Världen förändras sakta men säkert hela tiden. Fjällstationerna var till enbart för fjällvandrare för några decennier sedan – men ekonomin var/är tuff för fjällstationerna, de måste ta in pengar – så de utvecklades för att ta in pengar. Saltoluokta blev t.ex. ett mål för turistbussar – och den typen av turism. Kebne blev restaurang.
Denna utveckling gillar jag inte – men den måste tyvärr accepteras. Alternativet är att fjällstationerna läggs ned helt och hållet.
Jag har sett t.ex. Salto förändras från en plats för fjällvandrare – till en plats där personalen mer eller mindre bar uniform och serverade fjällvandrare ute på bron med handduk hängande över underarmen. Inomhus, och i matsalen, satt bussturisterna. Inomhus fick man inte ha stövlar, hundar fick inte vistas på stationen, osv. Det blev lite för civiliserat för mig så jag gick aldrig in mer på stationen.
Men, fösta gången jag var på Salto var tidigt 60-tal. Man fick då åka båt från Porjus, närmare bestämt Luspebryggan, gå över mårkan vid Jaurekaska och ta ny båt upp till Salto. Vägen västerut fanns inte. Skulle man längre västerut än Salto fick man först övernatta på Salto och resa vidare med nya båtar. I mitt hjärta finns denna tid, och denna resa, kvar. I verkligheten är denna tid en försvunnen tid. Men än idag minns jag med glädje hur man satt i fotogenlampornas sken och pratade med andra fjällvandrare.
Salto överlevde på den tiden sin goda mat och de övernattningar som gjordes beroende på att man var tvungen att övernatta eftersom det inte gick några båtar. När Vägen västerut var byggd försvann dessa övernattningar och få stannade bara för att äta när det fanns matställen i Stora sjöfallet – och ekonomin knakade rejält – men räddades av bussturismen några år senare.
Tyck vad man vill, fjällstationerna är dock kvar till glädje för oss alla när vi behöver dem.
Skitstövlar finns överallt, dem kommer man aldrig ifrån tyvärr. Dom fanns även förr i tiden – men kanske inte lika många som idag. (Ju lättare det är att komma till en plats – ju sämre kvalité på folk kommer det dit…
Thomas
Denna utveckling gillar jag inte – men den måste tyvärr accepteras. Alternativet är att fjällstationerna läggs ned helt och hållet.
Jag har sett t.ex. Salto förändras från en plats för fjällvandrare – till en plats där personalen mer eller mindre bar uniform och serverade fjällvandrare ute på bron med handduk hängande över underarmen. Inomhus, och i matsalen, satt bussturisterna. Inomhus fick man inte ha stövlar, hundar fick inte vistas på stationen, osv. Det blev lite för civiliserat för mig så jag gick aldrig in mer på stationen.
Men, fösta gången jag var på Salto var tidigt 60-tal. Man fick då åka båt från Porjus, närmare bestämt Luspebryggan, gå över mårkan vid Jaurekaska och ta ny båt upp till Salto. Vägen västerut fanns inte. Skulle man längre västerut än Salto fick man först övernatta på Salto och resa vidare med nya båtar. I mitt hjärta finns denna tid, och denna resa, kvar. I verkligheten är denna tid en försvunnen tid. Men än idag minns jag med glädje hur man satt i fotogenlampornas sken och pratade med andra fjällvandrare.
Salto överlevde på den tiden sin goda mat och de övernattningar som gjordes beroende på att man var tvungen att övernatta eftersom det inte gick några båtar. När Vägen västerut var byggd försvann dessa övernattningar och få stannade bara för att äta när det fanns matställen i Stora sjöfallet – och ekonomin knakade rejält – men räddades av bussturismen några år senare.
Tyck vad man vill, fjällstationerna är dock kvar till glädje för oss alla när vi behöver dem.
Skitstövlar finns överallt, dem kommer man aldrig ifrån tyvärr. Dom fanns även förr i tiden – men kanske inte lika många som idag. (Ju lättare det är att komma till en plats – ju sämre kvalité på folk kommer det dit…
Thomas
