Kvikkjokk-Vallevagge-Njoatsojavrre-Tarraluoppal-Kvikkjokk

Då var vi tillbaka sen ett par veckor.
Som tack för alla tips så bjuder jag på litet återkoppling.

Dag 1
Vi kämpade oss upp genom skogen upp till prinskullen. Gott om vatten längs stigen i skogen. Stigningen och ansträngningen var rejäl. Skulle ha behövt fler pauser, men det var extremt mycket mygg!
Vi slog läger vid den första av de två sjöarna uppe på Vallevarre.

Dag två gick vi mot Rounas.
Vi höll höjd litet för länge, så det blev en brant nedstigning till Vallebäcken.
Vi funderade på att korsa Vallebäcken ungefär där, men fortsatte på norra sidan en bit till. Med facit i hand skulle vi ha korsat det direkt. Det hade varit en mindre blockig upplevelse.
Vi tog oss utan större besvär över vattendragen i Ruonasvagge, och slog läger på sluttningen väster om Ruonas.

Dag 3 rundade vi Ruonas och fortsatte ner i Tjuoldavagge. Vadet gjordes utan problem, och vi fortsatte upp bredvid Ruonasgårsså.
Det gick inte att vada vid utloppet av Låptåvakkjavrre. Det var smalt, djupt och strömt. Vi vadade istället ett par hundra meter nedströms utan problem. Slog läger norr om sjön 1012.
Från lägerplatsen såg vi upp mot Svenonius glaciär med omnejd. Det såg ut att vara mycket snö kvar.

Dag 4 gick vi ner i Njoatsovagge. En brant nedstigning som kändes i benen, men utsikten var inte att klaga på.
På vägen ner bestämde vi oss för att vada Njoatsojåhkka söder om punkt 805. Det såg lovande ut där när vi spanade av genom kikaren. Vadet gick bra. Jag tog en felsväng och hamnade i en lokal grop som bjöd på onödigt djupt vatten. Strömmen var i stort sett obefintlig och det var inte mer än 4-5 m kvar, så jag gick över ändå. Min kamrat, som gick efter, tog ett annat spår och gick inte djupare än till knäna.
Vi gick sedan hela dalgången under dagens lopp. Tre korta regnskurar passerade. Vi såg två vandrare som kom ner från passet väster om Bulkas. Det såg brant ut, men de tog sig ner utan problem. Här såg vi också vad vi tror var fjällvråkar. Vi tog en rejäl rast på blomsterängen vid slutet av Alep Njoatsojavrre.

En älg kom betandes från väster, fick vind och sprang i oväntad panik upp för sluttningen i riktning mot sjöarna 978 och 969. Den var utom synhåll efter ett par minuter. Det tog oss betydligt längre tid att gå samma sträcka....
Vi slog läger öster om 978 (bra badsjö!).

Under kvällen tog vi beslut om att stryka Luohttolahko och Pårek.
Vi hade gjort ganska långa dagsetapper och var ganska trötta i benen. Vidare så tyckte vi som sagt att det såg snörikt ut, och vi var varken sugna på att gå upp och vända eller att ta en vilodag. Beslut togs om att ta den delen nästa år, och istället ta Tarradalen hem.

Dag 5 rundade vi den lokala och namnlösa höjden på 1000-metersnivån och gick SSV mot Darreluoppal. Det var skönt att hålla höjd. Passerade renstängslet, "vadade" några mindre vattendrag och kom så småningom fram.

Dag 6 gick vi padjelantaleden söderut.
Spång och lätt nedförslut gjorde så att vi nästan flög fram. Vi såg både älgko med kalv och en örn.
Vi nådde Såmmarlappa redan vid lunch. Där tog vi en lång rast, men fortsatte sedan söderut för att hitta en bra lägerplats. Vi hittade dock ingen bra lägerplats, och vi var inte sugna på att slå upp tältet i denna djungel. Termometern låg nu över 30+, och det var helt vindstilla. Vi gick ner till Tarrekaise och sov i stugan.
Dagen efter gick vi resten av Padjelantaleden och tog båtskjutsen till Kvikkjokk.
Båtföraren hade fått rapporter om att det faktiskt var mycket snö på Luohttolahko, så det kändes som att vi tog rätt beslut. Å andra sidan hade hon träffat folk som tyckte att det var mycket vatten och svåra vad. Jag har inte så mycket att jämföra med, men jag upplevde det inte så.

Vi gick inte riktigt den tur som vi hade tänkt oss, men det var en trevlig tur. Målet var Njoatsovagge, och den fick vi se!
Padjelantaleden från Såmmarlappa och söderut var ingen personlig höjdare. Av den anledningen så gick vi på onödigt hårt och kortade turen.


Lärdomar som jag tagit med mig hem:
*Vadning
Det går jättebra att vada med regnbyxor som man knyter runt vristerna. Jag hade med mig en tvåmetersbit Zing-it (1,75mm dynema som är knytbar) till varje ben. Jag surrade hårt precis under knuten på skosnöret. Endast vid vadet av Njoatsojåhkkå tog jag in vatten, och det var enbart för att jag gick så djupt att det kom in vatten genom fickorna på regnbyxorna.

