Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
...om du skämtade eller inte, men jag svara ändå.
Jag skulle kalla min repkompis för Andersson eller vad han/hon nu heter om den går att förväxla med ett varningsrop. Man ropar alltid STEN, och det är för att rädda liv. Heter han Sten får han ha överseende med det. ;-)
...om du skämtade eller inte, men jag svara ändå.
Jag skulle kalla min repkompis för Andersson eller vad han/hon nu heter om den går att förväxla med ett varningsrop. Man ropar alltid STEN, och det är för att rädda liv. Heter han Sten får han ha överseende med det. ;-)
Det var faktiskt tänkt som ett skämt. Men din idee är smart och funkar bra, om man någonsin skulle hamna i en sådan situation.
Men vad gör man egentligen när det ropas "STEN!!!" uppifrån och man hänger där i väggen? Man är ju liksom konfronterad med vissa objektivt oföränderliga fakta: gravitationen och det där föremålet som kommer uppifrån.
Biter man ihop, knyter ansiktet till en stålhård näve, säger adjö till livet och hoppas på det bästa?
Eller tittar man nyfiket uppåt och svarar "Vassarru?" eller "Var?" eller t.o.m. "Jag ogillar faktiskt den här militära kommandotonen!"
Eller hittar man på nåt Douglas-Adams-liknande knep?
Men vad gör man egentligen när det ropas "STEN!!!" uppifrån och man hänger där i väggen? Man är ju liksom konfronterad med vissa objektivt oföränderliga fakta: gravitationen och det där föremålet som kommer uppifrån.
Som lite kuriosa kan jag berätta att den (trots norsk härkomst) svenske fjäll- och klätterpionjären Sten Brander kallades för "Kerki", samiska för sten, av sina kamrater under klätterturer för att undvika missförstånd.
2025 fyllde Utsidan 30 år. I årets sista intervju pratar vi med grundaren Christer Lindh om hur sidan kom till, dess historia – och framtid.
10 kommentarer
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en ...
3 kommentarer
I våras reste jag runt i Angola och lyckades efter viss möda nå platsen där Charles John Andersson, en av Sveriges största upptäcktsresenärer vilar. ...
1 kommentar
Årets jul tillbringade jag i Skåne. Förutom det traditionella firandet med familjen tog jag tillfället i akt att göra några utflykter med kameran som ...
2 kommentarer
Under en tur genom västra Sarek mellan 21:a juli och 2:a augusti 2023 stannade jag i två hela dagar vid Alkavare kapell för att få träffa en god vän. ...
3 kommentarer
Sista dagen med fint väder i Sarek är det upplagt för en rejäl topptur. Efter en vilodag fortsätter kampen mot elementen och det blir dags att ...
2 kommentarer
Östra Grönland är ett av de sista jungfruliga territorierna på jordklotet. Med drygt tio års mellanrum har jag varit där. I somras (2025) med ...
5 kommentarer