Knut på dyneema slingor?

Hej

Jag läste precis på ett franskt klätterforum att man aldrig får göra knutar på dyneema. Det har enligt tråden skett åtminstone ett dödsfall med klättrare som har, mha en lärkfot i selen satt fast en dyneema slinga. klättrarens slinga var för lång så han knöt en knut (vet inte vad för knut men jag antar, att det var en vanlig överhansknop.) som han hänge upp i standen mha av en karbin. När han av någon anledning "chockbelastade" slingan, gjorde friktionen i lärkfoten att slingan gick av. (anledningen till att det blev så mycket friktion i selen var att knuten på slingan gjorde så att lärkfoten inte var helt jämt belastad.) (hoppas att min text är mindre rörig än vad den känns;)

Länk till tråden (på franska): http://www.camptocamp.org/forums/viewtopic.php?id=139653

Enligt tråden på camptocamp.org får aldrig göra knutar på en dynema slinga som inte blir helt jämviktad. Detta på grund av friktionen som uppsår när knuten dras åt/kryper. (dyneema har en smältpunkt på ~150°C)

Min första tanke när jag läste det var om hurvida det är OK att jämvikta en stand med en dyneemaslinga (med tekninken att göra en stor knut som länkar ihop punkterna). "sliding X" kanske är bättre i det avseendet? Men då är å andra sidan risken för chockbelastning av en punkt större...

Några tankar/komentarer?

//Felix
 
OK, först en stor varning för att jag bara är en forumbesserwisser och inte på något sätt en pålitlig källa. Klättring är farligt, du kan dö etc etc.

Så, till saken:
Det som är en riktig no-no är (som du skriver) att använda ett lärkhuvud i ett sammanhang där de båda "benen" i lärkhuvudet belastas olika. Det kan gälla en avknuten slinga, eller tre slingor som är skarvade i vanandra.
Lärkhuvudet glider väldigt lätt i det läget och kan få slingan att bränna igenom sig själv. Att dyneema har lägre smältpunkt än nylon, (plus förmodligen att de slingorna är tunnare) gör att risken är större med dyneemaslingor än nylon.

Jag vill minnas att det diskuterats risker med knutna dyneemaslingor överhuvudtaget och där är saken väl inte helt klar. Allt beror förmodligen på knuten och belastningen. Personligen tycker jag att det är lättare att göra en snygg (=stark) knut på en dyneemaslinga än på en bulkigare nylondito, så det kanske kompenserar?

Men kontentan är att ojämnt belastade lärkhuvud är dåligt i sig, och att dyneema gör risken större.
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Det här är en sak som diskuterats rätt intensivt på utsidan tidigare.

Tror nog man kan säga att det är lite olika vad olika klättrare anser är OK, beträffande Dyneema. Numer är ju en väldigt stor andel av slingora i Dyneema, tycker jag mig ha noterat.

Det finns dock instruktioner om hur man t ex gör en standplats med en lång Dyneemaslinga (typ cordelette), och gör en knut vid centralpunkten. En sån punkt blir ju inte så hårt åtdragen eftersom den innehåller flera parter (och man vill kunna knyta upp den).

Jag har sett instruktioner som pekar i olika riktningar, och i någon mån även nåt labtest. För nåt år sen var det lite rabalder (på rockclimbing.com?) när nån känd amerikansk klättrare i princip med kroppsvikt fått moderna tunna slingor att brista.

Jag har själv några riktigt smala dyneemaslingor, och de känns rätt läskiga - även om de är klassade som vanligt - och på dessa gör jag aldrig nån form av knutar. På cordeletten och nån annan slinga händer det. Men onekligen känns vanlig nylon som ett pålitligare och beständigare material.
 
Någon som vet hur det är med slingor tillverkade av dynex?

Dynex låter som ett namn som anspelar på dyneema, är det en blandning av dyneema och någonting?

någon som vet?

/Felix
 
AHHH!!! Du får inte berätta såna saker strax innan jag ska gå och lägga mig! Nu kommer jag ha mardrömmar om monsterfall och slingor som går av hela natten...
 
Undvik lärkfot

Vad jag vet så ska man aldrig använda lärkfot, pga risken för friktion och att den kan slås fel (och därmed förlorar styrka). Lärkfot belastar asymmetriskt, vilket betyder att ena slingan tar större delen av kraften.

Det här handlar inte så mycket om vilket material slingan är av. Friktion bränner igenom och det väldigt snabbt. I bilden som någon länkade till går det rätt tydligt att se hur friktionen skapades, då vikten kom från en annan riktning än det var tänkt från början.

Så sluta använda lärkfot för att binda ihop slingor. Använd istället en karbin eller ännu bättre en längre slinga.
 
Någon som vet hur det är med dubbelthalvslag (i tex en karbin) i ett sammanhang där de båda "benen" belastas olika? Jag antar att samma risk finns här, men om man ponerar att man kortar av det längre "benet" med en överhandsknut. Det är ju i princip omöjligt att på det sättet få exakt samma belastning på båda benen, men förutsatt att dubbelthalvslaget är ordentligt åtdraget borde det ju vara OK, eller?
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips