Kebnekaise med fivefingers
- Trådstartare RBG
- Start datum
Jag tror att mina farhågor om att gå med blöta fötter kan läggas åt sidan. Igår gick jag 4-5 timmar i FF och med packning, med jämna mellanrum gick jag ner i Mälaren så fötterna hela tiden var blöta och det kändes bra.
Tycker faktiskt att det kändes bättre med blöta fötter, skorna satt ännu bättre på något sätt. Nu var det iof mina Flow Trek jag hade på mig så får prova i morgon med KSO också.
Nu är det bara riktigt låga temperaturer jag är rädd för...
Tycker faktiskt att det kändes bättre med blöta fötter, skorna satt ännu bättre på något sätt. Nu var det iof mina Flow Trek jag hade på mig så får prova i morgon med KSO också.
Nu är det bara riktigt låga temperaturer jag är rädd för...
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Funderar också på att köra en fjällvandring i vad jag kallar minimalistiska löparskor (populärt kallade "barfotaskor") samt att ha med ett par tretorn stövlar om det visar sig vara väldigt blött i terrängen. Dvs vandra i minimalister men inte gå "all in" utan ha med ett fullgott backup alternativ.
Tänkte vandra i mina Vivo Barefoot Neo Trail, dvs ett par minimalistiska trailrunningskor med "lite" grövre sula än vanliga minimalister (lite dubbade, gjorda för terränglöpning - fortfarande med tunn sula noll häldrop etc). Sprang Sthlm Marathon i dessa i år, dvs i 4 timmar konstant ösregn och kyla. Hade nada problem med fötterna under loppet, och absolut inga som helst blåsor eller liknande efteråt. Sitter som en smäck på mina fötter med andra ord!
Har kollat runt en hel del och det är ju folk som vandrar i stövlar? Vissa påstår att det är skit och man måste ha riktiga feta kängor för att överleva, andra påstår att stövlar är det enda rätta och kängor är bortkastade pengar. Jag tycker det låter som att stövlar är en bra mellanväg, man borde iaf klara sig i värsta fall om man kör med stövlar.
Tänkte vandra i mina Vivo Barefoot Neo Trail, dvs ett par minimalistiska trailrunningskor med "lite" grövre sula än vanliga minimalister (lite dubbade, gjorda för terränglöpning - fortfarande med tunn sula noll häldrop etc). Sprang Sthlm Marathon i dessa i år, dvs i 4 timmar konstant ösregn och kyla. Hade nada problem med fötterna under loppet, och absolut inga som helst blåsor eller liknande efteråt. Sitter som en smäck på mina fötter med andra ord!
Har kollat runt en hel del och det är ju folk som vandrar i stövlar? Vissa påstår att det är skit och man måste ha riktiga feta kängor för att överleva, andra påstår att stövlar är det enda rätta och kängor är bortkastade pengar. Jag tycker det låter som att stövlar är en bra mellanväg, man borde iaf klara sig i värsta fall om man kör med stövlar.
Angående att vara blöt under vandring så har jag aldrig upplevt detta som ett problem. Går i ett par lätta Merrell och låter då vattnet passera fritt in och ut ur skon. Byte till torra strumpor vid rast och kompletterar detta med ett par foppa vid läger. Fungerar ypperligt. Det enda är väl att skorna tål klart mindre stryk än vad ett par kängor/stövlar gör och man får hålla lite koll mellan turerna om det är något som kan behöva åtgärdas. Risken för stukning kan jag nog uppleva minskar med skorna jämfört med kängorna då steget är så mycket pricksäkrare. Lite skrap på fotknölarna accepterar jag men utan att det upplevts som ett problem.
Har gått ett par längre sträckor i FF Spyridon och det har gått bra. Fick in lite skog i ena skon vilket gav lite skav men det hade då inte med själva skon att göra. Springer även i dessa utan bekymmer.
Har gått ett par längre sträckor i FF Spyridon och det har gått bra. Fick in lite skog i ena skon vilket gav lite skav men det hade då inte med själva skon att göra. Springer även i dessa utan bekymmer.
För den som ev. är intresserad kommer här en ytterst kort redogörelse av min vandring med Fivefingers.
All vandring och resan dit och hem genomfördes med FF. På kvällar tog jag på strumpor och ett par tunna "badskor". Packningen låg på 20 kg i början för att minska i takt med att maten åts upp. Någon detaljerad rutt ges ej av vissa skäl...
Från Nikkaloukta promenad söderut via bron på eftermiddagen och traskade en halv dag. Blev blöt om fötterna redan efter några meter men det var inga problem rent fysiskt, dock lite mentalt irriterande att veta att man har "träskvatten" i skorna.
Dag två ägnades åt fiske. Ganska snårigt och risigt längs vattnet men det gick förvånandsvärt bra med FF. Det enda jobbiga är att det river på huden som blottas mellan byxor och FF men eftersom de trevliga myggorna ändå stuckit mig några hundra gånger på vristerna var det nästan skönt.
Nästa dag fortsattes söderut och traskade i princip hela dagen. Plurrade i ett kärr och bytte om till mitt andra par FF. Tog ganska lång tid att tvätta rent de smutsiga skorna i en jokk. Luktade apa. Fiske sent på kvällen.
Fjärde dagen var det galet med myggor som attackerade mina vrister. Fiske tidigt på morgonen men traskade sedan vidare mot nordväst. Tänkte fiska men slutade med en 12 timmarspromenad till fjällstationen. Fick gå på skrå väldigt långa sträckor vilket ibland gjorde att FF gled lite på foten men inget direkt problem. Mycket ris som rev vristerna, kliade galet. Fötterna blöta mer eller mindre hela tiden men märkte det knappt. T.o.m. efter 12 h var fötterna i utmärkt skick, hade lätt kunnat gå några timmar till om man bara ser till fötter/ben. Axlarna var dock ett annat kapitel...
Femte dagen ägnades åt att slappa på fjällstationen och eftermiddagen till promenad mot Nikkaloukta. Med ca 5 km kvar slog jag i ena tån och blodet trängde igenom min FF. Gick vidare 4 km eftersom jag inte vågade ta av skon av rädsla att inte få på den igen. Med 1 km kvar slås läger och kollar tån. Mycket blod och stort sår precis vid nageln.
Sjätte dagen var det som tur är inga problem att få på FF och kunde lätt gå till Nikka.
Fördelar med FF:
- Roligare att traska. Fantastisk känsla att känna sig lätt på foten i den miljön.
- Upplevde underlaget på ett "naturligare" sätt.
- Inga tendenser till skavsår eller trötthet i fötter eller ben.
- Upplevde det som enklare att gå rakt upp och ner för lutningar. Behövde inte zickzacka alls.
Nackdelar med FF:
- Myggjävlarna hade smörgåsbord på mina vrister, borde givetvis haft någon typ av damasker eller liknande.
- Kallt när man står stilla. Iaf på hög höjd.
- Lite mentalt jobbigt med konstant blöta/smutsiga fötter.
- Fick gå lite omvägar ibland för att undvika vide, snår och liknande.
- Ingen höjdare att gå över brant glaciär.
Slutsats: Att gå i total bush där det långa sträckor inte ens finns viltstigar är kanske inte det lämpligaste med FF. Känns som att det var tur att de inte gick sönder. Liknande vandringar kommer jag att ha kängor men vandring på led blir det FF.
All vandring och resan dit och hem genomfördes med FF. På kvällar tog jag på strumpor och ett par tunna "badskor". Packningen låg på 20 kg i början för att minska i takt med att maten åts upp. Någon detaljerad rutt ges ej av vissa skäl...
Från Nikkaloukta promenad söderut via bron på eftermiddagen och traskade en halv dag. Blev blöt om fötterna redan efter några meter men det var inga problem rent fysiskt, dock lite mentalt irriterande att veta att man har "träskvatten" i skorna.
Dag två ägnades åt fiske. Ganska snårigt och risigt längs vattnet men det gick förvånandsvärt bra med FF. Det enda jobbiga är att det river på huden som blottas mellan byxor och FF men eftersom de trevliga myggorna ändå stuckit mig några hundra gånger på vristerna var det nästan skönt.
Nästa dag fortsattes söderut och traskade i princip hela dagen. Plurrade i ett kärr och bytte om till mitt andra par FF. Tog ganska lång tid att tvätta rent de smutsiga skorna i en jokk. Luktade apa. Fiske sent på kvällen.
Fjärde dagen var det galet med myggor som attackerade mina vrister. Fiske tidigt på morgonen men traskade sedan vidare mot nordväst. Tänkte fiska men slutade med en 12 timmarspromenad till fjällstationen. Fick gå på skrå väldigt långa sträckor vilket ibland gjorde att FF gled lite på foten men inget direkt problem. Mycket ris som rev vristerna, kliade galet. Fötterna blöta mer eller mindre hela tiden men märkte det knappt. T.o.m. efter 12 h var fötterna i utmärkt skick, hade lätt kunnat gå några timmar till om man bara ser till fötter/ben. Axlarna var dock ett annat kapitel...
Femte dagen ägnades åt att slappa på fjällstationen och eftermiddagen till promenad mot Nikkaloukta. Med ca 5 km kvar slog jag i ena tån och blodet trängde igenom min FF. Gick vidare 4 km eftersom jag inte vågade ta av skon av rädsla att inte få på den igen. Med 1 km kvar slås läger och kollar tån. Mycket blod och stort sår precis vid nageln.
Sjätte dagen var det som tur är inga problem att få på FF och kunde lätt gå till Nikka.
Fördelar med FF:
- Roligare att traska. Fantastisk känsla att känna sig lätt på foten i den miljön.
- Upplevde underlaget på ett "naturligare" sätt.
- Inga tendenser till skavsår eller trötthet i fötter eller ben.
- Upplevde det som enklare att gå rakt upp och ner för lutningar. Behövde inte zickzacka alls.
Nackdelar med FF:
- Myggjävlarna hade smörgåsbord på mina vrister, borde givetvis haft någon typ av damasker eller liknande.
- Kallt när man står stilla. Iaf på hög höjd.
- Lite mentalt jobbigt med konstant blöta/smutsiga fötter.
- Fick gå lite omvägar ibland för att undvika vide, snår och liknande.
- Ingen höjdare att gå över brant glaciär.
Slutsats: Att gå i total bush där det långa sträckor inte ens finns viltstigar är kanske inte det lämpligaste med FF. Känns som att det var tur att de inte gick sönder. Liknande vandringar kommer jag att ha kängor men vandring på led blir det FF.
Fin sammanfattning, verkar ha funkat rent gångtekniskt. Jag har haft samma tanke men inte provat, bara vid dagsturer.
Blöta fötter är ett mentalt problem upplever jag, kommer man över det är det bara att knata på.
Lite orolig för just det som hände dig, att jag ska slå i tån i nåt.
//Per
Blöta fötter är ett mentalt problem upplever jag, kommer man över det är det bara att knata på.
Lite orolig för just det som hände dig, att jag ska slå i tån i nåt.
//Per
