Jag har gått där med full packning
Jag har gått där för ett antal år sedan med full turpackning. Man går på norra sidan där stigen finns.
Vi tog höjd en bit före silverfallet upp mot höger (vid fallet är det för brant). Det är brant och bitvis fick vi ta händer och knän till hjälp. Knixig väg som kräver respekt. På ett ställe där man rundar ett större block upplever man det som att man "hänger" över dalen. Mao försiktighet krävs.
Sedan kommer man upp på en hylla där enstaka rösen kan finnas (om inte laviner tagit dem). Man är då över själva Singivagge i höjd och kommer alltså att gå nedåt mot dalen där den trånga passagen upphör. Själva dalen är lättvandrad.
Tilläggas ska att vi gick i dimma så det var svårt att överblicka alternativa vägar.
Något år senare prövade vi att ta höjd tidigare vid mynningen. Det går en stig där. Den vägen såg enklare ut, men min hälsena "kraschade" efter någon km så det var bara att vända (enbent, tur att jag redan då använde två stavar).
Däremot såg jag andra vandra där och de måste ha lyckats, för tillbaka kom de inte.
Mvh Björn