*Dagsetapper
Våra dagsetapper var i längsta laget. Eller egentligen var det inte det, utan snarare var det ett psykiskt hinder. Man tror sig vara framme, och så upptäcker man att man måste gå en omväg p.g.a. terräng eller vatten. Det är något som man slipper när man går på led.
Jag förväntar mig vara bättre förberedd på detta nästa gång jag går oledat.
 

Bilagor

  • IMG_20190723_132140.jpg
    IMG_20190723_132140.jpg
    72.3 KB · Visningar: 625
  • IMG_20190721_210134.jpg
    IMG_20190721_210134.jpg
    50.3 KB · Visningar: 574
Tack för din återkoppling, kul och intressant att följa.

Just din lärdom om dagsetapper stämmer väl med mina egna av att gå oledat i okänd terräng. Det är alltid något oplanerat som händer:
- tar längre tid att hitta ett bra vadställe
- omväg eller ny väg pga hinder
- stenskrävel eller vide
- nederbörd och höga vattennivåer kan medföra omvägar eller väntan
mm

Allt detta gör att jag inte planerar mer än 10-12km för dagsetapper när jag går oledat på en ny för mig ny sträcka. Flyter det på en dag kan man gå längre, men samtidigt kan det vara svårt att klara ens milen den dag när det oplanerade inträffar.

Vilka datum var du ute, kan notera av dina bilder att det är mer snö kvar än när vi vandrade genom Njoatsosvagge (början av Augusti 2014)?
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Tack för din återkoppling, kul och intressant att följa.

Just din lärdom om dagsetapper stämmer väl med mina egna av att gå oledat i okänd terräng. Det är alltid något oplanerat som händer:
- tar längre tid att hitta ett bra vadställe
- omväg eller ny väg pga hinder
- stenskrävel eller vide
- nederbörd och höga vattennivåer kan medföra omvägar eller väntan
mm

Allt detta gör att jag inte planerar mer än 10-12km för dagsetapper när jag går oledat på en ny för mig ny sträcka. Flyter det på en dag kan man gå längre, men samtidigt kan det vara svårt att klara ens milen den dag när det oplanerade inträffar.

Vilka datum var du ute, kan notera av dina bilder att det är mer snö kvar än när vi vandrade genom Njoatsosvagge (början av Augusti 2014)?

Ja skulle jag gå samma sträcka igen tror jag att det går betydligt enklare. Det sitter mest i huvudet, som man brukar säga.
Nu har jag inte dagsetapperna framför mig, men när vi slog läger dag 4 vill jag minnas att vi hade gjort kring 65 km, alltså drygt 15 km om dagen. En mer erfaren vandrare hade kanske kunna gå i rakare linjer och kapat litet distans, men så blev det för oss.

Vi startade i Kvikkjokk på morgonen 20/7, så bilden från Njoatsovagge borde vara tagen 23/7.
 
Tackar för återkopplingen - och fina bilder!

Du nämner att ni startade på morgonen från Kvikkjokk, hur lång tid ungefär tog det upp till första lägret? Upplevde du att det fanns hyfsade tältplatser längre in i Vallevágge?

Har läst lite olika bud gällande det nämligen.
 
Tackar för återkopplingen - och fina bilder!

Du nämner att ni startade på morgonen från Kvikkjokk, hur lång tid ungefär tog det upp till första lägret? Upplevde du att det fanns hyfsade tältplatser längre in i Vallevágge?

Har läst lite olika bud gällande det nämligen.

Vi gick från båten 1015. Kl 1230 var vi uppe på själva prinskullen.
Sen åt vi lunch och sen knallade vi på utan att stressa. Var framme vid första sjön kl16.

Det fanns ungefär de tältplatser som redovisas i den här tråden. Resten var mest block och sten vad jag kan minnas.
 
Jag började min vandring en vecka senare på nästan samma sätt och då var det betydligt mindre med snö. Kanske delvis hängde ihop med att jag tog första dagen inklusive stigningen upp på prinskullen i mer än 30C. Jag valde att däremot hålla lite höjd på västra sidan av Njoatsosvagge ända fram till tröskeln till övre Njoatsosvagge för att få det högre perspektivet. Det var trevligt. Det är en hel del vide men det går så mycket renar i dalgången så att man hittade vettiga stigar så fort viden blev lite besvärligare.
 

avslutad210712

Gäst
...

- tar längre tid att hitta ett bra vadställe

..

Allt detta gör att jag inte planerar mer än 10-12km för dagsetapper

Att hitta vad kan ta sjukt lång tid

Räknar nästan alltid med dagsetapper på 10 km och går jag/vi längre kan jag "ta igen" det i form av en vilodag på något fint ställe eller en tältdag om det regnar.
 

avslutad210712

Gäst
Tackar för återkopplingen - och fina bilder!

Du nämner att ni startade på morgonen från Kvikkjokk, hur lång tid ungefär tog det upp till första lägret? Upplevde du att det fanns hyfsade tältplatser längre in i Vallevágge?

Har läst lite olika bud gällande det nämligen.

Har du läst tråden?

Har du sett mitt foto?

Om inte den tältplatsen duger så måste jag fråga dig vad du kräver av en tältplats? Toalett? Korvkiosk? Restaurang? *L*
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips