Ensamvandring

[grodanbolle]

Det är helt självklart att det är mer farligt. Det säger enkel logik.

Haha, vilken logik då? Det är klart att det är mindre farligt att gå ensam i fjällen. För man går med större försiktighet. Man slipper farlig anpassning till färdkamraters högre tempo eller uttråkande lägre tempo, samt kan ta rast när det passar en själv. Inte heller blir man distraherad av andras snack eller djupsinnigheter.

Enda gång jag skadat mig i fjällen var då jag alltför hastigt och med mycket tung ryggsäck (utrustning för big-wall) försökte övertvära en bäck med hala stenar. Föll omkull och fick nån bristning i bröstmuskulaturen. Kunde dock fortsätta bärandet men med ordentliga smärtor och skadan tog en månad att läka. Anledningen till min oförsiktighet var att dom bägge färdkamraterna höll ett högre tempo och jag ville inte sinka dem.

Vad är det som är komiskt? Att du har tankeluckor?


Det slog dig inte att den hypotetiska faran med det du beskriver överträffas av faran av att inte ha någon som hjälper dig?

För du menar väl ändå inte att det är en nackdel att någon kan vårda en och gå iväg efter hjälp vid behov?

 

[mellpat]

Ok, du tänker tydligen på subjektivt upplevda faror ("it's all in your head") medan jag tänker på reella faror; sådana som syns i fjällräddningens statistik över olyckor.

Om man går ensam och inte har någon som hjälper går man exempelvis inte gärna ut mot dåligt väder. Således blir det färre olyckor.

Ge mig ett exempel på någon olycka där en ensamvandrare omkommit i fjällen därför att ingen sett och kunnat ge hjälp? Sådana fall finns iofs men dom är sällsynta. Eller har karl-Erik annan erfarenhet?

 

[pal2]

Det är helt självklart att det är mer farligt. Det säger enkel logik. Sen att det kanske inte skiljer så mycket är en annan femma. Att anhöriga kanske blir extra oroliga är också en annan diskussion.

[Ändrat av Snubben 2007-07-01 kl 22:41]

Jag tror inte det är så självklart. Jag tror att riskbenägenheten ökar om man är flera. Tryggheten i att vara flera leder en till att inte uppskatta risken vid t.ex. ett vad eller rasbrant som om man vore ensam. Sannolikheten för att en händelse inträffar är densamma, men konsekvensen blir inte lika allvarlig om man är flera. Däremot försätter man sig inte i situationen där händelsen kan inträffa i samma utsträckning när man är ensam. Således kan det till och med vara mer riskabelt att gå flera än att gå ensam.

Ytterliggare en faktor om man sedan gå in på olycksstatistiken är erfarenheten hos de inblandade. Jag gissar att de som går ensam i fjällen har gått i fjällen en del. Det är nog sällan människor går i fjällen ensam första gången de är där.

Mvh
Peter P.

 

[avslut1008]

Innre spaning

...visst kollas bostaden, men oftast av anhöriga. Men vi har haft fall där man inte öppnat eller svarat på tfn. Kanske "hände något" under vandringen mentalt...
Vid ett tillfälle fick vi av anhöriga ett "sökområde"
Padjelantaleden, men mannen dök upp i Nikkaluokta ett par dagar försenad och ringde hem. Vi hade då hunnit flyga nästan 2 dagar, kostnad ca 30 000 kr....
Han hade bara ändrat sig när han var ni Ritsem och gick åt motsatt håll. Lite svårt att initialt söka i så stora områden motsv hela norrbottens fjällvärld.

Ett normaleftersök startar ju alltid med en hel del innre spaning då vi kollar tex stugor via hjälptelefonerna, kollar med kommunikationerna osv.
I de flesta fall startar inte det egentliga eftersöket direkt om inte det framkommit upgifter som verkligen tyder på att någonting allvarligt har hänt. I de flesta fallen söker vi med hjälp av helikopter men ibland gör vädret att vi tvingas anlita de civila fjällräddarna för marksök, tex prata med andra vandrare, stugvärdar, kolla gästböcker osv.
Helikopter gör ju att allt går mycket fortare men det är också ett dyrt hjälpmedel och därför blir man lite sur när man får facit i hand och ser hur nonchalanta en del är....
Det ligger en hel del i att ensamvandrare oftast är mera försiktiga och tänker till i förväg och kanske därför inte hamnar i problem. Att vandra i grupp ställer stora krav på alla, det där med svagaste länken......
Eftersök av försvunna personer i norrbotten kostar mellan 500000 - 1 milj varje år, då inräknas också bärplockare, jägare osv....

