"Friluftsgen"?

Vi härstammar alla från naturen, och som seobserver konstaterar, dras vi alla till den på olika sätt. Här delar hela mänskligheten ett genetiskt drag, att vi i grund och botten är djur.

Men att försöka urskilja en specifik gen hos delar av befolkningen skulle falla platt i försöket att utifrån ett genetiskt perspektiv förklara en enkel fråga som varför vi får upp intresset vid olika åldrar?

- Ja, det har var ett bra svar från dig.
Jag försöker hitta ett svar på en fråga, som jag funderar under 5-10 år.
 
- Är det bara det, som kan få dem ut?
Det finns "svårare" fall, då är det även det hjälper inte.

Naej, lösningen kanske inte funkar på alla. En enhetslösning för alla situationer och typer av stugsittare går nog inte att hitta.

Är det någon särskild person som du har en relation till som du vill få ut? Eller tänker du stugsittare mer generellt?
 
Vi hade ju en annan tråd om det där med hinder att komma ut. Och om att hitta "den rätta" för uteliv...

Känner man ingen "friluftare" så är det nog svårare att komma ut, kanske känner man att kunskapen saknas eller så behöver man bara få en "spark i baken". Jag hade en kompis som visade mig de mera seriösa/planerade delarna av uteliv, utan honom hade jag inte börjat fjällvandra. Visst, jag hade rört mig i skog och mark men kanske inte i samma utsträckning...
 
- Mer generellt, eftersom har redan träffat inte bara en person, som var/är det.
Däremot finns det de andra, som har samma problem.

Generellt skulle jag gärna se ett tillgängliggörande av naturen även för de som bor inne i våra städer. Här kan det röra sig om underlättande att ta sig ut, några exempel värda att nämna är naturbussen i Skåne och vandringsleder som delvis är dragna genom tätort. Utan bil (även med för den delen) kan det här med att ta sig ut i skogen upplevas som svårt på grund av dålig kännedom kring kollektivtrafiken utanför stan, eller för den delen vilka naturområden som är värda att besöka.

Skolor borde ges ekonomiska medel för schemalagda utflykter till skog och mark, där undervisning kan få äga rum i mindre traditionella lärmiljöer. Här är det viktigt att det inte blir en ekonomisk fråga för eleverna, alla ska kunna delta.

Jag tror att många "stugsittare" skulle uppskatta möjligheten att komma ut men upplever att barriären ofta kan vara för hög för att ta sig över. Sedan finns det andra som inte är medvetna om hur mycket de faktiskt skulle tycka om att komma ut, det är här jag tycker att skolorna fyller en viktig funktion.

Edit: Här är tråden Karolina nämner, många av anledningarna till våra "stugsittare" går nog att hitta där: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=69113
 
Senast ändrad:
Alla beteenden är i grunden styrda av gener. Det är så klart också gener som styr hur mottagliga vi är för "miljöinfluenser", vad annars? Något för alla socialkonstruktivister att absorbera.

/M
 
Som biolog skulle jag säga följande. Någon speciell "friluftsgen" finns nog inte, men vår personlighet har helt klart genetiska faktorer. Om föräldrarna är nyfikna, framåt, ängsliga, försiktiga, tävlingsinriktade osv är det stor sannolikhet att barnen också blir det. Jamen det "ärver" de med den sociala miljön säger socialkonstuktivisterna, och visst finns det även en ett socialt arv, men tvillingstudier och studier av adopterade barn visar att grunden/ramen som vi utvecklas inom är genetisk. Var vi hamnar inom denna ram styrs företrädesvis av miljö. En del av denna miljö är social, men även biologisk miljö spelar roll. T ex spelar det roll vilka hormoner vi blir utsatta för under vissa fosterstadier. Flickor som får mycket testosteron utvecklar tydligare pojkiga drag. Pojkar som får små mängder testosteron och samtidigt har liten egen produktion blir mer feminina. Extremvarianterna av det är transsexuella och barn vars fysiska kön är svårbestämt. Då gäller det att noga undersöka vilken könsidentitet barnet kommer få. Det räcker inte med att bara kolla om det är XX eller XY. Eller ännu värre tro att man bara kan välja och "skapa" en pojke eller flicka med uppväxtmiljö.

Tillbaka till "friluftsgenen". Om man studerar friluftsmänniskor finns det nog vissa personlighetsdrag som är vanligare. En hel del som sysslar med "extremt" friluftsliv har nog en hög tröskel för adrenalin. Andra vanliga drag är att vara framåt, gilla utmaningar, trivas utanför sin komfortzon, vara självständig, går sin egen väg, nyfikenhet. Och de har en biologisk grund, som sedan kan stimuleras vidare av god uppväxt. Att det blir just friluftsliv är ganska säkert social miljö. Samma drag kan säkert leda till att gilla idrott eller skapande. En i grunden försiktigare person kan definitivt stimuleras till att bli friluftsmänniska, men räkna inte med att denna person kommer bli en hängiven forspaddlare eller isklättrare. Hur bra lärare han/hon än får.
 
Som biolog skulle jag säga följande. Någon speciell "friluftsgen" finns nog inte, men vår personlighet har helt klart genetiska faktorer. Om föräldrarna är nyfikna, framåt, ängsliga, försiktiga, tävlingsinriktade osv är det stor sannolikhet att barnen också blir det. Jamen det "ärver" de med den sociala miljön säger socialkonstuktivisterna, och visst finns det även en ett socialt arv, men tvillingstudier och studier av adopterade barn visar att grunden/ramen som vi utvecklas inom är genetisk. Var vi hamnar inom denna ram styrs företrädesvis av miljö. En del av denna miljö är social, men även biologisk miljö spelar roll. T ex spelar det roll vilka hormoner vi blir utsatta för under vissa fosterstadier. Flickor som får mycket testosteron utvecklar tydligare pojkiga drag. Pojkar som får små mängder testosteron och samtidigt har liten egen produktion blir mer feminina. Extremvarianterna av det är transsexuella och barn vars fysiska kön är svårbestämt. Då gäller det att noga undersöka vilken könsidentitet barnet kommer få. Det räcker inte med att bara kolla om det är XX eller XY. Eller ännu värre tro att man bara kan välja och "skapa" en pojke eller flicka med uppväxtmiljö.

Tillbaka till "friluftsgenen". Om man studerar friluftsmänniskor finns det nog vissa personlighetsdrag som är vanligare. En hel del som sysslar med "extremt" friluftsliv har nog en hög tröskel för adrenalin. Andra vanliga drag är att vara framåt, gilla utmaningar, trivas utanför sin komfortzon, vara självständig, går sin egen väg, nyfikenhet. Och de har en biologisk grund, som sedan kan stimuleras vidare av god uppväxt. Att det blir just friluftsliv är ganska säkert social miljö. Samma drag kan säkert leda till att gilla idrott eller skapande. En i grunden försiktigare person kan definitivt stimuleras till att bli friluftsmänniska, men räkna inte med att denna person kommer bli en hängiven forspaddlare eller isklättrare. Hur bra lärare han/hon än får.

- Tack Anders! Det där var ett intressant svar, mycket att tänka på.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.