Hej. jag väger för mycket

Det där med att tugga i sig mellan måltiderna är ju bara dumt, en människa klarar sig flera veckor utan mat.
Svälter definitivt inte ihjäl utan mat mellan lunch och middag.

Man måste komma till insikt att mat är bränsle för kroppen, inte belöning eller tröst.

Även Socker är en stor bov till att nutidsmänniskan blir fet.
En 33centiliters burk CocaCola innehåller motsvarande ca 35gram socker exempelvis.

Socker är även en social grej, så fort det sak hälsas på ska det tuggas sött fikabröd.
Nästan så det är oförskämt att säga, nej tack, jag äter inte skräp om jag inte svälter.

Själ har jag undvikit socker i många år.

Norrmännen som ju är lite klokare och mer klarsynta än oss har infört en sockerskatt.

Jo, och det mesta av snacksen och mellanmålen ÄR socker/kolhydrater (frukt, fikabröd, mackor eller godis). Inte så vanligt att man tar en makrill till kaffet eller en burk tonfisk, ok ett ägg eller en näve nötter kanske några tar, och det låter iaf bättre, även om det är bättre över tid att ge sjutton i att stoppa i sig mellan huvudmålen. Den tiden är viktig för att sänka insulinet.

Dr Jason Fung har en väldigt tydlig och bra förklaringsmodell till det här, och på ett par sidor i sin bok "Obesity code", och med ett par bilder, förklaras hur fetmaepedemien i Usa startade. Kan rekommendera den.

Det blir en form av övergödning av kroppen över tid, ett i-landsproblem. Vi äter för ofta, och sånt som triggar insulinet mer än nödvändigt. Det ör egentligen självklarheter, men ofta läggs det bara fram i svepande ordalag och säger inte så mycket, men dr Fung förklarar hur kroppen reagerar naturvetenskapligt och vilka processer som påverkas.
 
Jag har precis fått ytterligare en anledning till att ”skippa skräpet” och det är att spara pengar. Jag får i mig mindre mängd skräpenergi och jag sparar pengar.

Jag noterar dagens vikt och ser hur vikten utvecklas över tid när jag nu ska göra just detta som jag slarvat med: hantera skräpenergin

Det är dags att rycka upp sig…och jag ser för övrigt fram mot att kunna vara ute mer nu och träna mer när vårljuset är här.

Mer träning och mindre skräpenergi kommer att göra skillnad.
 

Aktuellt

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Om en person som promenerar en timme jämförs med en annan som springer en timme i medelfart så använder den som springer mer energi.
Det borde vi vara överens om.
Från tidigare länkad artikel: "Trials show that a structured, supervised exercise programme done up to five times a week for six and ten months increases daily energy expenditure. These effects were shown in both young and middle-aged men and women.

This research clearly shows that physical activity does increase how many calories you burn each day."
 
Från tidigare länkad artikel: "Trials show that a structured, supervised exercise programme done up to five times a week for six and ten months increases daily energy expenditure. These effects were shown in both young and middle-aged men and women.

This research clearly shows that physical activity does increase how many calories you burn each day."
Vad blir slutsatsen då, med mitt entimmesexempel?
 
"Det visste jag inte. Minns du var, av vem?..."
Det finns flera som ifrågasatt teorin, men ingen som säkert motbevisat den i nuläget, så det kommer att krävas mer studier på individnivå. Pontzers teori verkar kunna stämma fast inte på individnivå utan på populationsnivå, vilket gör att jämförelsen mellan Hadza och andra grupper blir svår... kolla t.ex https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10201660/
"The idea that increasing physical activity directly adds to TEE in humans (additive model) has been challenged by the energy constrained hypothesis (constrained model). This model proposes that increased physical activity decreases other components of metabolism to constrain TEE. There is a logical evolutionary argument for trade-offs in metabolism, but, to date, evidence supporting constraint is subject to several limitations, including cross-sectional and correlational studies with potential methodological issues from extreme differences in body size/composition and lifestyle, potential statistical issues such as regression dilution and spurious correlations, and conclusions drawn from deductive inference rather than direct observation of compensation. Addressing these limitations in future studies, ideally, randomized controlled trials should improve the accuracy of models of human energy expenditure. The available evidence indicates that in many scenarios, the effect of increasing physical activity on TEE will be mostly additive although some energy appears to “go missing” and is currently unaccounted for. The degree of energy balance could moderate this effect even further."
En invändning är att självrapporterat energiintag inte (typ aldrig inom obesitasforskning...) är korrekt, och att man utan att själv vara medveten om det ökar sitt energiintag om man ökar energiuttag vid t.ex ökad aktivitet.
 
Ja. Den som springer en timme förbrukar mer energi än den som promenerar en timme.

Ja, det är ju grundläggande fysik.

Man flyttar sin kroppsvikt (massa) längre sträcka (högre fart samma tid) på en timme om man springer än om man går = högre energiåtgång.

Det kan ingen hokus-pokus bok i välden ändra på.

Dessutom aktiverar samma person kroppen hårdare med högre puls, andning, svettning mm om han springer jämfört om han går.
 
Ja, det är ju grundläggande fysik.

Man flyttar sin kroppsvikt (massa) längre sträcka (högre fart samma tid) på en timme om man springer än om man går = högre energiåtgång.

Det kan ingen hokus-pokus bok i välden ändra på.

