Haglöfs, vilken ryggsäck?

Scout: två ytterfickor, inga snölås, ca 50 liter
Skarja: tre ytterfickor, snölås, ca 60 liter
Men minnet kan svika mig och Haglöfs kan ha ändrat både det ena och det andra genom åren dessa säckar tillverkades
 
Här. :unsure:

Det är en sen Haglöfs Scout. De såldes 'internt' inom Scoutrörelsen (via Frilufts-
magasinet tror jag) och hade ursprungligen stålramen men fick med tiden den
där svetsade rundrörs-aluminiumramen istället.

Skillnaden mot t.ex. Skarja var en mängd förbilligande förenklingar som snölås-
brist, färre fickor, inget avbärarbälte (såna kunde köpas till ur det vanliga Haglöfs-
sortimentet) mm, mm.

Reparationssvetsningen är jag inte förvånad över, det är svårt att svetsa aluminium
snyggt - och det var INTE enklare förr! Nuförtiden finns mycket bättre TIG-svetsar
än vad som fanns för 30+ år sedan. Och svetsade aluminiumramar, med okända
legeringsinnehåll i godset, gör det INTE lättare!

Det fanns en anledning till varför Haglöfs nitade sin Grönlandsram, det var helt
enkelt tåligare och i längden starkare. Men det krävde fyrkantiga aluminiumrör
för att nitningen, med en nit i varje fog, skulle bli bra. Och det vet vi ju nu, långt
mer än 50 år senare, var det RÄTTA beslutet. Ännu vet ingen hur gammal en sån
Grönlandsram, som inte överlastas rent absurt, kan bli. Håller man sig under sådär
40-45 kg så klarar sig nitningarna bra... Flexningarna i nitskarvarna är, hållfasthets-
mässigt, mindre påtagliga än motsvarande rörelser i svetsade skarvar. [Det är
nog även skälet till att Haglöfs INTE fäste sina axelremmar med borrade hål och
låsbara nitar som andra gjorde: det hade helt enkelt varit att be om sprickor etc.
i de då försvagade ramskenorna...]

När argonsvetsade rundrörsramar flexar under TUNG överlast - bildas med tiden
utmattningssprickor i rörets aluminiumgods alldeles intill det vid svetsningen upp-
hettade området - och med tiden blir sprickorna för stora så ramen brister där.
Det hände med min CampTrailsrygga (ursprungligen köpt till tågluffen 1971) men
har aldrig hänt med någon av alla de olika Grönlandsramar som passerat förbi mig
under åren...
/Odd
 
Senast ändrad:

Aktuellt

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!
Här. :unsure:

Det är en sen Haglöfs Scout. De såldes 'internt' inom Scoutrörelsen (via Frilufts-
magasinet tror jag) och hade ursprungligen stålramen men fick med tiden den
där svetsade rundrörs-aluminiumramen istället.

Skillnaden mot t.ex. Skarja var en mängd förbilligande förenklingar som snölås-
brist, färre fickor, inget avbärarbälte (såna kunde köpas till ur det vanliga Haglöfs-
sortimentet) mm, mm.

Reparationssvetsningen är jag inte förvånad över, det är svårt att svetsa aluminium
snyggt - och det var INTE enklare förr! Nuförtiden finns mycket bättre TIG-svetsar
än vad som fanns för 30+ år sedan. Och svetsade aluminiumramar, med okända
legeringsinnehåll i godset, gör det INTE lättare!

Det fanns en anledning till varför Haglöfs nitade sin Grönlandsram, det var helt
enkelt tåligare och i längden starkare. Men det krävde fyrkantiga aluminiumrör
för att nitningen, med en nit i varje fog, skulle bli bra. Och det vet vi ju nu, långt
mer än 50 år senare, var det RÄTTA beslutet. Ännu vet ingen hur gammal en sån
Grönlandsram, som inte överlastas rent absurt, kan bli. Håller man sig under sådär
40-45 kg så klarar sig nitningarna bra... Flexningarna i nitskarvarna är, hållfasthets-
mässigt, mindre påtagliga än motsvarande rörelser i svetsade skarvar. [Det är
nog även skälet till att Haglöfs INTE fäste sina axelremmar med borrade hål och
låsbara nitar som andra gjorde: det hade helt enkelt varit att be om sprickor etc.
i de då försvagade ramskenorna...]

När argonsvetsade rundrörsramar flexar under TUNG överlast - bildas med tiden
utmattningssprickor i rörets aluminiumgods alldeles intill det vid svetsningen upp-
hettade området - och med tiden blir sprickorna för stora så ramen brister där.
Det hände med min CampTrailsrygga (ursprungligen köpt till tågluffen 1971) men
har aldrig hänt med någon av alla de olika Grönlandsramar som passerat förbi mig
under åren...
/Odd
Jamensedär! Då har jag alltså inte bara Alaska, Grönland och Skarja, utan även en Scout :)
 
Här. :unsure:

Det är en sen Haglöfs Scout. De såldes 'internt' inom Scoutrörelsen (via Frilufts-
magasinet tror jag) och hade ursprungligen stålramen men fick med tiden den
där svetsade rundrörs-aluminiumramen istället.

Skillnaden mot t.ex. Skarja var en mängd förbilligande förenklingar som snölås-
brist, färre fickor, inget avbärarbälte (såna kunde köpas till ur det vanliga Haglöfs-
sortimentet) mm, mm.

Reparationssvetsningen är jag inte förvånad över, det är svårt att svetsa aluminium
snyggt - och det var INTE enklare förr! Nuförtiden finns mycket bättre TIG-svetsar
än vad som fanns för 30+ år sedan. Och svetsade aluminiumramar, med okända
legeringsinnehåll i godset, gör det INTE lättare!

Det fanns en anledning till varför Haglöfs nitade sin Grönlandsram, det var helt
enkelt tåligare och i längden starkare. Men det krävde fyrkantiga aluminiumrör
för att nitningen, med en nit i varje fog, skulle bli bra. Och det vet vi ju nu, långt
mer än 50 år senare, var det RÄTTA beslutet. Ännu vet ingen hur gammal en sån
Grönlandsram, som inte överlastas rent absurt, kan bli. Håller man sig under sådär
40-45 kg så klarar sig nitningarna bra... Flexningarna i nitskarvarna är, hållfasthets-
mässigt, mindre påtagliga än motsvarande rörelser i svetsade skarvar. [Det är
nog även skälet till att Haglöfs INTE fäste sina axelremmar med borrade hål och
låsbara nitar som andra gjorde: det hade helt enkelt varit att be om sprickor etc.
i de då försvagade ramskenorna...]

När argonsvetsade rundrörsramar flexar under TUNG överlast - bildas med tiden
utmattningssprickor i rörets aluminiumgods alldeles intill det vid svetsningen upp-
hettade området - och med tiden blir sprickorna för stora så ramen brister där.
Det hände med min CampTrailsrygga (ursprungligen köpt till tågluffen 1971) men
har aldrig hänt med någon av alla de olika Grönlandsramar som passerat förbi mig
under åren...
/Odd
Helt odödliga är inte fyrkantsrörramarna (rekord i icke-särskrivning - 4 ord utan mellanrum), Ett stort skandinaviskt flygbolag har knäckt min ram under en resa, lyckligtvis en hemresa och hanterade det dessutom föredömligt med att betala för en ny, så min alaska är en hybrid, började som grön säck, oranga snölås och alufärgad ram men numera är ramen mörkgrå/svart (eloxerad?).

Håller nog många år till, särskilt som den numera ersatts av mindre säckar.

/Patrik
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips