Gissa position
- Trådstartare avslutat-1105
- Start datum
-
- Taggar
- fjällnörderi gissa sverige
Nu är vi i Pålnostugan
//Nils
//Nils
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
Aktuellt
ANNONS
Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
Vilken spännande bild detta var Thomas, på ett i princip okänt landskap, fast man gått där och åkt skoter. Det såg ju nästan helt asiatiskt ut i din version.
Det är som jag alltid sagt här, ‘Att det tillkommer lika mycket på den som lägger ut en bild, som den som gissar, att hitta något annorlunda och en ny infallsvinkel‘.-ifrån det vardagligt invanda- och det just redan glömda. Bilden för oss att gissa på. Just i det osedda i landskapet, där något blir, kanske rentav stannar kvar i minnet och går ifrån det okända, till det kända, som gör att någon... ändå kan gissa och minns...hitta rätt på nått' vis.
Den som tar bilden ifrån vandringslandskapet, har sett något vi alla kanske en gång sett, men inte kommer just nu ihåg detta, vid ett så kallat återseende.
För vad minns vi av ett landskap?
Kommer inte dom här ‘rätta signalerna’ om landskapet ifrån minnet, ja då står det still.
Det är otroligt med dessa okända bilder, som alla ger oss här. Dom både irriterar och stimulerar.
Det är som jag alltid sagt här, ‘Att det tillkommer lika mycket på den som lägger ut en bild, som den som gissar, att hitta något annorlunda och en ny infallsvinkel‘.-ifrån det vardagligt invanda- och det just redan glömda. Bilden för oss att gissa på. Just i det osedda i landskapet, där något blir, kanske rentav stannar kvar i minnet och går ifrån det okända, till det kända, som gör att någon... ändå kan gissa och minns...hitta rätt på nått' vis.
Den som tar bilden ifrån vandringslandskapet, har sett något vi alla kanske en gång sett, men inte kommer just nu ihåg detta, vid ett så kallat återseende.
För vad minns vi av ett landskap?
Kommer inte dom här ‘rätta signalerna’ om landskapet ifrån minnet, ja då står det still.
Det är otroligt med dessa okända bilder, som alla ger oss här. Dom både irriterar och stimulerar.
Det var fint skrivet om denna tråds värden. Samspelet mellan bilden och minnet är vad som gör att våra gissa-position-bilder aldrig uppgör att engagera och fascinera.
Jag håller med dig i att Leavášvággi framstår i en intressant dager. Bilden är tagen under den tidiga hösten. Det är sen eftermiddag, skuggorna är långa och den lågt liggande septembersolens svaga ljus förstärker landskapets brunröda ton.
