Precis. Utan att vidare snärja in sig i ämnet så kan man säga att det finns stål som trots allt har mer kol i matrisen är 2%. Det är de s k PM stålen, dvs pulvermetallurgiska sintrade ståltyper. M a o, det går att "pumpa" i mer kol i matrisen än 2% utan att göra stålet extremt skört.
Till skillnad från en wok i samma stål, eller en gjutjärnspanna så bör du diska kniven omedelbart efter användning. Du måste dock genast torka och smörja den om du vill undvika rostangrepp. Personligen smörjer jag mina kolstålsblad med ister, dvs renderat fett från grisspäck.
.Paraffinolja är bra men till knivar är ister ett bättre alternativ eftersom man kan behandla både blad och handtag i samma svep. Det är dessutom avsevärt billigare och kan framställas i hemmet
.Fettet bör inte innehålla vätska. Ister har ganska speciella egenskaper. Vätskan förångas nämligen i samband med framställningen.
Denna går till på det viset att man skär små kuber av grisens späck och sedan sauterar/sjuder dem på svag värme i belagd panna. När tärningarna börjar anta en rosa färgnyans så är istret färdigt. Man silar av det flytande istret och låter det svalna i t ex kyl. Släng inte bort de urstekta tärningarna, de är kanon till att blanda in i diverse bakverk, t ex pretzels och gifflar.
Vad jag vill säga är att det finns få ersättare till ister. Eventuellt kan man använda ankfett eller gåsfett men då blir det dyrt
~Paul~
Ja, men det har ingen praktisk betydelse i det här fallet. Jag har haft renderat ister i kyl i flera år utan att det tagit någon skada eller smakförändring. Man förvarar heller inte knivar i över 40°C i allmänhet.
