På samma sätt som egenvikten saknar betydelse vid smearing (p g a att tyngdkraften är direkt proportionell mot både friktionskraft och den kraftkomposant som får klättraren att glida) så är ytan också nåt man förkortar bort eller helt hoppar över när man beräknar friktionsjämvikten.
Detta att friktionskoefficienten för ett material varierar kraftigt med yttrycket ligger ju nära till hands för att i största allmänhet förklara detta med att breda däck är bra. Breda däck innebär ju just större kontaktyta. Det är dock ont om uppgifter som visar på att t ex gummi/asfalt har just en sådan ickekonstant friktionskoefficient inom de ändå relativt snäva tryckintervall som det är frågan om.
Att man med en stor kontaktyta kommer åt mer "bra yta" låter som en bättre förklaring, liksom i någon mån detta med värmen vid hård körning (avseende däck). Större kontaktyta betyder att man råkar stå på fler bra kristaller, och där blir greppet närmast formbetingat istället för friktionsbetingat.
En ytterligare faktor som har stor betydelse för just olika breda däck är att olika däck har olika hårdhet. Det beror till viss del på hur styv stomme man valt, men också på däckets bredd. Ett bredare däck kan göras mjukare utan att slitas ut så snabbt. Min erfarenhet är inte heller att breda däck håller längre än smala, utan nästan tvärtom - vilket tyder på att de är betydligt mjukare från början.
Förklaringen i den länkade texten om klätterfriktion är nog ganska bra. Den försöker göra gällande att mjuka material i kombination med hårda anpassar sig mycket väl så att inte bara verklig kontaktyta blir stor, utan att "greppkraften" blir mer formbetingad än friktionsbetingad. Det finns ju för den delen även exempel på andra materialkombinationer, med släta plana ytor, där adhesionkrafter uppstår som inte har med friktionen att göra.
Lite allmänt tror jag man kan säga att där det är kombinationer av material som ger stor abrasiv nötning vid glidning, så är de glidhämmande krafterna lite mer formbetingade än friktionsbetingade.
En ytterligare faktor som kan vara positiv med stor yta vid smearing, är att en stor kontaktyta ger större hävarmar eller radie som bättre hämmar glidning genom vridning. Ett skäl att att en fot börjar glida är att man under ett move, vrider foten varvid rörelsefriktion uppstår istället för statisk friktion, och då inte bara vrids foten utan den glider också in nån trist translationsriktning... En kontaktyta som är stor är lättare att inte råka vrida på och då har man hela tiden glädje av den högre statiska friktionen.
Något som förvånar mig är att det inte finns skor som är anpassade för olika temperaturer. Man klättrar ju trots allt på klippor som är alltifrån under 0 till kanske 50 grader. Klättrade i somras i Häggsta under nån högsommardag med stark sol och hög temperatur, och då var det nästa svårt att hålla i klippan utan att bränna sig.
