Hej,
Nu har jag inte läst alla detaljer i tråden men blir lite förvånad. Många linkande diskusioner på utsidan är i samma anda.
Själv har jag alltid druckit vatten i fjällen, på skridskoturer och löpning i skogen (västergötland) med den enda regeln "över jordbrukslandskap" och aldrig blivit sjuk, trots hundratals liter. Diskat med tager-vad-man-haver, diskmedel är bra, men anars funkar grus, grenar, mossa, blåbärsris osv.
Även risken att få i sig metall verkar vara en stor rädsla. Mig veterligen är inte aluminium skadligt i grundform och passerar rakt igenom.
Varför denna bakterie/materialskräck?
Är det ett tecken i vår tid där allt ska vara säkrare än säkrast?
Magen och kroppen är inget kliniskt rent lab, den tål en hel del, det har evolutionen hjälpt oss med.
mvh
David
PS Med 2 barn på dagis är det en helt annan femma med magproblem under vintern....