Min packlista ..
- Trådstartare da_flower
- Start datum
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
pehac@mai.liu.se; sa:
Det finns avgränsade områden med totalt eldningsförbud i flera naturreservat/nationalparker. Det finns också stora arealer med förbud mot eldning på annat än iordningsställda eldningsplatser. Just på sådana platser måste man i princip ha en yxa för att vara säker på att kunna använda veden.
I Sarek t ex finns inga restriktioner. Desto viktigare att man därför håller igen med eldningen. Om det är lämpligt eller inte får man avgöra på plats, själv tillämpar jag principen att inte lämna några spår efter mig, så ska jag elda blir det på gamla eldplatser eller efter att ha försäkrat mig om att eldplatsen kan återställas till 100 % (kräver en del arbete)...
J
I runda slängar har Frankrike 100 invånare per kvadratkilometer och Spanien har 80 invånare per kvadratkilometer, medan Sverige har 20 invånare per kvadratkilometer. Det säger inget om hur många som ägnar sig åt friluftsliv i naturen, men ger ändock en fingervisning om att Sverige inte är direkt jämförbart med dessa länder ur "eldningsproblemsynpunkt".pehac@mai.liu.se; sa:
Det finns en hel del att elda
Även på kalfjället finns det hel del bränsle i form av gamla torkade rötter som kommit dagen osv. Ett bar ställe att samla bränsele är längs jokkar, där hittar man ofta även lite tjockare gamla viderötter. När det gäller själva eldningen så blir däremot brasorna betydligt mindre än i skogslandet. Jag brukar ta 2 jämnhöga stenar, placerar de ca 15 cm frånvarandra så att kaffekitteln kan stå stadigt, där efter placeras en större platt sten mot vinden som vindskydd. Denna lutas mot de två mindre stenarna. Eldning sker mellan de två mindre stenarna där kaffekittel eller kastrull placeras över elden.
Även på kalfjället finns det hel del bränsle i form av gamla torkade rötter som kommit dagen osv. Ett bar ställe att samla bränsele är längs jokkar, där hittar man ofta även lite tjockare gamla viderötter. När det gäller själva eldningen så blir däremot brasorna betydligt mindre än i skogslandet. Jag brukar ta 2 jämnhöga stenar, placerar de ca 15 cm frånvarandra så att kaffekitteln kan stå stadigt, där efter placeras en större platt sten mot vinden som vindskydd. Denna lutas mot de två mindre stenarna. Eldning sker mellan de två mindre stenarna där kaffekittel eller kastrull placeras över elden.
Raskesven; sa:
Det finns mycket som är annorlunda. T ex uppmuntras
inte tältning (och folk i allmänhet föredrar ändå
de bekvämare stugorna; det är bara i Pyreneerna
som de kan stå väl glest i vissa trakter). Det är
därför man kan uppnå minst samma grad av ensamhet
i Pyreneerna och Alperna som i fjällen.
Man får på många håll inte sätta upp tältet
före 1900, ungefär den tidpunkt då solen försvinner
bakom bergen. Tälet får aldrig stå uppe över dagen.
Jag skulle tro att, speciellt i Alperna,
så är trycket från tältande vandrare mindre än i Norden.
Eldningsförbud råder nästan överallt. Motivet är, precis som
för själva tälten, att bevara marken; vidare är det i allmänhet torrare
(t ex därför att man är kanske 1000 meter högre) vilket ökar
risken för bränder. På Korsika är redan ett campingkök farligt
så där är det totalförbud mot fri bivack.
Nu har jag denna sommar vandrat 11 dar i Frankrike, 7
i Italien och 12 i Norge. I Frankrike kunde jag konstatera
enstaka brott mot eldningsförbudet i form av eldstäder och
jag tar för givet att dessa vore betydligt fler
utan förbud!
I Norge, där jag faktiskt inte vet vilka reglerna är,
är eldstäderna fler. De utgör definitivt inte mindre ingrepp
i naturen än vad de gör i Frankrike. Sverige känner jag för dåligt,
jag har vandrat lika många dagar i Lappland som
i Andorra, men jag kan faktiskt inte se vad som skulle
förloras på eldningsförbud utom möjligen på förberedda
ställen invid stugor.
Men nu är vi farligt nära en DEBATT ...
il C.
Behövs inte mycket
I tillägg till tidigare svar;
det behövs inte många kvistar för att laga middag på eld. Några snår med vide och/eller enbuskar samt 10-20 minuters samlande på småkvistar räcker bra (man behöver kanske två små kastruller med bränsle). Det är m a o sällan problem att hitta bränsle för ett middagsmål annat än i den högalpina regionen förstås.
Jag tycker inte att man slentrianmässigt ska elda sig fram men:
kan eld göras utan att tillgången till torra kvistar/grenar överutnyttjas?
Finns gammal eldplats alternativt kan man göra upp eld och återställa platsen så att den inte blir till ny eldplats (bökigt!)
Då tycker jag att det är ok.
I en s k nödsituation är det alltid ok, men personligen anser jag att torrt ombyte, bra sovsäck med huva, liggunderlag och ett tält utgör den förnämsta säkerhetsutrustning mot nedkylning man kan ha över trädgränsen.
/J (som alltså inte heller bär yxa på fjällvandring, för småkvistar räcker handen och den schweiziska kniven långt).
pehac@mai.liu.se; sa:
I tillägg till tidigare svar;
det behövs inte många kvistar för att laga middag på eld. Några snår med vide och/eller enbuskar samt 10-20 minuters samlande på småkvistar räcker bra (man behöver kanske två små kastruller med bränsle). Det är m a o sällan problem att hitta bränsle för ett middagsmål annat än i den högalpina regionen förstås.
Jag tycker inte att man slentrianmässigt ska elda sig fram men:
kan eld göras utan att tillgången till torra kvistar/grenar överutnyttjas?
Finns gammal eldplats alternativt kan man göra upp eld och återställa platsen så att den inte blir till ny eldplats (bökigt!)
Då tycker jag att det är ok.
I en s k nödsituation är det alltid ok, men personligen anser jag att torrt ombyte, bra sovsäck med huva, liggunderlag och ett tält utgör den förnämsta säkerhetsutrustning mot nedkylning man kan ha över trädgränsen.
/J (som alltså inte heller bär yxa på fjällvandring, för småkvistar räcker handen och den schweiziska kniven långt).
Jag kan bara uppriktigt beklaga dig. Tänk att aldrig en kall ruggig dag ha tänt sin lägereld, torkat sina kläder och lagat sin mat vid eldens värme, och framåt kvällen kokat sitt kaffe eller värmt sin choklad eller vad man nu vill ha, vid den öppna eldens värme och ljus, medan mörkret kommer krypande. De som har upplevt det förstår vad som skulle förloras på eldningsförbud. Och det är en dimension som är något helt annat än de för matlagning högeffetiva typ PocketRocket.rubbat pH; sa:
Jag rekommenderar dig att snarast slå dig ner vid en eldstad och laga din mat, drick ditt kaffe, värm dig, glo in i lågorna och bara va. Om du dessutom passar på och torkar dina strumpor och tillreder din egenhändigt fångade öring, desto bättre.
Mvh Raskesven, som för matlagning oftast använder gas på sommaren och bensin övriga året, men som tycker allt blir fattigare utan lägereldar då och då.
Det absolut enklaste sättet att göra upp eld ovanför trädgränsen är att leta reda på ett blåsigt ställe, samla kråkris och dvärgbjörk, och elda på. Bara det blåser så får man igång elden. Något som är ännu bättre än kråkris är kantljung, men denna är bara vanlig runt Abisko, så det är ju inte att rekomendera. Detta sätt att elda är också bara att rekommendera om man går oledat, eftersom det lätt blir rätt fula spår när man river upp kråkbärsris i mängder.
Fixa en pinne som håller upp högen så att vinden kommer åt och det går även när det regnar.
Så visst går det att elda utan tillgång till träd. Eftersom största delen av sträckan Abisko- Nikkaluokta är ovan trädgränsen, känns en yxa rätt onödigt.
Fixa en pinne som håller upp högen så att vinden kommer åt och det går även när det regnar.
Så visst går det att elda utan tillgång till träd. Eftersom största delen av sträckan Abisko- Nikkaluokta är ovan trädgränsen, känns en yxa rätt onödigt.