 

[Staffan Andersson]

Re: Innre spaning

Eftersök av försvunna personer i norrbotten kostar mellan 500000 - 1 milj varje år, då inräknas också bärplockare, jägare osv....

Inte så farligt mkt pengar när man ser till det stora hela enligt min uppfattning. Men visst behöver allmänheten bli bättre på att förhindra onödiga "sök".

 

[Almgren]

Kom just på att hur är det med statistiken egentligen. Hur stor del av eftersöken som sker efter ensamvandrare måste väl ändå sättas i samband med hur stor del av vandrarna som går ensamma.

Finns det nån sån statistik?

 

[tbergman]

Jag har full sympati för irritationen över påkostade räddningsinsatser där kommunikationsproblem mellan vandraren och de anhöriga är vad som påkallat räddningsinsatsen. Dels har vi de direkta kostnaderna i form av bränsle och ersättningar. Men vi bör även ta hänsyn till de indirekta kostnader som uppstår till följd av att resurser är knutna till meningslösa räddningsuppdrag. Vad händer då fjällräddningen letar längs Padjelantaleden efter en välmående vandrare som sitter i Nikkaloukta då det verkligen inträffar en olycka? Hur prioriterar man då? Jag skulle inte vilja ha någon annans liv på mitt samvete på grund av att jag lämnat ett bristfälligt meddelande till mina anhöriga eller dresserat dem på fel sätt.

En effektiv lösning kan vara att lämna ett färdmeddelande till en mer professionell person än den genomsnittlige anhörige. Detta kan t ex göras vid fjällstationer.

 

[avslut1008]

finns ingen......

statistik på just detta, men som jag sade så är min erfarenhet att det INTE händer fler olyckor osv med ensamvandrare........och de flesta icidenterna i fjällen är trots allt sjukdom eller andra småskador typ stuckade fötter å händer, skavsår.....
Tvås studenter på ltu gjorde i vår en uppstas om just detta med fjällolyckor.

 

[wima]

Följande artikle vore kanske värd en egen tråd.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=666867

men det tycks inte vara ensamvandraren (med tyngdpunkt på vandring) som lever farligt.

 

[nermander]

Det är väl så också att för att ge sig ut på ensamvandring så behöver man ha en del erfarenhet. Inte många skulle nog ge sig ut på en ensamvandring som första grej. Men ta med sig 3-4 kompisar och dra upp till Keb verkar väl häftigt?

Det är ju lite som den där artikeln säger, det är de som vill göra häftiga grejer som råkar ut för olyckor. Och häftiga grejer vill man ju inte göra ensam för då har man ju inga vittnen...

 

[Staffan Andersson]

Det är väl så också att för att ge sig ut på ensamvandring så behöver man ha en del erfarenhet. Inte många skulle nog ge sig ut på en ensamvandring som första grej. Men ta med sig 3-4 kompisar och dra upp till Keb verkar väl häftigt?

Det är ju lite som den där artikeln säger, det är de som vill göra häftiga grejer som råkar ut för olyckor. Och häftiga grejer vill man ju inte göra ensam för då har man ju inga vittnen...

Men vad bisarrt resonerat....

 

[grodanbolle]

Ok, du tänker tydligen på subjektivt upplevda faror ("it's all in your head") medan jag tänker på reella faror; sådana som syns i fjällräddningens statistik över olyckor.

Om man går ensam och inte har någon som hjälper går man exempelvis inte gärna ut mot dåligt väder. Således blir det färre olyckor.

Nej. Skall man göra en riskanalys så väger man riskerna. Du tänker helt fel, irrationellt.

Förenklat.

Bryter du benet om du går utanför led i större grupp ------> ofarligt.

Bryter du benet om du går utanför led ensam ------->
farligt


Der är HYPOTOTETISK (för det är bara spekulation)möjligt att sannolikheten är större för en skada vid vandring i grupp MEN om skadan sker så får det allvarligare konsekvenser för en ensamvandrare (rent logiskt).

Jag kan inte förklara det tydligare.