Kan man ha vandringsstavar?

avslutad210712

Gäst
Vill du ha stavar skall du köpa och strunta i vad andra tycker och tänker.

Som svar på din fråga så kan jag säga att det är rätt vanligt med stavar i fjällen och det är definitivt inte bara åldringar som använder dylika.
 
Toksvennigt att "våga vara osvensk"

Aminida; sa:
Kan man som ung tjejj gå runt med vandringsstavar eller blir man ustskrattad då???
Haha, skitfånig fråga egentligen. Särskilt med tanke på mitt nya motto: "Våga vara osvensk!"

Svennigare än att försöka vara osvensk (vad tusan är det för ord, egentligen?), och dessutom fråga om lov, kan man ju knappast bli ;)

För att svara på din fråga:
Nja... idag är det jäkligt svennigt att vandra omkring med stavar, så med tanke på dit motto skulle jag nog låta bli. Dessutom drar det 20 % mer energi, så du kommer att behöva bära med dig 20 % mer mat.

Hade du börjat använda stavar för tio år sen hade du kanske fått lite osvensk-poäng, men inte idag. Det är lika exotiskt som Tacos.

Sen kan man fråga sig om det är tysk man vill verka vara när man inte vill verka vara svensk. Vandrigsstavar är jäkligt tyskt.

/Med en nypa salt.
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Aminida; sa:
Kan man som ung tjejj gå runt med vandringsstavar eller blir man ustskrattad då??? Används de på fjällturer?

Jo, framför allt har stavar förtjänster vid branta nedstigningar eftersom de skonar knäna. Räkna dock med att en och annan ironiskt kommer att fråga om du "glömt skidorna".

Per
 
Jag började med en teleskopstav 1989
i Italien, gick över till två
1991 och har funnit att de är till stor hjälp, speciellt
i brant och rutschig terräng, där man kan ha svårt
att ens få fotfäste. Sen kan de vara bra vid vad,
bl a som indikator: skakar de, så vänd!

Första gången jag vandrade
utanför Alperna, 1994, tog jag av bara farten med ett par. Bortsett från enstaka tyskar var jag ensam om
att begagna dem - i dag är det MYCKET vanligt
och väcker knappast uppseende.

När de egentligen inte gör nytta sätter jag i dem löst eller svängerlätt med dem i sidan.
Har ingen lust att packa ned
dem. Men jag använder dem aldrig på vårens träningsturer
och jag tränar balansen hemma för att inte förslöas av dem.
 
Helt OK!

Jag har sedan jag började fjällvandra för ett antal år sedan använt mig av mina slalomstavar som vandringsstavar. Kompisarna skrattade åt mig först, men inte efter ett tag då stavarna fick gå laget runt vid vadning. Dessutom orkade jag hålla ett väldigt bra tempo trots att jag var minst (storleksmässigt och jag menar verkligen minst) i gruppen. Sedan den vandringen har jag dem alltid med, inte minst sedan mina knän börjat protestera mot den tunga packningen. Förra året köpte jag dessutom ett par "vanliga" gångstavar som jag begagnar vid promenader och löpning hemmavid. På fjället tycker jag mest att jag sett unga människor med två stavar, men hemma är jag nog ganska ensam i min ålder (23 år) men det bekommer mig inte.
Skaffa du ett par stavar, de som skrattar (om någon gör det) kommer att äta upp det när de märker vilken fart man får med stavhjälp.
 
Visst kan du det.

Bry dig inte så mycket om vad människor tycker. Däremot får du säkert ta emot en och annan kommentar.

Jag kan vända på steken. Jag brukar få åtskilliga kommentarer om min vandrarstav, en cirka 1.90 lång pinne jag släpar med mig (och kommer alltid att släpa med mig). Vanligaste kommentaren är: "Ska du jaga björn eller? höhöhö".

Ett par frågor att ställa sig kan dock vara:

Varför ska man ha detta enorma driv/enorma fart när man går i fjällen? Den här frågan skulle ha kunnat utvecklas till en fruktansvärt dräpande tirad på en del argument som framförs. :)

Om du inte har problem med knän, eller höfter och hälar heller för den delen, behöver du då stavar för att skona lederna i alla fall?

Att stavgång inte skulle öka energiförbrukningen som en gång framförts i en diskussion här på utsidan får någon gärna bevisa för mig. Vad tror du själv?

Jag har själv dåliga muskel- och senfästen i både knän och hälar på grund av massa badmintonspelade i unga år. Aldrig haft problem på vandringar dock. Med min långa björndödare kan jag luta mig bekvämt med axeln stödd av staven. Dessutom kan jag bränna in mina vandringar på den. Att den är ett stort moraliskt och fysiskt stöd vid vadning kan nog var och en förstå.

Lycka till i fjällen med dina stavar, eller utan stavarna om du struntar i dem. Huvudsaken att du kommer dit! Eller hur? :)

Mvh
Peter P.

http://web.comhem.se/~u19317031/
[Ändrat av pal2 2005-04-04 kl 19:11]
 
Re: Visst kan du det.

pal2; sa:
Bry dig inte så mycket om vad människor tycker. Däremot får du säkert ta emot en och annan kommentar.

Varför ska man ha detta enorma driv/enorma fart när man går i fjällen? Den här frågan skulle ha kunnat utvecklas till en fruktansvärt dräpande tirad på en del argument som framförs. :)

Om du inte har problem med knän, eller höfter och hälar heller för den delen, behöver du då stavar för att skona lederna i alla fall?

Peter P.

http://web.comhem.se/~u19317031/
[Ändrat av pal2 2005-04-04 kl 19:11]


Farten vore inget problem för de flesta av oss om alla
delar av en vadnring var lika roliga och vackra.
En 1000 meters nedstigning i brant terräng kan
vara fasansfullt tråkig, och underlättas då
av stödet från stavarna. det går lättare
och därför fortare, så man får tid över att
njuta på vackra passager.

För några (inte för mig), speciellt UL-packare,
är det ett egenvärde att gå LÅNGT varje dag., väl
över 3 mil, kanske. det tycker de ser merdå.
Förmodligen gör dock UL-packningen mer nytta
därvidlag än vad stavar gör.

(Själv undrar jag ibland hur jag ska göra
för att gå *tillräckligt långsamt*)

Beträffande problem med hälsenor och knän, så
ger de sig ofta till känna plötsligt, men de
uppstår inte lika plötsligt. Speciellt
behovet att skydda knäna är underskattat
av de flesta.
 

avslutad210712

Gäst
Jag använder inte stavar utan bara en gandalf-stav i high-tech material (dvs torkad asp). Tycker att den ger bra hjälp vid vadningar men framförallt när jag går där det lutar uppför, nerför eller åt sidan. Har inte prövat med dubbla stavar men det finns säkert situationer där de ger ännu mer hjälp än vad en stav kan ge.

Sen är det inte bara UL-pojkarna som går uppemot (och över) 3 mil på ett dygn. Har gjort det några gånger men då inte beroende på att jag håller speciellt hög fart utan mer att jag gått många timmar det dygnet. Oftast brukar det inträffa när jag är på väg hem eller på väg ut för av någon anledning verkar man vara mer intresserad av att klämma avstånd då.
 
UL och stavar

En UL-guru som Ray Jardine anser inte att man skall använda stavar eftersom de väger ett antal hekton som man måste lyfta med sig.

Personligen anser jag att vikten vägs upp av fördelarna. Framförallt att kunna avlasta knän och höfter. Driven i steget handlar väl kanske mest om en känsla, men för mig känns det som om att jag genom stavarna kanaliserar kroppens arbete framåt på ett effektivare sätt än utan stavar. Det kan mycket väl vara ren inbillning, men man ju passa på och utnyttja placebo-effekten i så fall.

En ytterligare fördel som uppväger tyngden är att jag använder stavarna som tältstänger. Därmed minskar ju netto-viktökningen av stavarna.

Främsta metoden för att gå många kilometer brukar vara just att gå många timmar. Amerikanska UL-gurus vandrar ju från kl 0400 till kl 20-22. Om man rastar sällan och tar korta raster, utan att laga någon mat förrän på kvällen, så kommer man långt med denna metod. Man hävdar då att för att klara att hålla detta tempo månad efter månad så krävs det en ultralätt packning.