Dessutom aktiverar samma person kroppen hårdare med högre puls, andning, svettning mm om han springer jämfört om han går.
Fantastiskt!
 
Om man söker efter välbefinnande och vikt. Så ska det nog vara en slags balans. Människor är olika på flera sätt. Olika stress, bakgrund och intellekt. Jag tror på att en slags balans med allt då kan man hitta lyckan. Även vikten är med i det. Ni har nog rätt att de som rör sig mer borde bränna mer fett. Ibland kanske man blir stressad av något. Då kanske kroppen spänner sig mer och lyckas bränna mindre fett. Den kanske istället bränner muskler eller andra källor istället. Diskutera om det också. Eller är det inte sant? Oman blir stressad kan man lätt äta lite fel också kanske. Balanserad konst är nog en viktignyckel.
 
Senast ändrad:
Jag har personlig erfarenhet av att byta livsstil till en sundare, med snabb viktnedgång som start. Det är inte alltid så att man får tillbaka kilon snabbt när man går ner i vikt fort, det handlar naturligtvis om medvetenhet kring energiintag och att vara konsekvent i vad man äter.

Under 2008 till 2015 jobbade jag intensivt. Det var långa arbetsdagar och mycket resor då jag under dessa år jobbade på annan ort. I december 2012 ställde jag mig på vågen och konstaterade att den var väldigt nära att nå tresiffrigt. Jag hade även haft en del problem med magen och mådde fysiskt ganska dåligt. Något var tvunget att göras! Jag satte upp ett mål som innebar att jag först skulle gå ner i vikt, för att inte överbelasta kroppen, och sedan komma i rörelse och börja springa igen. Första januari 2012 reducerade jag intaget av kolhydrater markant och började promenera. Då, för 13 år sedan, var LCHF väldigt populärt. Jag gick promenader tre gånger om dagen, så långt som jag orkade och hann och försökte undvika kolhydrater i så stor utsträckning som möjligt.

Det funkar säkert inte för alla, men det funkade för mig och var det en förutsättning för att inte dra på mig skador när jag ville komma i gång med löpningen. Jag tror inte att jag hade haft tålamod att fortsätta om jag inte sett snabba resultat. Sex veckor senare, den femtonde februari som är min födelsedag, kunde jag konstatera att jag gått ner 25 kg. Det var ganska många i min omgivning som kommenterade den snabba viktnedgången och även de som uttryckte oro över att jag var sjuk, men jag kände mig faktiskt friskare än på många år.

Då var det dags för nästa steg, att börja springa. Jag bestämde mig för att sätta upp ett tydligt mål och sedan försöka hålla det. Det första jag gjorde var att ladda ner en app för att kunna dokumentera resan (som jag senare har bytt ut mot en löparklocka). Jag har därför alla mina löprundor loggade sedan jag startade, vilket är kul om man gillar statistik som jag gör. Nästa steg var att sätta ett rimligt mål, som dels innebar en utmaning men som också skulle vara realistiskt att klara av. Vid den tiden hade runstreak blivit populärt, men jag kände inte att jag kunde bli så låst att jag var tvungen att springa varje dag. Det passade inte mig. Jag satte därför målet att jag skulle springa vid minst tre tillfällen per vecka och att den samlade veckodistansen skulle vara minst tre mil. Det skulle innebära att distansen blev betydligt längre per vecka än den minsta obligatoriska runstreak distansen (1,6 km/dag), men att jag skulle ha större frihet att välja tillfällena själv.

Nu har det gått över 13 år och jag har ännu inte missat en enda vecka som jag inte klarat att uppfylla mitt mål. Jag kan alltså konstatera att jag inte varit riktigt sjuk på över 13 år. Jag tror att det inte bara är en slump, utan att förbättrad kondition och ett mer sunt leverne har spelat stor roll. Naturligtvis har jag haft någon mindre förkylning under dessa år, men inte värre än att jag kunnat lufsa runt mina tre mil på en vecka. Det värsta var när jag fick diskbråck. Det gick att gå-jogga, men det såg nog inte särskilt snyggt ut!

De första åren låg jag på runt 200 mil om året, men sedan 2019 har den volymen ökat och jag har de senaste åren legat mellan 250-300 mil per år vilket innebär att veckosnittet ökat till cirka 5-10 mil. Oftast 3-5 enmilspass och utöver det ett långpass på 2-3 mil. Förra året sprang jag för första gången över 365 mil.

De senaste åren har jag sänkt tempot på mina löprundor och istället ökat distansen. Nu springer jag ofta 7-10 mil per vecka och genomför ultramaraton (alltså lopp som är längre än 41195 meter). Jag är nu 54 år och är tacksam för att kroppen orkar ta mig ut på äventyr. I våras sprang jag Österlen ultra trail 60 km och somras genomförde jag Jotunheimen Ultra trail 70 km/ 2600 höjdmeter, vilket var en fantastisk upplevelse.

Slutsats - man kan tappa vikt snabbt och bibehålla nedgången, om man tänker på vad man äter och ändrar sin livsstil. Man kan ändra sitt sätt att leva även om man har några år på nacken. Man kan börja idrotta även om man är över 25 och man kan prestera förhållandevis bra även om man är över 50. Det är aldrig försent att börja, och kontinuerlig motion förbättrar livskvaliteten.

 
Senast ändrad:

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips