Jag har personlig erfarenhet av att byta livsstil till en sundare, med snabb viktnedgång som start. Det är inte alltid så att man får tillbaka kilon snabbt när man går ner i vikt fort, det handlar naturligtvis om medvetenhet kring energiintag och att vara konsekvent i vad man äter.
Under 2008 till 2015 jobbade jag intensivt. Det var långa arbetsdagar och mycket resor då jag under dessa år jobbade på annan ort. I december 2012 ställde jag mig på vågen och konstaterade att den var väldigt nära att nå tresiffrigt. Jag hade även haft en del problem med magen och mådde fysiskt ganska dåligt. Något var tvunget att göras! Jag satte upp ett mål som innebar att jag först skulle gå ner i vikt, för att inte överbelasta kroppen, och sedan komma i rörelse och börja springa igen. Första januari 2012 reducerade jag intaget av kolhydrater markant och började promenera. Då, för 13 år sedan, var LCHF väldigt populärt. Jag gick promenader tre gånger om dagen, så långt som jag orkade och hann och försökte undvika kolhydrater i så stor utsträckning som möjligt.
Det funkar säkert inte för alla, men det funkade för mig och var det en förutsättning för att inte dra på mig skador när jag ville komma i gång med löpningen. Jag tror inte att jag hade haft tålamod att fortsätta om jag inte sett snabba resultat. Sex veckor senare, den femtonde februari som är min födelsedag, kunde jag konstatera att jag gått ner 25 kg. Det var ganska många i min omgivning som kommenterade den snabba viktnedgången och även de som uttryckte oro över att jag var sjuk, men jag kände mig faktiskt friskare än på många år.
Då var det dags för nästa steg, att börja springa. Jag bestämde mig för att sätta upp ett tydligt mål och sedan försöka hålla det. Det första jag gjorde var att ladda ner en app för att kunna dokumentera resan (som jag senare har bytt ut mot en löparklocka). Jag har därför alla mina löprundor loggade sedan jag startade, vilket är kul om man gillar statistik som jag gör. Nästa steg var att sätta ett rimligt mål, som dels innebar en utmaning men som också skulle vara realistiskt att klara av. Vid den tiden hade runstreak blivit populärt, men jag kände inte att jag kunde bli så låst att jag var tvungen att springa varje dag. Det passade inte mig. Jag satte därför målet att jag skulle springa vid minst tre tillfällen per vecka och att den samlade veckodistansen skulle vara minst tre mil. Det skulle innebära att distansen blev betydligt längre per vecka än den minsta obligatoriska runstreak distansen (1,6 km/dag), men att jag skulle ha större frihet att välja tillfällena själv.
Nu har det gått över 13 år och jag har ännu inte missat en enda vecka som jag inte klarat att uppfylla mitt mål. Jag kan alltså konstatera att jag inte varit riktigt sjuk på över 13 år. Jag tror att det inte bara är en slump, utan att förbättrad kondition och ett mer sunt leverne har spelat stor roll. Naturligtvis har jag haft någon mindre förkylning under dessa år, men inte värre än att jag kunnat lufsa runt mina tre mil på en vecka. Det värsta var när jag fick diskbråck. Det gick att gå-jogga, men det såg nog inte särskilt snyggt ut!
De första åren låg jag på runt 200 mil om året, men sedan 2019 har den volymen ökat och jag har de senaste åren legat mellan 250-300 mil per år vilket innebär att veckosnittet ökat till cirka 5-10 mil. Oftast 3-5 enmilspass och utöver det ett långpass på 2-3 mil. Förra året sprang jag för första gången över 365 mil.
De senaste åren har jag sänkt tempot på mina löprundor och istället ökat distansen. Nu springer jag ofta 7-10 mil per vecka och genomför ultramaraton (alltså lopp som är längre än 41195 meter). Jag är nu 54 år och är tacksam för att kroppen orkar ta mig ut på äventyr. I våras sprang jag Österlen ultra trail 60 km och somras genomförde jag Jotunheimen Ultra trail 70 km/ 2600 höjdmeter, vilket var en fantastisk upplevelse.
Slutsats - man kan tappa vikt snabbt och bibehålla nedgången, om man tänker på vad man äter och ändrar sin livsstil. Man kan ändra sitt sätt att leva även om man har några år på nacken. Man kan börja idrotta även om man är över 25 och man kan prestera förhållandevis bra även om man är över 50. Det är aldrig försent att börja, och kontinuerlig motion förbättrar livskvaliteten.
