Förtur på ett vrak?

Vem har första rätten till ett vrak?

1:a Sportfiskarna som är uppankrade där först i privat regi eller dykguidningsföretaget som har sålt in en aktivitet på heldagsbasis a 600:-/deltagare?

2:a Om det är dykföretagets båtar som är där först?

Finns det något juridiskt som ger någon företräde?

MVH Scanner
 
Har ingen aning om juridiken men rent moraliskt känns det sm om det borde vara den som dit först då ingen av dem hade köpt rätt och vi har en allemansrätt. Vore kul om någon som visste svarade.
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.
En fråga från en landkrabba som får panik under vatten.
Om nu ett vrak hör till någon sorts "allemansrätt", kan då ett företag ta betalt av folk för att de skall få utnyttja "allemansrätten"? Naturligtvis ingår ju ett stort inslag av transporter, kringaktiviteter osv, men det känns nästan, dock väldigt lite, som de tyska turistföretagen som ordnar kanotsafari i insjöarna och kör med allemansrätten när de sätter tio tält på en fin äng osv.
Man jag kan ju ha fel?
 
Om dykfirman äger vraket så har de förtur. Om fiskarna äger vraket så har de förtur. Äger ingen vraket så är det först till kvarn som gäller. Hade en liknande diskusion med de lokala fiskarna som kunde få mycket fisk vid ett ganska så fint vrak. Fulknepet som användes var att vissa dykare skickade ut en båt tidigt tidigt de dagar som det var dax för klubbdyk och markerade ut stället med en boj och båt med dykflagga på. Sedan kom dykarna ett par timmar senare när fiskarna surade vid kobbarna runt omkring. Gissa vad som hände helgen efter! En fiskare ankrade vid vraket över natten...

Vad som gäller juridiskt vet jag inte...
 
Alltså är detta egentligen en situation som måste uppstå. Kan man inte för enkelhetens skull prata med varandra och komma överens om hur man ska utnyttja vraket. Det kan inte vara så himla många intressenter på samma vrak att detta inte skulle vara möjligt

mvh Peter
 
Alltså är detta egentligen en situation som måste uppstå. Kan man inte för enkelhetens skull prata med varandra och komma överens om hur man ska utnyttja vraket. Det kan inte vara så himla många intressenter på samma vrak att detta inte skulle vara möjligt

mvh Peter

Men varför inte samarbeta?
Dykföretag och de som sysslar med fisketurer byter positioner med varandra, när de går ut på olika vrak för dyk eller fiske eller bokar in. sedan får man dela på turerna till populära mål, annars blir det ett racedär ingen blir vinnare. Hissar dyket flaggan först så får fisket hålla undan. driftar båt efter båt över vraket kan inte dyket gå ned.
 
Men varför inte samarbeta?
Dykföretag och de som sysslar med fisketurer byter positioner med varandra, när de går ut på olika vrak för dyk eller fiske eller bokar in. sedan får man dela på turerna till populära mål, annars blir det ett racedär ingen blir vinnare. Hissar dyket flaggan först så får fisket hålla undan. driftar båt efter båt över vraket kan inte dyket gå ned.


Perfekt lösning!

En sk. win/win situation.
Dykarna berättar var på vraket firrarna är och kanske kan återlämna ett och annat bortfiskat drag.
Sportfiskarna kan kanske bjuda på en och annan fisk som passar till lunch.
 
Det låter bra i praktiken, men hur hindrar man någon från att boka "för säkerhets skull"? Men sen inte utnyttja den bokade tiden?

Gissa varför t.ex. gamla tvättstugebokningssystem är gjorda så att man inte ska kunna boka mer än en tid i taget?
 
Om dykfirman äger vraket så har de förtur. Om fiskarna äger vraket så har de förtur. Äger ingen vraket så är det först till kvarn som gäller. Hade en liknande diskusion med de lokala fiskarna som kunde få mycket fisk vid ett ganska så fint vrak. Fulknepet som användes var att vissa dykare skickade ut en båt tidigt tidigt de dagar som det var dax för klubbdyk och markerade ut stället med en boj och båt med dykflagga på. Sedan kom dykarna ett par timmar senare när fiskarna surade vid kobbarna runt omkring. Gissa vad som hände helgen efter! En fiskare ankrade vid vraket över natten...

Vad som gäller juridiskt vet jag inte...


Ursäkta en ovetande.

Finns det vrak som ägs?
Har det i så fall med var de ligger?
Djup?
Ålder?
 
Vrak och innehåll ägs av den gamla ägaren. Är vraket riktigt gamalt går det under fornminneslagen.
Finns det ingen ägare kvar i livet brukar det bli en juridisk process om rätten om bärga gods osså vidare.
Att utnyttja allemansrätten till näringsverksamhet är helt legalt så länge du håller dig till inom allemansrätten. Men att köra iväg någon för att man har ett event går inte... Samsas är det som gäller... Att som privat köra iväg någon för att man var där först går inte häller.

Jag vet klättrare som tar hela berg i besigtning med en massa topprep privata som näringidakare.
Får man inte klättra på deras lediga rep är det bara att dra ner.

Så i naturen är det bara att samsas.
 
Det är faktiskt så att det finns klara restriktioner mot organiserade utflykter på annans mark. Allemansrätten gäller i huvudsak enskilda och det är egentligen den vägen som även något större sällskap kan vistas var som helst utan särskild rätt. (Exemplet ovan med klätterkurser, är ganska bra. Egentligen är det snarast så att enskild klättrare har företräde framför en större kurs. På ett gym (eller skidanläggning) kan det förstås vara tvärtom.)

Det som gör denna möjlighet lite begränsad är att man inte får agera så att människor kanaliseras till ett visst område eller liknande - eftersom effekterna på mark osv då bli mer tydliga.

Hårddraget kan det här innebära begränsningar när det gäller att skriva guideböcker eller liknande. Särskilda fiskekartor, eller dykkartor eller liknande skulle kunna medföra att den som upprättat dem gjort sig skyldig mot nån lag, vars namn jag förvisso glömt, men det skulle kunna vara miljöbalken.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips