Livat på Everest...

Går väl åt bägge håll?

Ja, naturligtvis är det så.. Men om man går och tänker att alla leenden man möter är falska sådana och förväntar sig bråk så är ju förutsättningarna för ett trevligt bemötande något lägre (eftersom det oftast lyser genom att man är misstänksam och dömande)..
 
Elitklättrares försök att göra svåra turer i Himalaya i "god alpin stil" skapar färre arbetstillfällen för sherpas m.fl. än stora kommersiella expeditioner. Signaturen E9Climbing har på detta forum länge argumenterat mot de kommersiella expeditionerna av klättereiska och miljömässiga skäl . Om vi istället ser som Himalayaklättringens viktigaste uppgift att skapa arbetstillfällen åt lokalbefolkningen så vänds perspektivet och det kanske istället är elitalpinisternas småskaliga bestigningar som bör förbjudas.

Det är riktigt. Jag har också påpekat några andra problem som jag tror är den verkliga orsaken till detta bråk.

1. Everest turismen bidrar enligt ekonomiskforskning inte till ett ökat välstånd i Nepal, det är i själva verket tvärt om så litet bidrag till den lokala ekonomin att det inte täcker kostnaderna för att konservera miljön på ett acceptabelt sätt. Dvs det kostar mer än det smakar för Nepal. Däremot så gynnas en extremt lite minoritet av detta fenomen så länge dom överlever.

2. Det andra problemet är att inkomster förutsätter risktagande men inga av de företag som anlita den lilla minoritet som tjänar på Everest turismen har vettiga försäkringar så när dom dör så står familjerna där utan framtida försörjning. Och inga operatörer har en ansvarstagande policy som hjälper familjerna.

3. Det verkliga problemet och det som än ytterligare talar mot kommersiella expeditioner enbart baserat på ekonomisk statistik från FN, är det facto att de företag som organiserar expeditioner till Everest alla är registrerade utomlands och där med inte betalar skatt i Nepal. Klienterna betalar i tex HIMEX fall, som är den största operatören på Everest till ett konto på UBS i Geneve.

Jag tror att det underliggande problemet är att en extremt liten del av vad en betalande klient spenderar på sin Everest dröm faktiskt hamnar i den lokala ekonomin. I motsatts till en småskalig expedition som spenderar allt lokalt.


- Tex om du åker till ett berg kring 7000 meter får du räkna med att betala ca 6000 USD för din expedition exklusive flygbiljetter. Min bedömning är att det är mer än vad Everest klättraren spenderar lokalt.
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.
Att betala Nepaleser och Tibetaner för att bära ens packning och riskera livet genom att sätta upp fasta rep och fixera stegar mm och få det till att man "skapar arbetstillfällen" tycker jag kan jämföras med att utnyttja prostituterade i fattiga länder och hävda detsamma.
Ingen liknelse mellan yrkena i sig, däremot de som brukar tjänsterna.

Det var ju också en jämförelse. Hur ser du då på kunderna i den ännu mer omfattande trekkingverksamheten?
 
I princip göra om everest till en hårt reglerad nationalpark a la denali eller yosemite? Tja, varför inte. Alternativet tycks vara total kaos.

Kanske skulle en besöksrestriktion kunna ha en särskild kvot för nya eller sällan klättade rutter?
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips