Klippans friktion vid kyla?

Det kanske har att göra med att en potatis som skäres blir alldeles blöt, och detta till stor del är stärkelse. Det har ju en närmast klisterlik förmåga att klibba ihop ytor, så det kanske är stärkelsen som, snarare än ytorna i sig, klistrar ihop det hela. Vilka mekanismer som som fäster stärkelsen mot dessa ytor skulle jag naturligtvis gärna redogöra för i detalj - om det inte vore alltför off-topic... ;)

(Jag vet inte så mycket om vare sig lim eller stärkelse...)
 
Det kanske har att göra med att en potatis som skäres blir alldeles blöt, och detta till stor del är stärkelse. Det har ju en närmast klisterlik förmåga att klibba ihop ytor, så det kanske är stärkelsen som, snarare än ytorna i sig, klistrar ihop det hela. Vilka mekanismer som som fäster stärkelsen mot dessa ytor skulle jag naturligtvis gärna redogöra för i detalj - om det inte vore alltför off-topic... ;)

(Jag vet inte så mycket om vare sig lim eller stärkelse...)

Okej, imponerande hur som helst. Det kan ju sitta som berget trots att ytan är rätt liten och det går väldigt fort. Instinktivt tänker jag att potatisen borde glida lätt på knivens släta egg, men det kanske snarare är just tack vare att den är slät som det fastnar.

PS Lite offtopic ja, ber om ursäkt :)
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.
Fortsätter på offttopic...

Gällande Potatis vs vass kniv är den förklaring jag hittat att vattnet i grönsaken bildar ytspänning som i sin tur skapar sug/fäste mot den släta ytan.
 
Mezzner -
Det finns flera orsaker till att breda däck generellt sett är att föredra för säkerhets-aspekten.

Lägre tryck per ytenhet ger mindre slitage.
Rent generellt, till vardags, är det nog så att smala däck är säkrare. De leder bort vatten bättre, mindre risk för vattenplaning. Spårsäkrare osv. Däremot är det så att breda däck ofta konstrueras för att prestera bra (styvare stomme, lägre profil, bättre gummiblandningar etc) än de smala, som i sin tur är mer optimerade för låga produktionskostnader och lång livslängd. Men det har nog mer med produktpositionering att göra än fysik. Ingen sätter smala däck på sin Porsche. Tänk lågprofildäck i 150-bredd, osäljbart.

Stämmer nog bra att "slitaget" minskar med bredden/kontaktytan givet samma belastning. Samma mängd material slits bort men det tas från en större yta på det bredare däcket. Jämför smala suddgummit baktill på en blyerts med ett ett Laufer plast Soft-0121. Blir lika mycket gummispån av båda men blyertsens gummi "slits mer" :)

Tittar man på SM-klasserna i motorcykelracing så ökar bredden med cyklarnas cylindervolym/effekt. Kubik/ungefärlig effekt/däckbredd (bak)
125/55/120
250/95/160
600/130/180
1000/180/190

Däck är tunga så man sätter inte på bredare än man behöver. Samtidigt skall de klara hela racedistansen med så enhetliga egenskaper som möjligt, vilket kräver mer material att slita ut på de effektstarkare hojarna - bredare däck.

Att man med en stor kontaktyta kommer åt mer "bra yta" låter som en bättre förklaring, liksom i någon mån detta med värmen vid hård körning (avseende däck). Större kontaktyta betyder att man råkar stå på fler bra kristaller, och där blir greppet närmast formbetingat istället för friktionsbetingat.

Lite allmänt tror jag man kan säga att där det är kombinationer av material som ger stor abrasiv nötning vid glidning, så är de glidhämmande krafterna lite mer formbetingade än friktionsbetingade.
De flesta racedäck för torrföre är gjorda för att fungera bäst i temperaturintervallet 80-95 grader. Där är de mjuka, goa och formbara mot underlaget. Blir de för varma slits de för mycket och blir slippriga. Blir de för kalla styvnar de och formar sig inte mot underlaget (och slits bokstavligt talat sönder vid hård belastning). Lagom varma och mjuka trycks underlagets all ojämnheter in i gummit, som "greppar i kristallerna". Formbetingat tror jag på. Och på att frusna händer känner varje ojämnhet bättre än varma händer.
 
När det gäller händerna...

...så har kölddagar på sitt minuskonto att det blir förbaskar läskigt att klättra när man tappar känseln i fingertopparna.

Men varma, soliga dagar har ett annat gissel: Det finns väl nämligen få saker som sabbar "handsticket" så effektivt som solskyddskräm. :(
 
Aha, om det är så de menar så förstår jag.

Ang sista meningen: t ex potatis och kökskniv, varför i hela friden kärvar de ihop så mycket?

Det kanske har att göra med att en potatis som skäres blir alldeles blöt, och detta till stor del är stärkelse. Det har ju en närmast klisterlik förmåga att klibba ihop ytor, så det kanske är stärkelsen som, snarare än ytorna i sig, klistrar ihop det hela. Vilka mekanismer som som fäster stärkelsen mot dessa ytor skulle jag naturligtvis gärna redogöra för i detalj - om det inte vore alltför off-topic... ;)

(Jag vet inte så mycket om vare sig lim eller stärkelse...)

VA? Kan man klättra när det regnar med hjälp av potatis?

En halv King Edward i vardera hand och skorna prydda med skivad potatis! Potatismos i kritpåsen kanske?
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips