mina erfarenheter sträcker sig över ca 4 par kängor. Ett par meindel dakar som gav upp efter ca15 år. Ett par tidiga hanwag som höll ca 10 år och ett par Viking som just nu håller på att ta slut efter snart 10 år. Gemensamt har de att det slits fram luftkuddar i hälen samt att limning i hälen släpper. Jag har använt dem till jakt vandring och framförallt vardagsbruk kalla årstiden. Parallellt med dessa tre par har jag använt ettpar lundhags Alaska. Jag köpte dem 1985 eftersom man fick använda dem i lumpen. Jag har använt dem i mycket vardagsliv under åren. Jagat i fjäll och skog, fjällvandrat oanat och på stenig led. Samt åkt tegsnäsare. Liksom alla kängorna har jag skött dessa med vax och ibland fett. Skulle kalla dem drygt halvslitna nu efter 25 år. Lädret är vackert och helt. Cellgummit knöligt blankt och helt och sulorna lite rundade i kanten och slitna i klacken men otroligt lite trots allt. Sulorna är vibram. Ett annat par jag har men som endast använts som vardagsskor är ett par redwing med rödaktigt läder och vit sula. De är syda i enkelt skinn utan foder och är bekväma och riktigt slitstarka. Skulle jag gå övervägande väg och stig vore de mitt val. Har väl haft dem 15 år och brukat dem främst vår somma höst. Svåra att få helt täta. Kuriosa är att jag alltid har dubbla strumpor i kängor och gummistövlar. Har väl förresten konsumerat nåt knappt tiotal gummistövlar över samma period.
Bosse
Bosse