Det sägs också att man normalt inte klarar att hålla den typen av tempo förrän man vandrat i några veckor, minst.

Min egen erfarenhet är att det är svårt att öka tempot riktigt mycket. 3 km per timme verkar vara ett snitt som är svårt att slå. Även genom att halvspringa har jag svårt att pressa tempot till mer än 4-5 km per timme längs en led i fjällen.

Så att gå många kilometer per dag innebär inte nödvändigtvis att man går fortare än de som går en kortare sträcka. Och därmed inte heller att man hinner se och uppleva mindre bara för att man går långt varje dag. Men en sundare fråga är naturligtvis hur långsamt man klarar av att gå. Hastighetshysteri är väl en av vår tids värsta farsoter.


Jörgen
 
R.J är kanske ute och cyklar ? då behövs inga stavar...

Jag har använt ett par lätta längdskidstavar i
kolfiber, kapade till rätt längd och med rullskidholkar.
De väger en bråkdel av vad teleskopstavar väger och används som stolpar till min tarp på natten.

Det blir ett fantastiskt driv och för mig underlättar det avsevärt.

Kan inte se att det skulle se så dj..ligt ut heller.
 
Re: Visst kan du det.

pal2; sa:
Med min långa björndödare kan jag luta mig bekvämt med axeln stödd av staven. Dessutom kan jag bränna in mina vandringar på den. Att den är ett stort moraliskt och fysiskt stöd vid vadning kan nog var och en förstå.

Lycka till i fjällen med dina stavar, eller utan stavarna om du struntar i dem. Huvudsaken att du kommer dit! Eller hur? :)
Jag håller med, fullt ut! Har själv en "björndödare ;)" med mig i fjällen, Orvar heter han, och har varit mitt stöd på alla mina vandringar.
Vad gäller om man ska vandra med en eller två stavar så skulle jag själv inte kunna tänka mig att hela tiden ha båda händerna upptagna av stavar (särskilt inte om man har sådanadär hanskliknande fästen som många stavgångs-stavar har, som man sitter helt fast i. Det blir svårt att hantera kamera, kikare, mm.
Den långa staven har också stora fördelar vid vadning eftersom den är just lång. Man når en bit framför sig så att man kan känna efter hur djupt det är mm. Dessutom är en lång stav perfekt om man går på skrå, det är bara att ta tag lite högre upp på staven. Likaså när man behöver lite dämpning när man ska kliva ner från t.ex. en sten.
Och själv tycker jag, liksom Peter, att en trästav är ganska mysigt, men alternativ nummmer 2 är en lång teleskopstav.

default.asp')
Lycka till ///Claes och "Orvar Scarface"
Nygårdhs irrfärder i Fjällen
 
En eller två

Jag har själv använt en stav i alla år, björndödare och glasfiber och inte kännt behov av mer än en.

Frälst för två stavar blev jag av möjligheten att använda dem som tältstänger samt, faktiskt, genom att prova att gå med två stavar hemmavid.

Jag tycker det är bättre att vada med två stavar än med en, jag får en mycket stabilare position och ytterligare en fästpunkt i tillvaron. Mentalt känner jag mig 50% stabilare än med en stav.

Jag skulle definitivt inte vilja ha händerna fastkedjade i de där kardborrehandskarna som är standard, när man går i fjällen. Framförallt vill jag snabbt kunna ta emot mig vid fall, eller helt enkelt bli av med staven snabbt om behov skulle uppstå. Så jag ersatte helt enkelt handsken med en vanlig skidstavsrem.

Teleskopmodellen har också fördelar. Max längd när man vadar, minilängd på den ena när den används som tältstång och alla varianter däremellan beroende på terrängen. Går man långa sträckor nedför är det skönt att länga stavarna för att få en längre "stötdämpare".

Jag kan inte längre tänka mig att byta tillbaka till en enda stav. Man kan ju alltid hänga den ena staven på packningen om man skulle få abstinens. Det är annars vad jag gör när jag fäller upp paraplyet..

Jörgen
Jörgen
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips