mårma / unna räitavagge

Ska gå genom Unna Räitavagge öst-väst riktning i september med min hund Haiwa. Gick Mårmapasset förra hösten med henne (Haiwa) med vissa besvär. Hon fick mer eller mindre frispel av de stora stenarna som utgjorde blockhavet upp till Mårmapasset. Är det samma typ av terräng i Unna Räitavagges? Är passet mellan Pyramiden och Knivkammen likvärdig som Mårmapasset?
 
Se här för lite bilder på och beskrivning av terrängen. Ska du bara gå genom hela dalens sträckning behöver du inte gå över Pyramidpasset.
 

Lästips

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Jag vet ju inte nu vad du har för hund. Själv har jag Norsk Buhund. Jag har gått denna sk. ‘tre-pass-led’ ett antal gånger under olika årstider. Likväl har jag gått med min hund i Mårma ett stort antal gånger.
En hund som går över blockhav måste vara van vid block, kunna hoppa över stenar, bedöma avstånd, ta sten och följa sin husse. Tycka det är lika kul som du gör. Din hund är din egen spegelbild. Tycker du det är jobbigt tycker hunden detsamma och förstärker detta för dig.

Blockhaven är av ‘olika karaktärer’däruppe. Mårmas blockhav är äldre, än dom block som ligger i ‘tre-pass-leden‘.
Mårmas block, på den led över passet där‘ det så kallade ‘Mårmapasset‘, är runda och alltså mer avslipade, på gott och ont.. I och med att dom är runda är dom glattare och mer sliriga, mer lavar på, men ligger mer fast, då dom konsoliderats under årens lopp.
I övre Unna Räitadalen och de övriga blockhaven runt där, är bocken spetsigare,av yngre datum, dom ligger mer instabilt och är mer benägna att glida och rasa. Passet där är brantare dessutom.

... Jag sett olika hundar och olika vandrare gå runt i blocken....
Jag har sett alltifrån kinesiska nakenhundar där, höftledssjuka Leonbergers, och annat.

Kortfattat, är din hund inte van vid block och ramlar omkull, typ att den är liten, eller stor och klumpig, har dålig dådkraft, kommer hunden känna obehag.
Är du van med hunden din, kommer den inte att reagera, utan tycka att detta är toppen.
Du kommer ha en fantastisk vandring om du är i samklang med hunden din.

Att vandra Unna Räitadalen i sin helhet, nerifrån Vistasdalen och upp mot Stuor Räitavagge är absolut den vackraste fjälldal som finns i landet.
Om du gör det med din hund kommer Du ha fantastiska upplevelser att minnas tillsammans med den.
 
I Unna Räitavagges lägre/östra del är det en god idé att hålla sig till norra sidan om jocken, trots några vad, då det helt enkelt är en behagligare upplevelse. Detta p.g.a. att den södra sidan innebär mycket vandring på Palkastaks steniga rasbranter, och detta på skrå i ofta ganska brant lutning. Stenarna i rasbranterna ligger dessutom ofta löst, med partier som här och var känns rätt otrygga. Då ravinen är rätt brant och avståndet mot huvudjocken måste hållas särskilt i början, är det många höjdmeter som måste tas i denna terräng. Den avgjorda fördelen på brantens norra sida är å andra sidan att rasbranterna där (de som alltså tillhör Räitatjåkkas södra sida) ligger betydligt högre upp i branten – på så pass hög nivå att de nästan helt kan undvikas. Därför sker vandringen på denna sida i högre utsträckning på gräs och jord.

Passet mellan Knivkammen och Pyramiden går på en stor snölega, som bitvis sluttar rätt ordentligt. Om man går den lite senare på dagen då solen förhoppningsvis värmt upp snön är förutsättningarna mycket bättre än om den är frusen/hård och hal. Är den det skulle inte jag våga mig upp/ner där med en hund. Det ska förvisso gå att gå på sidan om glaciären, men det verkar jobbigt (andra som har erfarenhet kanske kan fylla i om det).
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips