Hela Kebnekaise och lite till
- Trådstartare Michel.B
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Vill tacka alla för bra info!
Jag kommer förmodligen få vika mig dels pga tidsbrist - för mycket jobb på jobbet kommer att resultera i för lite tid att träna på - och dels känner jag mig helt enkelt inte redo för det som Kaskasepakte, Kebnepakte och nordtoppen verkar erbjuda.
Istället blir det ett 2-års-projekt. Kommer att åka upp och vandra alla "mindre" strapatsrika kammarna (förmodligen runt sydtoppen och drakryggen) och se bergen med egna ögon helt enkelt, eventuellt prova någon svårare led också. Blir betydligt mer avslappnat på det viset, helt klart!
Better safe than sorry - som man säger
Nä nu är det dags att sluta drömma om de kalla bergen i norr och återgå till den 45-gradiga Saudiska verkligheten, måste binda kamelens fötter och lägga mig - go natt!
Jag kommer förmodligen få vika mig dels pga tidsbrist - för mycket jobb på jobbet kommer att resultera i för lite tid att träna på - och dels känner jag mig helt enkelt inte redo för det som Kaskasepakte, Kebnepakte och nordtoppen verkar erbjuda.
Istället blir det ett 2-års-projekt. Kommer att åka upp och vandra alla "mindre" strapatsrika kammarna (förmodligen runt sydtoppen och drakryggen) och se bergen med egna ögon helt enkelt, eventuellt prova någon svårare led också. Blir betydligt mer avslappnat på det viset, helt klart!
Better safe than sorry - som man säger
Nä nu är det dags att sluta drömma om de kalla bergen i norr och återgå till den 45-gradiga Saudiska verkligheten, måste binda kamelens fötter och lägga mig - go natt!
Ville bara säga att du gör bra filmer Om du kunde rappa upp tempot lite och med bättre kvalitet så blir de ännu bättre!
Om du kunde rappa upp tempot lite och med bättre kvalitet så blir de ännu bättre!...och skippa det engelska snacket, det räcker med textning på engelska.öringen; sa:Ville bara säga att du gör bra filmer
/Anders
Michel.B; sa:
Ja, nu börjar du förstå vad det handlar om. I princip går det inte att klättra med full packning, med tält, o kök, o liggunderlägg, eftersom klättring i hög grad handlar om balans och rörlighet. Vid klättring har man en istället en liten rygga med något varmt och diverse klätterredskap.
I princip vore det utpräglat dumdristigt att ens försöka gå eller klättra den rutt du tänkt dig ensam med full packning. Saken hamnar i lite annorlunda dagar om man är fler, då kan man ju dela på bördorna, men inte heller det framstår som något riktigt bra alternativ jämfört med att ligga i Tarfalla och gå Vargryggen, via Halspasset eller Kebnepakte, och så rusa ner via östra leden, med ett minimum av packning.
Klättring och vandring ska inte förväxlas. Man behöver olika saker. Man kan vandra klätterutrustad, om man använder stugorna, eller man kan vandra och tälta med klätterutrustning. Men då lägger man sig och på ett stäle och till saken hör att det blir tungt att vandra. Räkna med en del extra kilon, för stegjärn o isyxa, och då är du ändå inte optimalt utrustad. För att bestiga Nordtoppen, Kaskasapakte och Kebnepakte säkert, ska man helst vara ett replag, alltså två personer. Det minskar riskerna dramatiskt. Och är elementärt fjällvett.
Michel.B; sa:
LOL
Men vem säkrar? Ska du ha två rep? Det är ytterligare ett antal kilon!Förklara gärna hur man säkrar sig när man klättrar ensam.
Proceduren du beskriver påminner om ett ljushuvud vi stötte ihop med på Matterhorn en bra bit under Mosleyplattorna. Det var eftermiddag och vi var på väg ned då vi under oss, på ett ställe där vi gick med kortrep (alltså bara ett par meter ute mellan oss), hörde en karl ropa på hjälp. Han besteg Matterhorn ensam, och ville kasta upp en ände av ett rep till oss som vi tänktes sätta fast åt honom så att han kunde kravla sig upp. Fastän det inte var brantare än att man faktiskt kunde gå just där. Uppenbarligen hade han hållt på hela dagen och hunnit med ungefär en tredjedel av vägen mot toppen. Vi bara ruskade på huvudet och kilade förbi honom.
Michel.B; sa:
Ja, vi försökte klättra upp den vägen en gång. Det var lappländsk klättring när den är som allra sämst. Berget var helt ruttet och mossigt, alla tag lossnade, efter en replängd eller två beslöt vi oss för att avstå.
Kaskasatjåkka kan du gå upp på. Man går upp över glaciären till passet öster om toppen och sedan når man toppen lätt utan att någonstans behöva klättra. En annan klätterfri variant är över de sydvästra snöfälten. Sist vi var på Kaskasatjåkka gick vi upp normalleden och så rusade vi ner till Tarfalla över snöfälten. Rutschade på fötterna hundratals meter. Tror dock att det vore en jobbig väg upp.
Klättra med full packning = ren alpin stil = inget basläger, man bivackerar på lämpliga ställen på vägen mot toppen helt enkelt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Alpine_style
Dubbelrep = 2 rep
Ankare där man startar, klättrar och sätter säkringar som vanligt, men innan man klättrar en sträcka "flyttar" man "inknutningspunkten" (t.ex ett dubbelt halvslag om två låskarbiner, ej provat med dubbelrep ännu dock - men det skulle bli ett rep i varsin karbin antar jag), dvs ingen åtta i selen. Behöver man använda båda händerna så gör man i princip en standplats och hänger i säkringarna, eller krokarna om man använder sådana. Blir "aningen" stumt när man faller dock, så man får inte dra ut för mycket slack på repet. När replängden är klar så gör man ett toppankare och firar ner sig, plockar bort säkringarna och lossar ankaret nedanför, sen får man klättra (med repklämma eller dylikt) eller fira upp sig igen. På liknande sätt har folk solo-klättrat i minst flera decennier.
Det är också jäkligt bra kunskaper om det skulle hända något med ens replagskamrat, för vem säkrar då när man är helt ensam? Just precis, man får göra allt själv för att åtminstone försöka rädda replaget.
Solo-klättring = man klättrar själv = man måste klara sig själv. Kan man inte det så skall man definitivt inte försöka klättra solo heller.
http://en.wikipedia.org/wiki/Alpine_style
ipg289h; sa:LOL
Dubbelrep = 2 rep
Ankare där man startar, klättrar och sätter säkringar som vanligt, men innan man klättrar en sträcka "flyttar" man "inknutningspunkten" (t.ex ett dubbelt halvslag om två låskarbiner, ej provat med dubbelrep ännu dock - men det skulle bli ett rep i varsin karbin antar jag), dvs ingen åtta i selen. Behöver man använda båda händerna så gör man i princip en standplats och hänger i säkringarna, eller krokarna om man använder sådana. Blir "aningen" stumt när man faller dock, så man får inte dra ut för mycket slack på repet. När replängden är klar så gör man ett toppankare och firar ner sig, plockar bort säkringarna och lossar ankaret nedanför, sen får man klättra (med repklämma eller dylikt) eller fira upp sig igen. På liknande sätt har folk solo-klättrat i minst flera decennier.
Det är också jäkligt bra kunskaper om det skulle hända något med ens replagskamrat, för vem säkrar då när man är helt ensam? Just precis, man får göra allt själv för att åtminstone försöka rädda replaget.
Solo-klättring = man klättrar själv = man måste klara sig själv. Kan man inte det så skall man definitivt inte försöka klättra solo heller.
Många här har skrivit om att gå på snö. Själv tycker jag det många gånger har kännts mer tryggt än när jag gått på bart berg, eftersom det i många fall består av lös bergart.
I somras gick jag ensam upp på Sarektjåkkås nordtopp och Kavapakte i Sarek. Otaliga gånger rörde sig stenarna under mig och upp för Kavapakte vände jag runt 100 meter från toppen då det blev för isigt (hade inga stegjärn) och otryggt.
Visst är det en annan upplevelse att gå ensam, men det är inte roligt att behöva vända och som din tur ser ut har du inga alternativa vägar.
Jag skulle kunna tänka mig att Kavapaktes kam är likvärdig med Drakryggens och andra liknande kammar i Kebnekaisemassivet. Att gå där med 20 kg på ryggen skulle jag inte kunna tänka mig.
Jag har gått västra leden till Kebnekaise med full packning upp till Kaffedalen, samt Jojo-leden, Mårmapasset med mera. Men det är betydligt säkrare än att gå på en kam bestående av lösa stenar.
Ska du gå ensam, gå en tur med alternativa vägar, så du inte kommer till "återvändsgränder" och dumpa packningen inför toppturerna.
I somras gick jag ensam upp på Sarektjåkkås nordtopp och Kavapakte i Sarek. Otaliga gånger rörde sig stenarna under mig och upp för Kavapakte vände jag runt 100 meter från toppen då det blev för isigt (hade inga stegjärn) och otryggt.
Visst är det en annan upplevelse att gå ensam, men det är inte roligt att behöva vända och som din tur ser ut har du inga alternativa vägar.
Jag skulle kunna tänka mig att Kavapaktes kam är likvärdig med Drakryggens och andra liknande kammar i Kebnekaisemassivet. Att gå där med 20 kg på ryggen skulle jag inte kunna tänka mig.
Jag har gått västra leden till Kebnekaise med full packning upp till Kaffedalen, samt Jojo-leden, Mårmapasset med mera. Men det är betydligt säkrare än att gå på en kam bestående av lösa stenar.
Ska du gå ensam, gå en tur med alternativa vägar, så du inte kommer till "återvändsgränder" och dumpa packningen inför toppturerna.
Michel.B; sa:
Nja, "alpin stil", är klätterjargong för att klättra på det sätt du beskriver i Himalaya, utan bärare.
I alperna bor man in en hytta eller tältar högt och så klättrar man utan onödigt bagage. Men för all del
— hmm, jag har traverserat Vargryggen, från Tarfalla, och också gjort ytterligare någon bestigning av Kebnepakte, västerifrån och så ner via Halspasset, gick den leden hem till Tarfalla från Drakryggen.
Det är bara enstaka replängder, faktiskt bara några få metrar här och där, som man säkrar varandra, insteget från Halspasset på Nordtoppen är kanske 2+ och enstaka hammare på Kebnepakte är möjligen 2.
Det allra mesta går man med kortrep. Det innebär att både en själv och ens partner rör sig samtidigt, man har bara några meter rep ute, tills man känner ett behov av en säkring. Svårigheterna är främst att delar av berget är ruttet, och det kan vara isigt eller förglasat, och går man över glaciärna väster om Tarfalla ska man veta vad man gör. Är de snötäckta vill jag absolut avråda.
Den metod du förespråkar är alltså helt olämplig. Faktum är jag tror att du skulle vara säkrare utan rep och ankare och bultar, och istället har isyxa, stegjärn och en god portion fjällvett, framför allt kapacitet att vända i tid om förhållandena är dåliga. Du skulle nämligen vara mycket snabbare och rörligare och ha en bättre chans att hinna upp och ned i tid.
Kaskasapakte har jag ingen erfarenhet av men jag har förstått att den är mer krävande inte minst för att det inte finns någon enkel väg ner.
