilernas era...
Mitt i natten, på väg hem från Sälenvecka, mellan Orsa och Bollnäs [väg 301] i en gammal förgasarmotorförsedd '70 Toyota Crown - stannar plötsligt motorn! Och vägrar trots många försök att återstarta...
Minus 28 ute* och rätt snabbt kyligt i kupén! Drog på mig min skoteroverall som låg i bakluckan (men den hjälpte inte mycket) och funderar på åt vilket håll jag skulle börja gå - när jag av någon anledning fick för mig att lyfta på motorhuven. Vet fortfarande inte varför jag fick den idén. Lyser runt därinne med en undermålig gammal ficklampa som jag hittat i bakluckan när overallen drogs fram. Antagligen tittar jag efter något som ser löst hängande ut - men vad jag ser är något mycket vitt som jag inte är van att se: Bensinfiltret!!! (Ett sånt där riktigt - med glaskopp! Tack Herr Toyoda!) Det är alldeles vitt, det brukade vara bensinorange!!! Jävlar vad kallt det var att ta loss filterkoppen och göra rent filterinsatsen med bara händer! Den var full med iskristaller - hade väl fått dålig bensin vid tankningen i Mora, eller så hade någon vänlig själ stoppat en snöboll i tankhålet... Sätter ihop filtret igen...
Kliver in i bilen, hoppas innerligt att det finns kräm kvar i batteriet - och efter några tveksamma försök startar bilen igen! Åker vidare några mil till nästa lilla spår av västerländsk civilisation: en minimal by med kombinerad lanthandel och bensintapp - där jag ringer på på dörrklockan i hopp att någon skall vara vaken fortfarande. Och si det var de, både herr och fru innehavare. De tyckte så synd om mig stående därute i kylan när jag förklarat mitt predikament att medan herr lanthandlare sålde nästan hela sin kartong med karburatorsprit till mig så gick fru lanthandlaren och hämtade en TV-kanna med kaffe som vi sedan avnjöt tillsammans alla tre. Jag slog säkert i fyra flaskor i tanken...
*Det var förresten frun som berättade att kvicksilvret stod på -28 grader ute då...
Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag har alltid ett fotogen eller bensinkök liggande nere i reservhjulet - på alla bilar. Fotogenkök i dieselbilar, bensinkök i bensinbilar (har aldrig ägt någon elbil ännu, så någon elspis är ännu inte framletad och tjänste-elbilen har fått ett fotogenkök...) till detta ett lagom kokkärl som köket ryms i. Man vet aldrig när man kan behöva något sådant - för att hjälpa sig själv, eller någon annan. Ni anar inte vad det kaffet satt fint! Säger jag som är tedrickare...
Så var snälla mot den som här på utsidan vill ha hjälp med att förbereda sig på sitt sätt för det oväntade - ingen av oss vet i förväg när det kommer att skita sig - för skiter sig det gör det förr eller senare, på det ena sättet eller det andra, i större eller mindre grad. Det kan vi vara säkra på...
/Odd
Mitt i natten, på väg hem från Sälenvecka, mellan Orsa och Bollnäs [väg 301] i en gammal förgasarmotorförsedd '70 Toyota Crown - stannar plötsligt motorn! Och vägrar trots många försök att återstarta...
Minus 28 ute* och rätt snabbt kyligt i kupén! Drog på mig min skoteroverall som låg i bakluckan (men den hjälpte inte mycket) och funderar på åt vilket håll jag skulle börja gå - när jag av någon anledning fick för mig att lyfta på motorhuven. Vet fortfarande inte varför jag fick den idén. Lyser runt därinne med en undermålig gammal ficklampa som jag hittat i bakluckan när overallen drogs fram. Antagligen tittar jag efter något som ser löst hängande ut - men vad jag ser är något mycket vitt som jag inte är van att se: Bensinfiltret!!! (Ett sånt där riktigt - med glaskopp! Tack Herr Toyoda!) Det är alldeles vitt, det brukade vara bensinorange!!! Jävlar vad kallt det var att ta loss filterkoppen och göra rent filterinsatsen med bara händer! Den var full med iskristaller - hade väl fått dålig bensin vid tankningen i Mora, eller så hade någon vänlig själ stoppat en snöboll i tankhålet... Sätter ihop filtret igen...
Kliver in i bilen, hoppas innerligt att det finns kräm kvar i batteriet - och efter några tveksamma försök startar bilen igen! Åker vidare några mil till nästa lilla spår av västerländsk civilisation: en minimal by med kombinerad lanthandel och bensintapp - där jag ringer på på dörrklockan i hopp att någon skall vara vaken fortfarande. Och si det var de, både herr och fru innehavare. De tyckte så synd om mig stående därute i kylan när jag förklarat mitt predikament att medan herr lanthandlare sålde nästan hela sin kartong med karburatorsprit till mig så gick fru lanthandlaren och hämtade en TV-kanna med kaffe som vi sedan avnjöt tillsammans alla tre. Jag slog säkert i fyra flaskor i tanken...
*Det var förresten frun som berättade att kvicksilvret stod på -28 grader ute då...
Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag har alltid ett fotogen eller bensinkök liggande nere i reservhjulet - på alla bilar. Fotogenkök i dieselbilar, bensinkök i bensinbilar (har aldrig ägt någon elbil ännu, så någon elspis är ännu inte framletad och tjänste-elbilen har fått ett fotogenkök...) till detta ett lagom kokkärl som köket ryms i. Man vet aldrig när man kan behöva något sådant - för att hjälpa sig själv, eller någon annan. Ni anar inte vad det kaffet satt fint! Säger jag som är tedrickare...
Så var snälla mot den som här på utsidan vill ha hjälp med att förbereda sig på sitt sätt för det oväntade - ingen av oss vet i förväg när det kommer att skita sig - för skiter sig det gör det förr eller senare, på det ena sättet eller det andra, i större eller mindre grad. Det kan vi vara säkra på...
/Odd
Den insikten är ju jättebra. Frågan är ju vad man gör med den.
Jag tror precis som Skogsbaronen att lösningen inte är en liten nödask.
Gör en riskbedömning inför varje tur och packa därefter. På en enkel tur hemmavid kan de räcka med några sekunders eftertanke och resultera i att en regnjacka tas med för att det finns risk för regn eller att en pannlampa tas med då det kanske kan hinna bli mörkt innan man är hemma.
Vid större turer blir ju riskbedömningen större och åtgärderna...
Allt detta blir ju olika beroende på vem som gör turen och var. Där av min tidigare kommentar.
T.ex. så tycker jag Polar300 bedömning om att ta med kök i bilen är relevant utifrån de erfarenheter han har, att det inte blir något extrajobb att ha dem i bilen (till skillnad från att t.ex. bära med sig extra utrustning vid vandring) samt att han kör bil i ödemark i sträng vinterkyla (eller har i alla fall gjort det). Om man aldrig lämnar storstan med sin bil blir ju den åtgärden ganska meningslös.
Att sova ute med endast en nödfilt och ev. en poncho som skydd utöver det man står och går i lär inte bli speciellt mycket bekvämare än utan men undantag av om det råder fint varmt väder.
Kolla följande filmklipp om hur bekvämt det är att övernatta vintertid utan sovsäck, liggunderlag och skydd:
https://www.youtube.com/watch?v=86zAVtLXnuY
Håller helt med ! En ögonöppnare för mig var serien "I shouldn't be alive" som handlar om folk som oväntat hamnar i situationer som blir livshotande. Många av dem råkar illa ut i ganska vardagliga situationer; en joggingtur, en utflykt, en kort vandring. Mycket välgjord och tankeväckande serie. Finns på youtube på kanelen "Wonder".
Uppfinningsrikedom och tur verkar vara en röd tråd bland de som överlevde sina trauman. En kille imponerade särskilt, fastklämd under sin 4-hjuling lyckades han hålla sig vid liv några dagar genom att rulla ut en plastremsa, dra in den försiktigt och slicka i sig frosten, allt medan coyotes cirkulerade runt honom...
Jag har sedan jag såg serien blivit noggrannare med att alltid ha med första hjälpen, kniv, papper och tändstickor på mina utflykter. Inget riktigt "kit" men ändå viss förberedelse. Något som jag tycker verkar vara återkommande i filmerna är kampen mot väta och kyla, så att utrusta sig på den punkten är nog inte fel.
Senast ändrad:
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.